Vilken vinter...

Den här vintern har verkligen fått mig att ge mig ut på olika fototurer mer än någon annan vinter sedan jag började fotografera. All snö på marken och på träden och sol på det. Det har liksom inte bara funnits på kartan att stanna inne när det har varit så här.

För två veckor sedan körde jag och sonen till Virsehatts naturreservat några mil inåt landet.

#2

Virsehatt är en stor friliggande höjd i landskapet. Via en rad olika trappor kan man ta sig upp på toppen relativt smärtfritt. Väl där upp hade man förr en fin utsikt, men träden uppe på toppen har vuxit upp så pass att det mesta man ser ifrån toppen är träden som växer där. Med lite tur kan man skymta en del av den forna utsikten mellan träden. Vi hade dock inte för avsikt att ta oss uppför trapporna till toppen den här gången.

#3

Vi skulle gå in i hagen

#4

och ner till Sennanån som finns en bit ner i själva hagen. Jag har sett strömstare vid ån vid ett par tidigare tillfällen och hoppades på att kanske kunna göra det den här gången också. I kameraryggsäcken låg telezoomen nerpackad utifall att.

#5

Det finns ett parti med strömmande öppet vatten i ån. Det är här jag har sett strömstare vid de tidigare tillfällena, men den här gången syntes ingen till. Det gjorde inget. Det fanns annat att fotografera. En an orsakerna till att jag började fotografera landskap för några år sedan är dels att jag tilltalas av den typen av fotografi och dels för att jag ville få ut något om mina fågelfototurer inte skulle bli vad jag egentligen tänkt mig p g a den/de förväntade fåglarna inte skulle visa sig att vara på plats. Efterhand har jag dragits även till s k "woodland photography" (jag vet ingen svensk term för denna typ av fotografering. Skogsfoto?). Mycket tack vare mitt långa intresse för karaktärstarka solitära träd och Simon Baxter's Youtubekanal.

#6

#7

#8

#9

#10

Visst jag fotograferat fortfarande fåglar, men inte lika stor omfattning som förr. Jag kan gå igång på ett träd, en bit skog numera ungefär i samma grad som jag för en del år sedan försökte fota fisktärnor i flykten. Båda är skönhetsupplevelser som väcker något inom mig. Det är väl därför jag också till mycket stor del finner mina motiv i naturen. För det är i naturen jag trivs bäst. Här är jag hemma.

#11

#12

#13

#14

#15

De här fina vinterveckorna har varit till stor glädje för mig och många andra det här året. Nu har det vänt och istället för minusgrader har det blivit flera plusgrader som fått snön att smälta i en rasande fart. Det är inte mycket kvar. Fortsätter det så här någon dag till kommer jag att i slutet av veckan att kunna börja cykla igen, vilket jag faktiskt uppskattar.

TheInvisibleJackal

Hallå bartender! Det är whiskey med min is!

De olika formationer som isen skapar fascinerar mig mycket. Av den anledningen körde jag och min fru till den s k Stadsbondgården i stan. Där finns det en bäck som slingrar sig fram i en fin ravin. På våren är det ett fint ställe med mycket vitsippor. Nu vara det isens egna konstverk som lockade. Både möjliga som omöjliga figurer trädde fram. Ibland är det extra gott att fotografera.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

TheInvisibleJackal

Fylleån

För att kunna umgås ibland måste man helt enkelt hitta platser utomhus som är lämpliga. Vilket inte alltid är så lätt. Många platser blir snabbt upptagna så det gäller att vara lite uppfinningsrik och komma på möjliga ställen att kunna träffas. För ett tag sedan hade vi stämt träff med min svärmor vid ett av fikaborden som står längs med Fylleån. 

Turen var på vår sida. Under någon dryg timmes tid kunde vi träffas och fika lite. Eftersom vi skulle umgås hade varken jag eller min fru med våra kameror, men oj vad det sög i fototarmen när vi promenerade från vår fikaplats. Det blev så att efter att vi ätit lunch hemma återvände vi senare med kamerorna.

Den stig som vi gick på är en av de Hälsans Stigar som finns runtom i kommunen. En stig som går till stora delar längs med Fylleån och som tar sin början inte alltför långt hemifrån. Lite längre fram i vår ska vi nog försöka gå hela sträckningen på ca 6 km. Den här gången nöjde vi oss med en liten bit av Fylleåleden som den här stigen heter. Syftet med Hälsans Stigar är få människor att ge sig ut att röra på sig lite mer. 

