I sippornas tidevarv II

I april kom  jag och min fru tillsammans med en del fotovänner i fotoklubben att besöka Grevie backar beläget på Hallandsåsens sydsluttning. Området är känt för sina backsippor och det var just dessa som var vårt mål med den här lilla turen. 

Parkering var denna fina aprildag fylld till bristningsgränsen. Vi hade dock den enorma turen att när vi svängde in på parkeringen var det en bil som gav upp sin plats. De hade förmodligen fått nog av backsippor och blå himmel och bestämt sig för att köra hem och lyssna på gamla repriser av radioprogrammet Bisarra Bitar Från Förr. Lyckans blinda gudinna kastade således sin blick på vårt fordon och uppenbarade en ypperlig plats att parkera bilen.

#2

Grevie backar är som namnet skvallrar om ordentligt kuperat. På håll såg kullarna tämligen tomma ut, förutom gräs då. Fast då vi närmade oss dem, kunde vi till en början ana en svagt lila skimmer som låg över kullarna.

#3

Och ju närmre vi kom desto tydligare syntes det att backarna var nerlusade med backsippor. Backarna lyste nu lila. Jag tror aldrig jag har sett så många backsippor. Det måste ha varit tusentals plantor om inte ännu fler. Lyckliga som barn som fått tillåtelse att fylla varsin kundvagn till brädden med godis, gav vi oss kast med våra kameror och objektiv för att fota backsippor.

Jag kom på mig själv med att Julie Andrewskt svänga på höfterna och vifta med armarna och gnola https://open.spotify.com/track/1O6e8ewSwx8ijeMoVUrW5I?si=2dd08a0ff41f4788

Ehuru med min sångartalang lätt det troligen mer som https://open.spotify.com/track/15jIoM8a0XhUixOX4oLBtZ?si=f120711247c84a60 

#4

Frågan som uppstår när det är en sådan mängd är vad man fotar? Mängden eller enskilda plantor. Jag valde att välja ut plantor som jag tyckte hade en viss karaktär och som låg aningens mer lite för sig själv eller som genom att jag placerade mig på ett visst vis kunde isolera dem från andra plantor i tillräcklig grad för att de skulle kunna uppfattas som solitärer. Vissa plantor blev därför fotade i närmast motljus och åter andra i sin tur i medljus.

#5

Desto högre upp på kullen man gick desto mer kände man av vinden. För det var ingalunda en vindstilla dag. Genom att gå ner en bit och försöka lägga sig så att en närliggande kulle fungerade som ett slags vindskydd gick det bra att sänka ISO:t för att därigenom inte behöva ha så snabba slutartider. Minns inte riktigt tiderna jag hade till en början men har för mig att det kan har rört sig om 1/3200 s för att minimera rörelseoskärpa som vinden gav upphov till i blommor och blad.

#6

#7

#8

Ljuset hade stor inverkan på hur kronbladens färg tedde sig. Från motljusets svagt rosatonade till medljusets kraftig lilafärgade kronblad. Hade inte blad och behåring var lika hade de kunnat tas för olika arter.

#9

#10

På det hela taget var det här en trevlig fototur och efter att nu även ha fotat backsippor började ett visst sug skapas efter att fota fler sippor. Mer om det i kommande inlägg.

TheInvisibleJackal

Åter till backsipporna

Kristi Himmelsfärd var det dags igen för ett återbesök hos backsipporna vid Möllegårds naturreservat. Det var lika fantastiskt som förra gången, kanske till och med lite bättre. Fler backsippor hade slagit ut och del hade börjat vissna och få de där intressanta plymerna som spretar åt alla håll.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

TheInvisibleJackal

Backsipporna i Möllegård

I helgen var jag och min fru vid Möllegårds naturreservat norr om Halmstad. Syftet var att fotografera backsipporna som växer där. Vi kom dit på eftermiddagen och som tur var hade Ricardos fortfarande öppet. Hos Ricardos kan man nämligen köpa hemgjord italiensk glass. En perfekt start innan man ger sig ut i reservatet och fotograferar.

När vi kom fram till stället med där backsipporna växer lyste det lång väg. Det var sippor överallt. Eftermiddagssolen lyste upp dem mellan molnslöjorna. Vi kom att ägna över tre timmar att fotografera backsipporna. Det var nära på svårt att sluta fotografera. Det blev därför en hel del bilder.

Jag har inget renodlat makroobjektiv och jag känner inte heller att jag saknar ett. Eftersom jag gillar att fotografera landskap, skogsmiljöer och träd griper jag mig an fotograferandet av backsipporna på samma sätt som om de vore små miniatyrträddungar.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

TheInvisibleJackal

I Backsippornas tidervarv

I maj var jag med på en s k fotovandring eller exkursion med naturfotografen L. Solen sken och det var varmt och behagligt. Syftet med vandringen var att vi skulle gå till ett bra ställe där det växer  mycket backsippor och sedan fotografera dem. P g a det rådande väderhållandet var vi säkert bortåt 70 personer som var ute och för att fotografera backsippor. Väl framme vid nämnda ställe växte det mycket riktigt mycket backsippor. Jag måste tillstå att jag förvisso fotat lite närbilder på lite fjärilar och någon vackert blommande äppelträdsgren, men inte så mycket den mer lågväxande floran i vår hage.

Det var därför en speciell upplevelse att se hur folk la sig raklånga både till höger och vänster i backen med kameralinserna tätt, tätt inpå sipporna. Väldigt surrealistiskt. Det var som en slags vågrörelse. De mer luttrade fotograferna började lägga sig ner och sedan tog andra efter deras exempel.

Det var nästan som när vi lekte flygöverfall i lumpen. "Flygplan" ropade löjtnanten och vi slängde oss i buskar och snår. "Backsippor ropade exkursionsledare L." och vi kastade oss raklånga bland backsipporna med kamerorna i högsta hugg. Nu anfäkta och anamma skulle det plåtas!

"Ligg ner och fokusera manuellt"!

Ja och där låg vi någon timme eller så innan det var dags sätta sig upp och se vad fikakorgen hade att erbjuda.

Allt mycket trevligt får sägas. Många glada skratt och intressanta utbyten.

Backsippor i motljus.

Jag missade skärpan något i den här bilden, men jag tycker att färgerna tillsammans med bakgrundsblurret ger en slag impressionistisk känsla.

TheInvisibleJackal