Förhoppning om norrsken

Tillsammans med några kamrater i fotoklubben hade jag begivit mig iväg norr om stan till en plats med förhoppningsfullt få ljusföroreningar. Så var inte fallet som synes. Vår förhoppning denna lite småkyliga afton, där termometern visade på - 7 grader, var att få se lite norrsken. Det var på gränsen att det var möjligt att få se något på våra sydliga breddgrader. Eftersom det mestadels är mulet och regnigt här gäller det att chansa lite när förhållande medger. Klär man sig bara varmt är några timmars väntan inget större bekymmer. 

#2

Månen var uppe och spred sitt milda sken. Inte helt lysande för lite astrofoto, men trivsamt ändå. Det blev inget norrsken den här novemberkvällen och tyvärr får jag väl säga i skrivandes stund sista dagarna i februari anno 2024 har det inte varit tillstymmelse till någon chans efter den här kvällen heller. Jag lever dock på hoppet. Mars kanske blir bättre.

TheInvisibleJackal 

Kust

Efter en lång och i mångt och ofrivillig frånvaro från bloggandet här på FS börjar jag sakta återvända. Det har varit en tuff senhöst med först en rejäl influensa (ej Covid) följt av svår huvudvärk och en inflammerad slemsäck i höger axel. Den sistnämnda åkomman är ännu inte helt läkt. Jag har stora svårigheter att lyfta min högerarm över axelhöjd, vilket har medfört att jag inte kunnat fotografera överhuvudtaget sedan ett antal veckor tillbaka och med säkerhet inte kan göra det en bra tid framöver heller. Det har därför också tyvärr medfört att jag såg mig tvungen att avboka fotoresa jag hade bokat i början av februari nästa år. Jag har fått ett antal övningar för att förbättra styrka i högerarmen, men att kommer att ta lite tid innan det blir bra igen. Jag tar en dag i taget, mer kan jag inte göra.

Det är aldrig långt till kusten och havet för mig. Jag kan cykla några kilometer så är jag nere vid vattenbrynet. Eller så kan sätta mig i bilen och köra norrut för att se en annan del av kusten. Ibland är det planerade turer. Ibland är det ren ingivelse. Den här turen var av det senare slaget. Kanske lite i senaste laget. solen gick precis ner när vi kom fram. Inte för att jag jagande en solnedgång precis, men det är lite lättare att hitta kompositioner när man ser lite bättre vad man har framför sig. Det var bara att ställa upp stativet och föröka att göra det bästa av situationen. Det var en fantastik kväll vilket fall som helst.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Från slott till koja

En kväll i mitten av november hade fotoklubben en av sina ytterst få sammankomster detta år. Vi träffades för att några timmar ägna oss åt nattfotografering. Det var mulet, men förhållandevis vindstilla så vi kom att bli några stycken. Efter en liten gemensam samling kom vi att gå åt lite olika håll i små löst sammansatta gruppkonstellationer. Jag hade min plan för nattfotograferingen utstakad. Jag ville fotografera bebyggelsen som ligger ut med Nissan. Utifrån det hade jag inga andra tankar utan lätt det komma som det kom under min promenad med stativ och trådutlösare längs med vattnet.

Jag jobbar rätt långsamt när jag nattfotograferar. Gör allting manuellt. Jag har märkt att det är det som funkar för mig. Detta gör att varje foto tar lite tid. Jag hade först sällskap med några andra i klubben, men när jag tagit en bild och sedan ett ytterligare motiv alldeles i närheten av det första gick jag dit och började undersöka kompositionen jag tyckte mig se innan jag tog och ställde upp stativet. När jag var nöjd och bilden tagen var alla de andra i mitt lilla sällskap väck. Lite lustigt kanske, men jag tänkte som så att det ingen idé att börja försöka leta och hinna ikapp. Det skulle bara resultera i att jag avvek från min lilla plan att fota bebyggelsen längs Nissan. Jag fortsatte således som planerat och kom rätt snart in i min lilla nattfotobubbla igen.

Efter att ha tagit några bilder dök en tanke upp i mitt huvudet om att jag skulle kunna nattfota utifrån ett tema. Jag behövde dock komplettera temat med en inledande bild. Eftersom klockan började bli en del valde jag att ta den inledande bilden i temat och sedan återvända några dagar senare och ta de avslutande bilderna.

Jag läste nyligen en artikel här på Fotosidan om man oftast gör sina nattfoton för mörka eller för ljusa. Jag får nog säga att mina nattbilder har en tendens att vara lite för mörka, men efter att att ha läst den artikeln och sett på mina nattfoton med nya ögon har jag försökt göra dem ljusare. Jag är väl inte helt framme vid hur jag vill ha mina nattbilder. Tyvärr har jag inte p g alltför otjänligt väder inte haft möjlighet att ge mig ut att testa olika exponeringsalternativ på samma motiv för att se jag  vad tycker om. Förhoppningsvis kommer det kvällar med kallare och klarare väder framöver. Då ska jag vara där med stativ och trådutlösare.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

TheInvisibleJackal

Tillbaka till Morup

Det här året har det inte varit tal om att träffas i fotoklubben. Alla aktiviteter har ställts in.  Vilket inte är så konstigt då vi måste vara rädda om varandra i dessa tider. Ändå är det lite trist att inte kunna träffas och fotografera tillsammans eller titta på och prata om varandras bilder, men sköter vi alla oss så kanske det kan fungera bättre till den kommande våren. Förhoppningsvis.

