Kinnekulle II - Guckusko

Jag känner till en växtplats på Öland där det växer Guckusko, men det är bara knappt en handfull. Jag har förstått att norröver är den vanligare och en av platserna där den växer mer talrikt än på Öland är just Kinnekulle. Att hitta den här växtplatsen och fotografera guckusko var den här lilla resans huvudmål. I mitt förra inlägg sa jag att det var en långhelg, men nu när jag tittar tillbaka på bilderna minns jag det rörde sig om endast en övernattning. Vi gick således upp redan vid halvfem-tiden för att hinna med att packa ut i bilen för att börja den här långa dagen med att hitta till guckuskorna. Vi hade valt att gå upp tidigt då parkering vid växtplatsen inte var särdeles stor. Det kanske fanns plats till tre - fyra bilar på sin höjd och eftersom det kanske kunde vara fler som var ute i samma ärende som vi var det lika bra att vara där tidigt. Dels för att få en parkering och dels att kanske få en stund med guckuskorna på egen hand.

#2

På vägen till guckoskorna sprang det närmare tio dovhjortar över vägen och jag räknade till nästan 30 ute på olika fält. Detta  under lite drygt en mils bilkörning.

#3

Vi var först på plats och efter en liten vandring på en stig kom vi fram till växtplatsen. Den syn som mötte oss går knappt att beskriva. Det var mängder av guckusko. Det var nästan bisarrt med tanke på vår tidigare öländska erfarenhet av guckusko. Precis som på Öland var växtplatsen inhägnad och man man fick avnjuta blommorna utanför denna då guckuskons rötter är känsliga för tramp.

#4

#5

#6 

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

Det blev under några timmar; hur många, vet jag inte, en hel del bilder. Det var svårt att slita sig därifrån. Vi var som trollbundna. Under nästan hela tiden var vi själva där. Endast ett annat par som snabbt gick runt och tog några mobilbilder var där en kort stund. Ibland vet jag inte om när man är ute så här med sin kamerautrustning med stativ och allt, på något sätt skrämmer undan andra som också vill fotografera på den platsen. Det är som om ens kamerautrustning och hur man hanterar den gör en del obekväma. Än värre är om allt är uppställt och jag bara står där, men jag fotograferar inte d v s jag trycker inte kamerans avtryckarknapp. Varför gör jag inte det? De uppträder då ofta som om de av misstag har råkat klampa in i en filminspelning. De hastar iväg nästan på en gång när de har kommit och de har trots kommit av en anledning. Allt med jag bara står där och hoppas att det ljus som fanns alldeles nyss ska komma tillbaka. En del bryr sig ett dugg och börjar prata. Vilket jag inte har något emot. Andra däremot nästan smyger med att de vill ta en bild av något som de tycker om, något som de vill ha med sig ett minne ifrån. För att sedan smyga undan. Rädd för att störa. Jag kan delvis känna igen mig det här. Om jag t ex går in i en musikaffär plockar jag ogärna ner en dyr elgitarr. Vad ska jag med mina kunskaper om max tre ackord och där ett av det kanske inte ens är ett ackord göra med en sådan gitarr. Nä, då låter jag hellre bli. Att bara stå och hålla i den känns dumt. Låter det bekant?

TheInvisibleJackal