Svart i skogen

Även med bilderna från mitt besök vid naturreservatet i Skipås har jag valt att konvertera en del av dem till svartvitt.  Ligger som sagt lite efter med bildbehandlandet och befinner mig därför alltjämt i början på våren d v s i april även om det utomhus och i kalendern är juli. Och som vädret är för tillfället med regnskurar och vinande vindar är det trevligare att mentalt befinna sig i april

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal

Till skogs

Vägen upp till parkeringen i Skipås Naturreservat är tämligen brant sista biten. Har en gång cyklat uppför eller försökt är kanske riktigare. Sista branten uppför blev lite för tuff och jag steg av cykeln och lede den uppför i stället. Den här gången tog vi bilen min fru och jag och en fotoklubbskompis. Frun och klubbkompisen hade siktet inställt på blåsippor och makrofotografering. 

#2

För egen del hade jag inte aning om vad jag ville fota. Jag närde mer en längtan efter att fotografera utan att ha någon riktig egentlig aning om vad. Ungefär som att vilja lyssna på något med gott klös i och man funderar på  "Jumpin at Shadows" med Fleetwood Mac eller Mountain's "Nantucket Sleighride (Liveversionen från Albumet Twin Peaks) eller varför inte trippelalbumet "How The West Was Won". Led Zeppelin live från L. A. Forum 1972. 

#3

#4

Anledning till min osäkerhet på vad ville fotografera i området var jag inte riktigt visste vad jag kunde förvänta mig och vad jag kände för att fotografera. Jag gick därför till en början mest omkring till en början och lyfte sökaren till ögat, men nej det var inte vad jag sökte. Någonstans i mig fanns en bild som låg och väntade. Det gällde bara att hitta den. 

#5

Efter ett tag fann jag ett litet område med stenar och träd som för mitt öga tedde sig intressant. Jag stannade till där en stund innan min nyfikenhet drev mig vidare in i reservatet. Faktum är jag vid de tidigare två besöken inte gått speciellt lång in i reservatet. Förra gången för ungefär ett år sedan hade jag väldiga problem men en hälsporre och rörde mig därför inte långt ifrån parkeringen. Den här gången var hälsporren i det närmaste helt läkt och kändes inte längre utgöra något större hinder. Mackor och vatten hade jag med mig och min trefotspall. 

#6

#7

#8

Sakta men säkert arbetade mig fram till platsen där min frun uppehöll sig tillsammans med fotokompisen. Här fanns det blåsippor lite varstans.  

#9

Det var svårt att inte låta bli fotografera dem. Jag äger inget makro, men min telezoom har en närgräns under metern och fungerar därför som ett utmärkt alternativ.

#10

Omkullfallna träd med avskalad eller nästanavskalad bark lockar mig lite extra när jag ägnar mig skogsfotografering eller Woodland Photography som engelsmännen säger. Jag vet inte om det finns någon adekvat svensk term. "Skogsfotografering" känns lite som man är ute och dokumenterar en rikets virkesplantager. 

#11

#12

Under min fortsatta promenad stöter jag åter på några blåsippor. Vackert placerade vid några horisontella björkstammar.

#13

Jag hade på en slags informationsskylt lyckats tyda mig fram till att det var möjlig att gå en runda som innebar att man kom tillbaka till parkeringen en annan väg. Det lät lockade och jag fortsatte därför på en slag stig som ledde nedför berget och nya motiv.

#14

#15

Likt flugor dras till en sockerbit dras jag till rinnande vatten.

#16

#17

#18

Till sist kom jag fram till ett litet träskområde. Klockans visare hade dock hunnit röra sig på pass mycket att tiden för hemfärd raskt närmade sig. Jag kände att jag skulle behöva mer tid för att kunna ta mig an det här träsket. Så är det ibland. Tiden räcker inte till. Det får bli en annan gång. 

#19

TheInvisibleJackal