Öland XX - Ferdinand och Rosinante

Vi fick för oss att ta en sista titt på Ferdinand om han nu låg kvar. Det gjorde han. Jag skulle nästan kunna svära på att han låg på exakt samma plats som för någon kväll sedan. Hade jag inte sett honom stå upp och röra på sig hade jag trott att han var en uppstoppad attrapp gjord för att hålla turister och annat löst folk borta. Det gör han ändå skulle jag tro.

För tredje gången har vi alltså återvänt till alvarmarkerna kring Möckelmossen. Inte för att beundra ovan nämnda tjurs spänstiga förehavanden utan för att försöka få några fler bilder på purpurkniproten. När vi återigen har lokaliserat denna lilla orkidé, såg vi att det har börjat titta fram fler av dem och de som var där förra gången såg ut ha vuxit till sig lite. 

Det blåste dock mer den här gången vilket gjorde det lite mer svårfotograferat. Räddning var att höja ISO:t för att därmed även kunna köra med betydligare snabbare tid för minimera den kombinerade effekten av blåst och darrig fotograf.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Putpurkniprot.

#5

Purpurkniprot med pollinerare.

#6

Purpurkniprot.

#7

Den sista bilden från Öland får bli på Rosinante. Don Quijote föreföll att återigen ha trillar av Rosinante. Kanske låg vår riddare i gräset och slumrade en stund medan den trogna Rosinante vakade över honom. 

Tio dagar på Öland var till ända. Tio dagar som gått fort även om tiden ibland tyckts att stått stilla ibland bland alla orkidéer. Precis som de föregående åren har ön gett mycket och mycket finns kvar att se och uppleva. Vi kommer att återvända en helg framåt vårkanten för att bekanta oss mer med de vårblommande orkidéerna. Troligen blir det därför heller inget nytt sommarbesök nästa år utan då lockar fjällvärlden istället som det ser ut nu i varje fall. I nästa inlägg återkommer jag med andra äventyr.

TheInvisibleJackal

Öland XIX - Karum

Sista dagen på Öland. Imorgon bär av hemåt igen. Utcheckning är kl. 10, vilket innebär att kvällen är räddat i och med packningen skall återbördas till diverse väskor. Nu är det dock morgon och vi befinner oss på Karums alvar. Det lär finnas orkidéer även här, men gräsets gyllengula nyans sporde oss att chanserna att få se någon nog var försvinnande små. 

Omdömena om Karum var skiftande. Från väldig begeistring till "...en j-la massa sten...". Personligen får nog jag säga att jag tilltalas av det här lite karga landskapet med dess skeppssättning och resta flisor. 

#2

#3

#4

#5

#6

Det fanns några vildapelträd. Deras form och utseende förde mina tankar till busksavannen i Kenya. Hade det inte varit för enbuskarna hade jag  inte blivit förvånat om det stått giraffer och betat av trädens lövverk.

#7

#8

Puktörneblåvinge.

Jag har den senaste tiden allt oftare börjat använda mig av två kamerahus när jag är ute och fotar. Ett med en normalzoom och ett med en telezoom. Detta gör att jag relativt enkelt kan skifta från att fotografera de stora scenerna till att fota de mindre. När min fru arbetade med någon liten blomma med sin makroutrustning märkte jag att det fanns lite fjärilar här och var att försöka fotografera och det är alltid trevligt.

#9

Puktörneblåvinge.

Samma bild som ovan fast delförstörad. Jag fascinerades av blåvinges svartvitrandiga antenner och benslut.

#10

Hona, puktörneblåvinge.

#11

Puktörneblåvinge.

#12

Puktörneblåvinge.

TheInvisibleJackal

Öland XVIII - Mot Himmelsberga

Nöjda efter morgonens återbesök vid Borgs ängar uppstod frågan vad vi skulle hitta på att göra härnäst. Vi hade en liten lista, men de återstående målen gjorde sig troligen bäst om morgonen. Jag kollade på Artportalen om de kunde finnas någon annan orkidé att åka och leta upp. Det gjorde det. Skogskniprot. Det var inte mer än ett par mil bort. Glada i hågen ställde vi kosan mot den nya orkidé. Vi hittade ganska snart till själva platsen där den hade setts, men vi kunde inte finna själva växten. Vi travande runt i en tallskog ett tag utan se minsta skymt. Vi gick sakta och försiktigt runt och spanande ömsom hit än dit. På håll skulle vi ha kunnat tas för två storkar spanande efter grodor eller annat smått och gott. Jag kollade angivelserna i artportalen. Vi var rätt plats. Det var helt klart. Dock ingen skogskniprot. Vi bestämde oss för att ge upp och återvända till bilen. Då fick jag syn på några små gröna blad, som jag misstänkte kunde vara något. Det var skogskniproten. Den hade inte kommit upp mer än så. Inte undra på att den var så svår att hitta. Det blev inga bilder. Det var liksom ingen större idé. 

