Bland färgade löv

Under hösten har vi gått regelbundna promenader uti parken med det stämningsfullt klingande namnet - Galgberget. Här miste de som brutit mot lag eller ordning livet medelst hängning. Dock ansåg man att de skulle få se ut över staden innan livet lämnade dem. En vacker tanke. Fast nog om det. Anledningen till våra promenader på Galgberget var att det här var på stigarna som går kors och tvärs genom området finns lite längre uppförsbackar. Utmärkta backar att hålla fjällvandrarkonditionen vid liv.

#2

Under alla våra vandringar har jag ingen av oss valt att ta med våra kameror. Väl medvetna om det då inte blir mycket till promenader. Då blir det mest att stå och stirra i en buske eller två. Och det går inte an när tanken är att kondition och motion ska dessa ömkliga kroppar minsann få sin beskärda del av. 

#3

Jag har ändå hela tiden närt en längtan att ta med kameran. Och så vid ett tillfälle i november då min fru inte hade möjlighet tog jag med mig kameran och stativet.

#4

Denna gång gick jag till de platser som jag under våra promenader gjort mentala noteringar om, men även platser som jag spontant kom på under min promenad kom att bli föremål för ett digitalt förevigande.

#5

Det var svårt säga vilka som var flest. Löven som ännu satt kvar på träden eller de som alla redan låg på backen. Det kändes som om hösten var väg in i sin barlövade fas inom nära framtid. Innan dess skulle jag bli bjuden på ett färgfyrverkeri om än ett lågmält sådant.

#6

#7

#8

#9

Tiden gick snabbt mot mörker. Dagarna är korta och ljuset försvinner snabbare än vad man tror i november. 

TheInvisibleJackal

Cykeltur

Egentligen var jag på väg till Trönninge ängar för att sitta i gömslet där, men när jag gick ute i trädgården för att få en liten uppfattning om väder och vind märkte jag att det var nordliga vindar. Det är inte speciellt lyckat om man vill få några bilder från gömslet vid ängarna. Varför? Därför att fåglar gör allt emot vinden - landar, startar, putsar  och parar sig. Alltså är det större chans att få fåglar nära om man har rätt vindar med sig. För ängarna gäller att ha sydliga vindar för störst chans att få fåglar nära gömslet. 

Vad gör man då tänkte jag. Jag ville både ta en cykeltur -  kände att jag behövde komma ut och röra på mig  -  och jag ville fotografera. Efter lite funderande packade jag ner två kamerahus i den mindre ryggsäcken. Den ena med en normalzoom och den andra med telezoomen. Några filter, en L-bracket, trådutlösare och stativet samt lite fika och sen var jag redo. 

Under tiden som packat ihop mina grejer hade bestämt för vart jag vill cykla. Jag skulle cykla till Aleskogen, som ligger precis vid havet nära reningsverket norr över i Halmstad. Kanske inte den mest lockande reklamen för Aleskogen, men faktum är att bredvid reningsverksdammarna går det en cykelstig som leder efter ett litet tag in i Aleskogen.  Det finns andra vägar också. Att jag väljer just vägen förbi reningsverksdammarna beror på att det där ibland kan vara lite intressanta fåglar.

Men min tur; efter att jag cyklat in till stan, börjar vid slottet i Halmstad.

#2

Slottet ligger nere vid Nissan och utmed Nissan går det att cykla nästan hela vägen ner till reningsverket. Det brukar vara rätt trevligt att cykla längs Nissan även om jag faktiskt sällan hittar några motiv längs vägen.

#3

Nere vid Nissans mynning kan man beskåda den vackra hamnsilon vid småbåtshamnen. Där brukar man kunna se pilgrimsfalk. En kraftig tubkikare är väl det som rekommenderas, men en vanlig handkikare fungerar också hyggligt bra. Att försöka sig på att fotografera falkarna är däremot ingen större idé. Avståndet är allt för stort.

#4

När jag är ute och cyklar så här händer det att jag stannar till och tar lite bilder här och var. Det är lite själva grejen med att cykla och ha med kameran. En del bilder kommer sig rent naturligt att jag tar medan andra få mig att mer fundera vad jag hela fridens namn tänkte på när jag tog den här bilden. Denna bilden är av det sistnämnda slaget. Jag såg den presenningsklädda huskroppen redan nere vid Nissan och tänkte - "Jaså, Christo är i stan. Är inte han död?" Sen när jag svänger runt komplexet och ser den här vyn, väcker den associationer till - "Rustikt, strandnära boende i Marbella med charmerande utsikt över folklivet". 