#2

Vid stället vi satt tidigare och fikade med svärmor satt det en gunga i ett träd vid kanten av Fylleån. Vattnet i ån är ganska strömt, så vi undrade vem som hade kommit på den något bisarra idén att sätt upp en gunga på den här lite märkliga platsen. Föräldrar som saknar självbevarelsedriftsgenen? Jag tog ett antal bilder på den här trädet med gungan och valde till sist den här med en rörelse i vattnet nedanför gungan. "Hoppsan! Där trillade Olle i ån."

#3

#4

Vid grenar som doppats i vattnet har det bildat stora isklumpar i ändarna. Med stora klumpiga fötter försöker trädet dansa skräddarebaletten.

#5

Solen är på väg ner denna vinterdag och vi är på väg mot bilen. Ännu en vacker dag har tillbringats till största delen utomhus.

#6

"Vill du också bli ett träd när du blir stor, lille vän?"

"Nä, jag vill bli ett köpcentrum!"

TheInvisibleJackal

Gå runt bäcken.

Jag jobbar hemifrån sedan mitten av december. På lunchen brukar jag gå en promenad runt bäcken. Min frun tycker att jag tokigt som pratar om att jag runt bäcken. Det går inte att gå runt en bäck menar hon. Visst, det stämmer, men bara till en viss del. Att gå runt bäcken i bokstavlig mening skulle säkert ta någon dag eller två i anspråk. Vad jag menar med att gå runt bäcken är att jag går över bäcken vid två olika ställen och därigenom går jag båda sidor bäcken. Eftersom detta bilder en litet promenadstråk - kallar jag det för att "gå runt bäcken". Det tar kanske 15-20 minuter att gå den här promenaden. Jag brukar på olika sätt gå så att jag åtminstone under någon del av promenaden följer bäcken. Det är en rätt liten bäck, som ibland är nästan helt uttorkad och ibland svämmar den nästan över sina bräddar. Jag har sett en hel del fåglar längs med bäcken - nötväcka, sidensvans, domherre, stenknäck och större hackspett för att nämna några, men även strömstare och forsärla.

Under den senaste tidens minusgrader har jag sett hur bäcken frusit till alltmer för var dag. Inspirerad av flera här på FS har jag därför gett mig ut för att även jag fånga de isformationer som har kommit att uppstå. Väldigt fascinerande att se vad naturen skapar. Nu är alla de här formationerna jag valt att fotografera borta. En del av dem fryst igen ytterligare. Andra har förstörts av barn som roat sig med att krossa dem på olika sätt. Ett snöfall häromdagen täckte igen formationerna helt. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

TheInvisibleJackal

Ön som egentligen inte är en ö utan något annat

Jag kan inte säga när jag var ute och fotograferade så mycket som jag gjort den här perioden på året sedan jag började fota för sex år sedan. Det är nästan svårt att låta blir att inte ge sig ut dagligen med kameran och leta nya motiv som bara dyker upp detta fantastiska snölandskap vi har begåvats med denna vinter. Senaste gången vi hade något liknande måste ha varit vintern 2009-10. 

Den här gången har jag och min son gett oss ut till Ön. Det är ett rekreationsområde strax öster om Halmstad, längs med väg 25. Under den senaste tiden har det varit ett ovanligt populärt utflyktsmål. Orsaken till detta är att det finns ett antal bord med bänkar uppställda här och var på en stor gräsmatta. De här borden har dessutom tak över sig. Inte alla, men många av dem. Ön har därigenom blivit en plats dit folk tar sig för att träffas utomhus och grilla, ha picknick o s v. 

Vi togs oss dit en tidig lördagseftermiddag och blev nästan lite chockade över hur mycket folk det var där. Det brukar vara en del, men nu var det helt otroligt. Vi fick en parkeringsplats tack vare att en annan bil var på väg därifrån. Av de tre-fyra bilar som låg efter oss tror jag inte en enda av dem fick kunde någon plats och de var tvungna att vända.

Ön? Vad är det om det inte är en ö. Ön är namnet på den gård som ligger där. En gård som används av kommunen till lägerskola för elever. 

Vid Ön finns det flera vandringsleder. En av de populäraste är den som sträcker sig runt Torvsjön. En fin led på ca 5 km. I familjen har vi gått här ett otal gånger under princip varje årstid. Även om besöken under våren och tidig höst när träden fått färg och svamparna har kommit upp är överrepresenterade i statistiken.

#2

Första biten på den här promenaden går man en bit på en grusväg. Något som jag börjat göra sedan jag började fotografera är att emellanåt vända mig och titta bakåt på den väg som vi precis gått. Det är så lätt ha blicken framåt och vara koncentrerad på det som komma skall att man glömmer bort att se hur vägen som man kom på. Jag tycker att det är bra sätt att få fram fler motiv. Motiv som inte hade tänkt på fanns om man inte vänt sig om.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

Åter vid parkeringen. Till höger i bild syns gårdhuset vid Ön.

TheInvisibleJackal