Tiden hade börjat närma sig lunchdags och värmen hade börjat stiga. Vi närde ingen större längtan att dela vår om än ock så enkla lunch med allehanda flugor, mygg, bromsar och annat trevligt som önskade dela vår lunch och även ta en smak bit av vår lekamen. Därför beslutade vi att försöka ta oss  ner någonstans längs kusten och hitta något ställe som passade bättre. Nu kommer jag inte ihåg exakt vad vi körde ner, men jag skulle tro att det var vid Norra Sandby eller någonstans däromkring. Vi intog lunchen där i lugn och ro. Jag valde att efter det att gå runt på stranden efteråt och fotografera de uppbrutna kalkstenshällar som stack ut i vattnet.

#3

#4

#5

#6

Eftermiddagen blev spontan och vi tog händelserna som de kom.

#7

Min fru var intresserad av att försöka besöka något av alla de krukmakerier vi sett här och var längs vägarna.

#8

Vi hade parkerat vid kyrkan och eftersom vi ändå var där passade vi på att besöka den.

#9

Portar av alla de slag fascinerar mig.

#10

#11

Efter besöket i såväl kyrka som krukmakeri hade temperaturen stiget ytterligare något och längtan efter glass hade ökat. Inte långt därifrån låg Himmelsberga. Vi hade besökt det en gång tidigare för nästan 30 år sedan och tänkte att det kunde vara trevligt att se vad som har hänt de här åren och dessutom fanns det säkert möjlighet till att både glass och fika.

#12

Att vandra runt på Himmelsberga är trivsamt. Man lockas liksom till att ta det lite lugnare av bara miljön i sig.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

Glass hade vi hittat redan när vi anlände och nu hade vi fika i tankarna. Bland det första vi uppmärksammade när vi kom var att en av byggnaderna hyste ett café. Det fanns gott om platser som lockade att sitta ner en stund vid.

#20

Ganska snabbt fastnade vi för den här platsen.

#21

Efter Himmelsberga begav vi oss hemåt via Ismantorp. Vad kan jag säga. Då jag inte är arkeologiskt bevandrad i någon större bemärkelse var det inte direkt någon upphetsande upplevelse. I mångt och mycket var en slags deja vu av de gånger man i skolan stått vid hög med stenar, en jordhög eller något annat lika svårt att omvandla till mänskligt leverne samtidigt som en grånad farbror med saklig ömhet i rösten förmedlade högens historia som om han själv vore barnfödd på platsen.

TheInvisibleJackal

Öland XVII - återbesök

Tvåblad.

Dagen efter vår trevliga guidetur vid Borgs ängar återvände vi på morgonkvisten med laddade kameror. Nu skulle vi se om de mentala noteringarna om orkidéernas växtplatser fanns kvar i det egna internminnet eller om de hade sipprat under natten ihop med snarkningarna. En av de orkidéer som vi kom i kontakt med under guideturen var tvåblad. En orkidé som vi på egen hand helt hade gått förbi. Nu gällde det att hitta tillbaka där vi såg dem bäst. Det var som tur var i början vad jag kom ihåg. Efter lite letade hittade vi också dem. Något tiotal meter ifrån där jag trodde att de skulle vara, men det gjorde inget. Vi hittade dem i alla fall. Nu kunde vi slappna av och i sakta mak tas oss fram samma väg som vi gick under guidningen. Jag har fördelen att jag kommer ihåg ganska väl hur vi gått, kört eller cyklat vid tidigare tillfällen.

#2

Korskovall.

#3

Blodnycklar.

#4

Tvåblad.

#5

Blodnycklar.

#6

Praktsporre.

#7

Höskallra. Vår guide berättade att bönderna förr gick ut i ängen och lyssnade när det var dags att skörda. Det de lyssnade efter var höskallran. När den vissnar ligger det frön i de vissnade blomdelarna. När det blåser skallrar det om dessa frön. Ett annat sätt var givetvis att studera växten slåttergubbe. När det vuxit ut två stänglar från huvudstängeln var det också dags eftersom då hade bonden fått sällskap av drängarna.