Jag kallar bilden - "Cyklisten" eller på spanska "Vamos a la playa!"

#5

Precis i början av själva Aleskogen finns den här landgången som förföriskt lockar ut till stranden och havet. Här stannar jag. Tar fram stativet och tar en bild. Jag har kommit att använda stativet så pass mycket att när jag inte använder det känns det nästan som om jag fuskar. Mycket märklig känsla. De flesta av mina bilder är ändå fotograferade handhållet, men eftersom det tar längre tid i anspråk att använda stativet och de andra tillbehören som filter är det väl kanske inte så konstigt att jag minns dessa fototillfällen bättre. Jag alltsomoftast med mig stativet. Visst det blir lite mer att släppa på, men samtidigt ger det mig en helt annan frihet att angripa ett motiv.

#6

Nu skulle jag inte ner till stranden. Vägen som jag väljer leder istället in i Aleskogens dunkel. Det går två i princip parallella stigar genom Aleskogen. På det viset kan man göra en slags rundtur genom skogen. Jag har klivit av cykeln och leder den istället. Det är lättare och smidigare om man vill stanna. Jag har dessutom hängt den ena kameran runt halsen för snabbare åtkomst. Jag låter L-bracketten sitta på för att kunna ta till stativet vid behov.

#7

#8

#9

Det rinner; om man nu kan kalla det rinna, en liten bäck genom Aleskogen. Vattnet är i princip stillastående och tillsammans med växtligheten väcker den en viss träskkänsla. Myggorna bidrar också till att förstärka den känslan.

#10

I ena änden av Aleskogen rinner det en bäck ner mot havet. I den här har vattnet lite mer genomströmning.

#11

Den är bilden är lite av en nödbild. Bara ett par steg åt höger går det en stig ner till havet och där ner på stranden växer ett otroligt vackert träd. Men och det här är ett stort men. Det gick inte att ta några bilder på det här trädet överhuvudtaget. Anledningen är att det växer på en strand och stränder brukar locka till sig folk av helt andra anledningar än trädfotografering. Speciellt under vissa tider på året. På stranden. I varje fall på den lilla remsa som jag kunde överblicka i närheten av det här fantastiska trädet låg det antal yngre kvinnor och solade. Inte riktigt läge att traska ner med stora kameran och fota ett träd kändes det som även om ljuset på trädet troligen var som bäst nu på eftermiddagen. För mitt inre kunde jag se morgondagens tidningsrubriker - "Medelålders man smög på intet ont anande solbadande med teleobjektiv" "Läs Lisas uppskakande möte med mannen"

Nej, det var bara att lägga ner och leda cykeln på den andra stigen tillbaka in i Aleskogens dunkel igen.

#12

När jag kommit ut ut Aleskogen,  där de öppna fälten börjar breda ut sig stannar jag för att lägga ner kameran i ryggsäcken och börja cykla hemåt. När sitter där på huk ser jag att det står enråget en bit bort. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag valde att ta med två kameror och den ena med en telezoom. Jag fiskar försiktigt fram den kombinationen och börjar fotografera. Hon har givetvis uppmärksammat mig där jag huksittande har börjat fotografera. Även i tyst läge låter den här kameran som ett maskingevär vid seriebildstagning.

#13

Plötsligt sätter hon fart. I dess kölvatten ser jag att hon har ett kid. Mitt uppdykande har så klart oroat henne

#14

Snabbt för hon sitt kid in ibland de skyddande träden.

Ett hastigt och lite oväntat möte. Fältet som hon var på är en del av ett tämligen populärt område dit många tar sig för att ha picknick, grilla och umgås. I bakgrunden på bilden syns två rosa kylväskor eller något i den stilen. Människor på väg eller ifrån en picknick. Själva området är på tre sidor omgärdat av bebyggelse och därtill går det relativt nära en kraftigt trafikerad väg. På den fjärde sidan ligger havet. Det är rätt fantastiskt att hon har valt den här delen att föda upp sitt kid. Det finns mer vilt i en stad än vad man vid första anblicken anar.

