Virsehatt igen

Snön är nu helt borta. Nästan i alla fall. I de mer skuggiga partierna ligger det små små borttynande rester från vintern som varit. Är det vår nu? Nja, inte riktig. Den står väl och vacklar och kan inte riktigt bestämma sig fullt ut, men den är nog inte alltför långt borta. Några sista dagar kyla annonseras komma de närmsta dagarna.

Än en gång har jag besökt Virsehatt. Den här gången tillsammans med min fru. Efter att ha gått en runda i området jag mig ner till Sennanån med stativ och ND-filter. Min fru gick bort till några träd och skakade. Hon har fastnat en del för ICM-fotografering den sista tiden och passar på när tillfälle ges att utöva detta fotografiska hantverk.

Jag hade väl närt en svag förhoppning om att kanske kunna få några bilder på Strömstare. Så blev det nu icke. Kanske en annan gång. Det är ett fint område så några mer turer blir det säkert längre fram i vår. 

TheInvisibleJackal

Vilken vinter...

Den här vintern har verkligen fått mig att ge mig ut på olika fototurer mer än någon annan vinter sedan jag började fotografera. All snö på marken och på träden och sol på det. Det har liksom inte bara funnits på kartan att stanna inne när det har varit så här.

För två veckor sedan körde jag och sonen till Virsehatts naturreservat några mil inåt landet.

#2

Virsehatt är en stor friliggande höjd i landskapet. Via en rad olika trappor kan man ta sig upp på toppen relativt smärtfritt. Väl där upp hade man förr en fin utsikt, men träden uppe på toppen har vuxit upp så pass att det mesta man ser ifrån toppen är träden som växer där. Med lite tur kan man skymta en del av den forna utsikten mellan träden. Vi hade dock inte för avsikt att ta oss uppför trapporna till toppen den här gången.

#3

Vi skulle gå in i hagen

#4

och ner till Sennanån som finns en bit ner i själva hagen. Jag har sett strömstare vid ån vid ett par tidigare tillfällen och hoppades på att kanske kunna göra det den här gången också. I kameraryggsäcken låg telezoomen nerpackad utifall att.

#5

Det finns ett parti med strömmande öppet vatten i ån. Det är här jag har sett strömstare vid de tidigare tillfällena, men den här gången syntes ingen till. Det gjorde inget. Det fanns annat att fotografera. En an orsakerna till att jag började fotografera landskap för några år sedan är dels att jag tilltalas av den typen av fotografi och dels för att jag ville få ut något om mina fågelfototurer inte skulle bli vad jag egentligen tänkt mig p g a den/de förväntade fåglarna inte skulle visa sig att vara på plats. Efterhand har jag dragits även till s k "woodland photography" (jag vet ingen svensk term för denna typ av fotografering. Skogsfoto?). Mycket tack vare mitt långa intresse för karaktärstarka solitära träd och Simon Baxter's Youtubekanal.

#6

#7

#8

#9

#10

Visst jag fotograferat fortfarande fåglar, men inte lika stor omfattning som förr. Jag kan gå igång på ett träd, en bit skog numera ungefär i samma grad som jag för en del år sedan försökte fota fisktärnor i flykten. Båda är skönhetsupplevelser som väcker något inom mig. Det är väl därför jag också till mycket stor del finner mina motiv i naturen. För det är i naturen jag trivs bäst. Här är jag hemma.

#11

#12

#13

#14

#15

De här fina vinterveckorna har varit till stor glädje för mig och många andra det här året. Nu har det vänt och istället för minusgrader har det blivit flera plusgrader som fått snön att smälta i en rasande fart. Det är inte mycket kvar. Fortsätter det så här någon dag till kommer jag att i slutet av veckan att kunna börja cykla igen, vilket jag faktiskt uppskattar.

TheInvisibleJackal