Näsbokrok BW

Oj. vad tiden går ibland. När jag skrev mitt förra inlägg var sommaren alltjämt i sitt vardande och nu dröjer det inte förrän hösten står inför dörren. Under tiden har jag haft semester, var ledig hela augusti faktiskt. Det har blivit en hel del fotade dessa härliga semesterveckor. Inlägg från dessa kommer framöver. Däremot har det inte blivit så mycket tid framför datorn, vilket i och för sig är skönt. Jag har istället kunnat ägna stor del av tiden utomhus.

Det här inlägget knyter egentligen an till mitt föregående. Det handlade om Näsbokrok utanför Kungsbacka. En del av bilderna är desamma som från förra inlägget och en del är nya. Skillnaden är att den här gången har konverterat en del bilderna till svartvitt och lagt till några som jag inte hade med i det förra inlägget.

#2

Det finns perioder då jag är mer inriktade på den svartvita bilden när jag ute och fotograferar. Försöker då också tänka svartvitt innan jag tar min bild. Oftast är det dock efteråt jag kommer på att jag kanske skulle ta och konvertera några bilder till svartvitt för att se hur de blir. 

#3

Även om jag betraktar mig som främst en färgfotograf känner jag en dragning åt det svartvita fotografiet. 

#4

Jag har svårt att riktig veta vad det som lockar och drar med det svartvita. Det kan kan vara den renodling som sker i det svartvita fotografiet. Det kan vara hur strukturer och linjer framträder. 

#5

Ett vet jag ändå, och det är jag med stor sannolikhet k0mmer att fortsätta konvertera mina foton emellanåt till svartvitt.

#6

Ibland funderar jag på om det svartvita fotot hänger samman med nostalgi. De tidigaste foton som finns på mig och mina syskon var just svartvita. Då jag är äldst minns jag i många fall även fotograferingstillfället. Bilderna väcker gamla minnen. 

#7

Även om det svartvita fotot är av idag väcker det känslor av en förfluten tid hos mig. Det kanske är det jag strävar efter att försöka få fram med mina konverteringar. Kanske. Jag vet inte. Jag fortsätter att pröva mig fram på fotografins område,

TheInvisibleJackal

Mitt på dagen! Det går väl inte!?

Att fota mitt på dagen är väl inte precis det smartaste man kan göra. Ändå gör jag det här. Vad är det för ett stolleryck? Jag skulle önska att jag hade en välmotiverad ursäkt, men det har jag inte. Inte mer än att det var slumpen som gjorde att vi hamnade vid Näsbokrok. Eller rättare i trakterna av Näsbokrok till att börja med.

#2

Midsommarhelgen hade vi tillbringat i Göteborg och på söndagen var det dags att fara hemåt igen. Från början hade vi tänkt bränna på hemåt utan några direkta uppehåll mer än att eventuellt tanka.

#3

Det som gjorde att vi råkade hamna där vi gjorde var en uttalad fråga om vi verkligen behövde köra E6:an hela vägen. Kunde det inte finnas någon annan väg som kunde vara lite trevligare. En titt i vägatlasen visade att det faktiskt fanns andra vägalternativ söderut än motorvägen. Ja, vi har en tryckt vägatlas. Visserligen från 1985, så emellanåt behöver uppgifterna den lämnar konfirmeras med en titt i en digital dito. Min farbror körde länge runt med en vägatlas från 1941 då han tyckte att färgerna i denna var så vackra.

#4

Ett besök vid Näsbokrok ska egentligen avläggas tidig morgon eller framåt eftermiddagen/kvällen.  De spännande klippformationerna som finns här gör sig bäst i ljuset från en lågt stående sol. Väl medveten om detta tog jag bilder med tanke på ett framtida besök under gynnsammare betingelser. En rekognoseringstur med andra ord. Då får man fota under sämre förhållanden. Där satt den ursäkten jag sade mig inte kunna ge i början av det inlägget. Rätt vad det är, faller orden på plats.

#5

Stärkt av rekognoseringstanken tittar jag med nya ögon på klipporna. Jag tog till och med mig för att bestiga en av dessa klippor i akt och mening att kunna blicka ut över nejden. Väl uppe på toppen skulle jag om varit Anders Zorn ha utbrustit - "Nä, men si ett par rara dalkullor omfamnade av hav och klippor!" Till skillnad från Zorn kände jag inte mig på något sätt hågad att föreviga kullornas förehavanden utan inombords gnolande jag på:

"Mina dygder äro tusen
inga syndiga laster jag har
Jag har aldrig sett nåt naket
inte ens ett nyfött barn, halleluja
Mina blickar går mot taket
därmed undgår jag frestarens garn

Halleluja, Halleluja…"

medan jag så ljudlöst och elegant som möjligt avlägsnade min uppenbarelse från omgivningen.

#6

I fortsättningen undvek jag att bestiga klipporna ity vem visste vad som kunde döljas där bakom.

#7

Det blev istället att fokusera på deras spännande mönster och struktur.

#8

#9

Efter att ha suttit och häckat på klipporna ett tag. Fikat lite och mått bra i solen bestämde vi att återvända till bilen och fortsätta vår färd söderut bortom allfarvägarna.

#10

TheInvisibleJackal

Näsbokrok

I slutet av augusti for jag och min fru upp till Näsbokrok utanför Kungsbacka för första gången. Vi tänkte delta i en fotovandring med naturfotografen Anette Seldén. Länsstyrelsen i Halland anordnar varje vår, sommar och höst s k fotovandringar med erkänt duktiga fotografer. Vi har varit på en del av dessa vandringar, som brukar var mycket trevliga med många fotointresserande människor i olika åldrar. Det har var första gången vi som följde med Anette Seldén på en fotovandring i hennes hemmamarker Näsbokrok.

Efter en kortare genomgång om hur man kan ta bilder med längre slutartid spreds deltagarna för vinden för att upptäcka området på egen hand. Ett fantastiskt område som jag framöver troligen kommer att besöka igen. Området är stort och det är lätt hänt att man i pur upptäckarglädje rusar iväg för långt för att se än det ena, än det andra som kan bli tänkbara motiv. Det svårt att lägga band på sig själv vid sådana tillfällen, men man måste annars blir det inget alls. Nu så här första gången var det bara att försöka hålla huvudet kallt och inte gå iväg för långt på egen hand.

En bit från där fotovandring tog sin början fanns en intressant klippa som liksom böljade i landskapet. Den blev jag snabbt nyfiken på.

#2

#3

#4

Anette höll sig på ett ställe och vi kunde komma till henne om vi behövde hjälp, hade frågor om något eller ville diskutera foto. Det blev så att efter att man undersökt en liten bit av området på egen hand vände de flesta tillbaka och började jobba med långa slutartider, plocka fram fika och prata. Det var en trevlig och avslappnad fotovandring.

I Näsbokrok finns det en klippa med intressanta mönster och linjer. De tyckte de flesta så det gällde att inmuta en bit av klippan och jobba med utan att vara i vägen för andra. Bilden ovan visar den lilla bit av klippan som jag kunde jobba med. 

TheInvisibleJackal