#8

I en intilliggande hage gick den här fina nordsvensken.

#9

#10

Krutbrännare.

Vi lyckades också finna fina exemplar av krutbrännare. Något vi inte hade gjort vid Station Linné.

#11

Grönvit nattviol.

#12

Hustrun i makrofotartagen.

#13

Skogspärlemorfjäril.

#14

Jungfru Marie Nycklar.

#15

#16

Stor blåklocka.

#17

En larv av okänd art. Tyvärr har jag ingen bild på ryggsidan. Det hade kunnat hjälpa till att identifiera arten.

TheInvisibleJackal

Öland XVI - beauty and the beast

Efter att ha sett tullkvarnen i Näsby kände vi att kvällen ännu var ung och ljuset alltjämt behagligt. Jag brukade under många rapportera de fåglar jag såg på Artportalen.se. Jag fick en ingivelse att se efter om det var möjligt att se rapporter om växter också. Det gick det. Där hittade jag en rapport om purpurkniprot. Den växte på alvaret nära en plats där vi varit tidigare i veckan och dessutom inte speciellt långt ifrån där vi just då befann oss. Jag satte igång vägbeskrivningen och så körde vi iväg. 

Vi hittade en plats att parkera bilen utan att den skulle vara i vägen. Med telefonens gps letade vi oss fram till växtplatsen. De sista 50-tal metrarna tog vi oss fram ganska så försiktigt, för vi ville inte av misstag råka trampa ner någon av växterna. Det var tur att vi närmade oss sakta. För när vi väl lokaliserat dem visade det sig att det inte var speciellt stora och det fanns blad här och var som skvallrade om att fler var på gång. En del hade börjat slå ut, men det var mycket knopp. 

Det var en mycket speciell känsla att kunna hitta den här lilla fina orkidéen ute på alvaret.

#2

Purpurkniprot.

#3

Purpurkniprot.

#4

Purpurkniprot.

Här kan man se se fler bestånd är på gång att växa upp. Jämför man med grästuvorna i bakgrunden förstår man de är ganska små och lätta att missa.

#5

En snäcka höll till också där ute. 

#6

Som tur var fanns det inga kor ute bland purpurkniproten. Troligen för att det är en känd växtplats och man vill inte riskera att de blir uppätna av de här krabaterna.

Dessa hittade vi däremot vid parkering invid Möckelmossen. Vi hade stannat till där för att ta lite kvällsfika.

#7

Plötsligt kom det kor från alla håll och kanter.

#8

Det visade sig att de var ute efter att släcka törsten. Öland och alvaret är tämligen torrt. De få vattenpölarna som finns är eftertraktade. Precis invid parkeringen fanns det en liten vattenansamling. Det var den korna var ute efter. Att ha dem så här med ett stängsel emellan tycker till och med jag kan vara trivsamt.

#9

#10

#11

"Jag har hört att du är lite rädd för kor."

#12

"BUU!"

#13

På andra sidan vägen låg de ett stort svart djur som på håll likande en stor svart klippa. Ett par holländare uppmärksammade oss på dess existens.

"Have you seen the big black cow out there?"

Jag tittade ut mot hållet de pekade. 

"That's a big one. Are sure it's not a bull?"

"Yes, it has no..." gör en gest kring sitt huvudet.

"...no horns"

"Yes, it has no horns. It must be a very large cow."

Holländarna åkte vidare efter ett tag. Vi stod kvar och tittade på det stora djuret, som jag var tämligen övertygad om att det var en tjur som man kapat hornen på. 

#14

Till sist reste det på sig avslöjade sin könstillhörighet.

#15

Tjuren vände sig om och började med kraft skrapa med klövarna i den tunna jorden så det att dammade om det. Nu snart få vi snart se på äkta tjurrusning var jag övertygad om. Jag höll sökaren stadigt fäst på tjuren och tänkte att här gäller det att vara beredd.

#16

#17

#18

När tjuren var nöjd med krafsande i jorden. Stod den stilla en stund och bligade år vårt håll för att strax därpå lägga sig i ungefär samma ställning som tidigare. Dagens motionspass var tydligen över.  Den kände aldrig något behov av att komma närmare.

#19

Inte som den här sädesärlan i alla fall.

TheInvisibleJackal