TheInvisibleJackal

Cykelturen

Lördagen bjöd på fint väder. Kallt och med nordvästliga vindar, men uppehåll och till större delen blå himmel. Ett sådant väder som man trots allt känner att man borde göra något utöver de traditionella lördagsnöjena - veckohandla, städa huset, ta hand om tvätten... d v s den vanliga praktiska poesin i tillvaron. Som sagt något borde man ta sig för. Utomhus. Trädgårdsarbete går bort såklart. Det gör det i och för sig för det mesta. Det handlar mest om kommandoinsatser på den fronten. Robotgräsklipparen är guld värd, men det skulle även finnas någon slag manick som rensar bort ogräset, klipper ner buskar och andra i en trädgård förekommande göromål.

Alltså var det något annat man borde företa sig utomhus.

En cykeltur föreslog jag till min kära hustru. Förslaget föll i god jord. Vi bestämde oss för att cykla en led genom staden som kallas för Laxaleden. Den rör sig genom lite olika delar av staden. En riktigt trevligt cykelrunda på 2,5 mil. Jag dök ner i garderoben och plockade fram varma och vindtäta persedlar att distribuera över min uppenbarelse. Vi tog med våra kameror med ett objektiv. Lätt och smidigt. Det finns en hel del intressanta motiv längs vägen. Hade det varit lite mindre blåsigt och en smula varmare hade säkert kamerorna åkt fram vid fler tillfällen. Nu blev det istället mentala noteringar om  fotografiskt intressanta motiv.

Min frun och jag har olika motivområden för vårt fotograferande. Under cykelturen kom vi att prata om hur det skulle vara att ha ett gemensamt fotoprojekt att arbeta med under en längre tid. Vi har vänner som har ett gemensamt fotoprojekt, som de har ägnat några år åt och har väldigt trevlig med. Den svåra frågan är bara vad för ett fotoprojekt det ska vara. Ett fotoprojekt kan ha olika utgångspunkter. Det kan vara ett som är geografiskt bundet, det kan vara ett som är mer fenomenbaserat och därmed inte lika bundet till en specifik plats. Oavsett utgångspunkt, får projektet inte vara beskaffat på så vis att det tar över det "normala" fotograferande för var och en av oss. Projektet ska mer vara en liten kul vid sidan om grej. Än har inga färdiga tankar mognat om vi skulle kunna ha för ett gemensamt fotoprojekt. 

Under vår cykeltur kom vi att cykla längs med Nissan en del och emot slutet av den delen kommer man fram till ett gammalt f d industriområde. Har stannade vi och plockade fram kamerorna. Jag hade valt att ha mitt 16 -35mm istället för det 24-70mm som för det mesta sitter på kameran. Att välja ett annat objektiv än vanlig brukar ibland trigga igång kreativiteten. Sökaren visar inte den gamla invanda bilden utan det är något nytt, något annorlunda och det kan stimulera kreativiteten.

#2

#3

#4

#5

Vi lämnade så småningom industriområdet och leden förde oss till en vacker allé, som jag fotograferat några  tidigare. Den har gången valde jag att strunta allén och riktade istället kameran uppåt vid ett ställe.

TheInvisibleJackal

Gråhäger

Den här stora fågeln med sina vassa näbb är nog en art som även de som inte har det minsta intresse av vare sig fågelskådande eller fågelfotograferande kan finna en smula fascinerande. Jag skulle tro att det är dess faktiska storlek som gör att man lägger märke till den och oerfarna förväxlar säkert den med en örn om de ser den komma flygande på håll.

Jag brukar för det mesta fotografera gråhägrar vid Trönninge ängar i Halmstad. Bilderna här är tagna där någon gång under den andra hälften av 2017 skulle jag tro. Även om jag har fotograferat dem många gånger så är det svårt att låta bli att fota dem ännu en gång. Det är väl så det ska vara. Vore man nöjd med sitt fotoresultat redan vid första bilden och därefter anse att man inte behöver fler bilder på det specifika motivet är det ingen idé att hålla på med fotografi. För mig är fotografering en ständigt pågående läroprocess där bitar här och  var fogas till en kunskapsbank innehållandes såväl teoretiska som konkret praktiska moment. Sprunget ur denna kunskapsbank växer det fram stora som små fotografiska aha-upplevelser. Bli inte förvånade om det dyker upp fler hägerbilder framöver.

/The Invisible Jackal