TheInvisibleJackal
Fruset fall
En av de sista helgerna med riktigt vinterväder var jag min fru vid Hallands näst högsta vattenfall - Hälleforsen uppe vid Hallandsåsens norrsluttning. Vi hade fått tips och vägbeskrivning av en av fotoklubbens medlemmar. Vi var till en början lite tveksamma om att ta oss dit. Tipsaren är en reinkarnerad bergsget, så frågan om hur terrängen var att ta sig fram i, fick man ta med en nypa salt. Sen såg vi bilder från en annan av klubbens medlemmar, som är halvt annat decennium äldre än oss. Kan han ta sig ända dit kan vi det också tänkte vi och packade in oss och kameraryggsäckarna i bilen. Plockade fram vägbeskrivningen och körde. Det var inte speciellt svårt att hitta till fallet.
I vanliga fall ska man redan efter en kort vandring på stigen som leder till vattenfallet höra dess brus. Nu var det däremot helt stilla. Endast en spillkråkas kly-kly-kly-kly-kly hördes.
Efter tag kom vi fram till en brantare del av stigen där det såg som det gott folk nyligen. Vi tog oss ner och såg strax en frusen bäck mellan lite stenar och trädstammar. Är det detta? En aning misstänksamma funderade vi på om vi hade hamnat vid en turistfälla. Då kom en ung tjej med en liten knähund i koppel. Uppenbarligen ute på en liten promenad och gick förbi oss och nerför en något brantare del. Jag kollade vad hon gick. Det såg inte alltför besvärligt ut. Jag tog mig ner en bit och fick då syn på det riktiga fallet. Det var något helt annat. Jag meddelande min fru och med samma värdighet som två elefanter på rullskridskor tog vi oss ner för branten till ett bra ställe att kunna stå fotografera det frusna fallet.
#2
#3
#4
#5
Bilderna blir väl snarlika varandra när man står på ungefär samma ställe. Man kan skifta mellan stå upp upp, huka sig eller sätta sig på huk. Jag bytte objektiv från 24 - 70 till 70 - 200 för att kunna få lite andra utsnitt på fallet. Brukar för allra mesta ha med mig det. Jag tycker att med de här två objektivet kan jag täcka det mesta många gånger.
#6
Med 70-200:an kan jag komma närmre och istället välja att koncentrera mig på det mer intima landskapet.
#7
#8
Andra saker träder fram när man går närmare. Står det en liten isman här och funderar på att gå in bakom istappsridån?
#9
Solen började sänka sig och vi hade med lite hjälp av en del välplacerade smala träd och en del grenar lyckats ta oss uppför branten och kommit ut på stigen tillbaka till parkeringen och bilen. Det känns ändå som om det är ljust lite längre än bara för någon vecka sedan. Det känns bra. Våren är några veckor bort bara.
TheInvisibleJackal