Norröver XIV - Upp på fjället

I vårt boende i Vemdalskalet, som var det sista under vår resa norröver, kunde vi från balkongen se ut över skidbackar och liftar i skalet. Backar som jag för  en del år sedan susande nedför med stor behållning. Jag minns skidåkningen som mycket bra i Vemdalsskalet. Den här upplevelsen av skidåkningen var också kanske anledningen till att vi kom att rikta våra blickar mot just Vemdalen. Vi var helt enkelt nyfikna på vad området kunde bjuda på under sommartid.

#2

Att besöka en skidort under sommaren är lite av en annan upplevelse. Inte bara rent vädermässigt utan framförallt vad antalet besökare beträffar. Det är lätt att hitta parkering. Det är inga köer. Inga svettiga stunder i skidshopen för att prova ut passande pjäxor. Det är ganska lugnt. Behagligt lugnt. 

#3

Nu var vi dock inte här för vistas bland bebyggelsen utan snarare för att se och uppleva samt kan framförallt fotografera en del av fjällvärlden. Våra första trevande steg uppför fjället tog vi vid Storhogna. Där var det möjligt att på en vandringsled ta sig upp på fjället och vidare till en samesommarvistelse relativt smärtfritt. Nu tyckte vi att ta sig hela vägen fram till samevistelsen och tillbaka var något för långt. I varje fall för min hälssporrefot. Jag skulle ta det lugnt med vandrandet enligt min fysioterapeut. Max en halv mil fick jag gå. Och eftersom det här vår första vandringen i den här typen av terräng ville vi inte överdriva. 

#4

Målet var att när vi kommit uppför de brantaste backarna och lagt dem bakom oss hitta någon plats vi kunde stanna till vid och ägna oss åt att fotografera. Huga vad otränade vi var för att ta oss fram i kuperad terräng. Det ena paret vandrare efter det andra knatade om oss som om de var ute och gick en helt vanlig promenad i någon stadspark. 

"Där kommer en barnfamilj också!"

"De får vi bara inte låta komma förbi oss. Ungarna är ju för tusen hakar i småskoleåldern!"

Nix, de gick om oss de också. När tanten med rullatorn sakta började ta in på oss bestämde vi oss för att här stannar vi och fotar. 

#5

#6

#7

Efter att ha för egen del ha utforskat lite av det intima landskapet på fjället vände jag blicken mot de öppna vidderna och funderade på vad det kunde finnas för motiv och kompositioner här uppe. Några små knotiga fjällbjörkar kom att fånga mitt intresse.

#8

#9

#10

#11

#12

Och likaledes en ren, som stannade till och syntes fundera vad vi var för några märkliga kritter på hans/hennes betesmarker.

#13

#14

Efter renmötet återvände jag till fjällbjörkarna.

#15

#16

Förhållandevis nöjda med vår första fjällvistelse begav vi oss tillbaka mot bilen. Vägen syntes utstakad och det var högtid för lunch.

TheInvisibleJackal