Ägretthäger

Första gången jag såg en ägretthäger måste ha varit 1983 vid Store Mosse i Småland. Det var mina hemmamarker på den tiden. Jag trängdes uppe i stora tornet med andra skådare och långt borta syntes den som en vitt prick. Inte ens med hjälp av blykowan blev den vita pricken så mycket större. det gick att se att det inte var en svan, men något mer detaljerat än så var omöjligt på det avståndet.

Då var det en stor sällsynthet med ägretthäger. Nu vet jag inte hur många jag har sett ägretthäger. Den har blivit allt vanligare och sedan bra många år tillbaka ser jag den årligen. Det har till och med sträckt ägretthägrar över tomten vid några tillfällen.

Den är dock inte alltid som det är möjligt att få bilder, men en majkväll 2018 vid Trönninge ängar klev en ägretthäger plötsligt fram ur vassen vid ängarna och höll sig på hyggligt fotoavstånd.

#2

#3

#4

Den går där lugnt och spanar  som hägrar har för vana att göra.

#5

#6

#7

#8

Plötsligt är det något som skrämmer den och får den att ta till vingarna.

#9

En annan stor vit fågel - knölsvanshanen - simmar förbi. Förmodligen för att ta sig en närmare till på den vita främlingen.

#10

Ägretthägerns berömda ägretter fladdrar i vinden.

#11

En gråhäger, även den ute efter fisk går sakta fram i vattnet.

#12

Det går inte att låta bli

#13

att undra vad som

#14

skulle hända om dessa förnämliga fiskare möttes öga mot öga.

#15

Ägretthägern bestämmer sig för att lämna landbacken.

#16

Gråhägern bryr sig inte så värst mycket om vad dess kusin tar sig för. Upptagen som den är av sitt fiskafänge.

#17

Ånyo spanar ägretthägern efter fisk.

#18

Gråhägern smyger fram. Idogt spanande den med.

TheInvisibleJackal

Gråhäger

Den här stora fågeln med sina vassa näbb är nog en art som även de som inte har det minsta intresse av vare sig fågelskådande eller fågelfotograferande kan finna en smula fascinerande. Jag skulle tro att det är dess faktiska storlek som gör att man lägger märke till den och oerfarna förväxlar säkert den med en örn om de ser den komma flygande på håll.

Jag brukar för det mesta fotografera gråhägrar vid Trönninge ängar i Halmstad. Bilderna här är tagna där någon gång under den andra hälften av 2017 skulle jag tro. Även om jag har fotograferat dem många gånger så är det svårt att låta bli att fota dem ännu en gång. Det är väl så det ska vara. Vore man nöjd med sitt fotoresultat redan vid första bilden och därefter anse att man inte behöver fler bilder på det specifika motivet är det ingen idé att hålla på med fotografi. För mig är fotografering en ständigt pågående läroprocess där bitar här och  var fogas till en kunskapsbank innehållandes såväl teoretiska som konkret praktiska moment. Sprunget ur denna kunskapsbank växer det fram stora som små fotografiska aha-upplevelser. Bli inte förvånade om det dyker upp fler hägerbilder framöver.

/The Invisible Jackal