Min fru och jag tog kontakt med annat par i fotoklubben och undrade om de var intresserade av göra något tillsammans med oss vi kunde hålla avstånden till varandra. Det var de absolut sugna på och valet föll på Morups Tånge. Vilket var väldigt trevligt då jag längtat dit ett tag. Speciellt som den förra gången var så bra.

Det blir kanske inte så mycket fotograferande när man träffas så här utan det blir mest en del prat och annat. Vilket alltid är trevligt. Jag vet inte varför, men när jag är ute och fotar socialt, tar det längre tid innan jag hittar motiven och kompositioner. De första gången jag var ute och fotade med andra upplevde jag det ofta lite stressande, men jag har lärt mig att inte försöka bry mig så mycket utan bara flyta med och försöka ha det trevligt med några fotokompisar. Att komma hem med några riktiga pangbilder är inte det väsentligaste. Utbytet av tankar och idéer är på något sätt ändå det roliga med att träffas och fotografera tillsammans. Dyker det upp något trevligt att fota, ja då är det bara grädde på moset.

#2

När vi var där och gick runt och pratade om än det ena än det andra kom det rätt många löpare förbispringande emellanåt. Det visade sig, när vi pratade med några som tog det lite lugnare ett tag och gick, att de deltog i ett långlopp som sträckte sig från Göteborg till Båstad om jag kommer ihåg rätt.

#3

Fyren är väl närmast obligatorisk att fota när jag är Morup. Även om jag har gjort det ett otal gånger tidigare. Vissa motiv  är bara såna att de måste fotograferas oavsett. Det är någonting med dem som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

#4

#5

#6

Efter lite fyrbonanza och solen började gå ner undrade jag om vi skulle försöka fota solnedgången. Det vara alla pigga på. Efter att ha förstärkt sig men en extra tröja och plockat fram lite fika gick vi ner mot havet för att försöka hitta några lämpliga kompositioner för solnedgången som var i antågande.

#7

Solnedgången var rätt snabbt överstökad och vi la ifrån oss kamerorna, vek ihop stativen och plockade fram fikat. Vi satt länge på några stenar som tjänstgjorde som provisoriska stolar. Vi hade semester och våra vänner var lediga dagen efter så det fanns ingen större brådska att störta upp och köra hemåt.

#8

Under tiden vi satt och pratade ändrade sig himlen. Den blev mörkare, blåare och rent magisk. Det var svårt att slita sig där ifrån.

#9

När älvorna började ta sig ute på det stora fältet för att börja sin dans tänkte vi att det nog bäst att vi börjar röra oss så sakteliga mot bilarna.

#10

Det hade börjat visa sig lite stjärnor på himlen. Jag har ända sedan jag var ett litet barn varit oerhört fascinerad av stjärnhimlen. Stått och tittat uppåt och undrat hur det är där ute. Funderande länge på att bli astronom, men jag var inte tillräckligt intresserad av matematik eller hade det nödvändiga matematiska kunnandet heller för den delen. Matematiken tillsammans med träslöjden var mina två absolut sämsta ämnen i skolan. Även om jag hade kunnat räkna ur hur man skulle kunna konstruera en rymdfarkost, hade jag inte kunnat bygga den. Tur är väl det kanske. Jag har dock alltid närt en dröm om att få följa med USS Enterprice ut bland stjärnorna.

#11

Vid parkering upptäckte vi att fyren såg rätt så läcker ut med sitt ljussken mot stjärnhimlen. Jag hade en exponeringstid på 15 sekunder. Under den tiden kom det två eftersläntrande långdistanslöpare in i bilden och lyste upp scenen med sina pannlampor. Typiskt tänkte jag när det hände, men sedan när plockade fram bilden i datorn och började jobba med den tycker jag nog att deras plötsliga uppdykande gav en extra dimension åt bilden.

Efter att ha kollat noga efter fler löpare tog jag en bild till.

#12

TheInvisibleJackal

Det är inte alltid rätt läge

Bor man som jag på västkusten är det flera faktorer (i alla fall i mitt tycke) som bör falla på plats innan man ger sig ut och nattfotar. Det bör vara mörkt, vindstilla och gärna molnfritt samt man bör ha möjlighet. En kombination som inte infaller allt för ofta. Ibland händer det dock.  Jag lyckades även locka med mig några vänner från fotoklubben. Här är några bilder från januari då det för en gång skull var rätt läge.

TheInvisibleJackal