Allt är inte alltid som det verkar

Våra vänner, vars hus vi nu såg efter, tipsade oss om Råda säteri. Det skulle vara trevligt. Där skulle det även finnas lite natur om man var intresserad av det. Nu är frun i huset en utpräglad stadsmänniska som anser att stadsparken är likställt med natur så vi tog påståendet om natur med en nypa salt. 

#2

Efter att låtit en glass smaka tog vi en titt på en informationsskylt över området. Ute på en slags udde fanns det en ruin inne bland träden. En stig ledde fram till sagda ruin. Det kunde kanske vara något att ta sig en närmare titt på resonerade vi. Dessutom kändes det som ett lagom avancerat äventyr ity midsommardagen bestod av samma värme som midsommarafton och emedan det kändes som det bara var i förrgår som vi hängde undan vinterpälsarna fanns ännu icke vanan att vistas i temperaturer som anmodade kortbent och kortärmat mode. 

#3

Första delen av vägen till ruinen gick vi på grusade breda gångar. Efter ett tag såg vi en skylt som pekade in i skogen. En skogsstig. Det såg spännande ut. Antingen kunde vi fortsätta grusgången eller också kunde vi ta skogsstigen. Vi valde skogsstigen. Den såg intressantare ut.

#4

#5

En bit in hittade jag två rejäla bokar.

#6

#7

En kort men brant trappa lede enligt skyltande anvisningar upptill själva ruinen. Nu var det nära.

8

Ytterligare en trappa av mer ståndsmässig karaktär förevisade sig ovan den första trappan.

#9

Och där var den ruinen. Frågan om var det kunde vara för något dök upp. Det fanns en skylt vid sidan som kunde berätta mer. Det visade sig att Martina von Schwerin, ägare till Råda säteri i början av 1800-talet lät bygga en egen ruin för att så säga höja områdets romantiska stämning. Inget ovanligt för den tiden. Dock lite antiklimax för en nutida besökare. Det lär finnas tecken på att det har funnits en äkta fornborg på området.

#10

På vägen till parkeringen förevigade jag denna ringduva och då den strax efteråt tog till vingarna uppfattade jag det som om att den inte var uppstoppad.

TheInvisibleJackal