TheInvisibleJackal
Öland II - Arontorp
Parkering vid Arontorp är inte den största. Vi fann dock en plats. Nu var bara frågan eller frågorna - fanns det några Arontorpsrosor eller våradonisar? Och var i sådana fall? Vi skärskådade informationstavlan. Kliade oss i huvudena och tittade oss omkring som om en jättelik neonskylt skulle dyka upp på himlavalvet och peka - "Här är de!" Så var icke fallet. Det fanns en stig som gick genom ett fält. Den stigen tog vi och kom fram till en grusväg och sedan. Ja, sedan var det ja. Vi gick först till höger och hamnade på baksidan av en gård. Det kändes verkligen fel. Eller växte de bak gödselstacken? Skulle våra näsor leda oss rätt?
Tillbaka till grusvägen. Skulle vi följa den åt andra hållet istället? Hur långt då? Frågorna hopade sig och ett tvivel om att vi trots allt verkar vara på rätt plats kommer vi ändå inte att finna växtplatsen för de förbaskade rosorna. Skulle vi bli tvungna att bita i det sura äpplet och tvingas ge upp? Varför fanns det inga skyltar eller något som talade om vart man skulle gå? Bäst vi stod där och arbetade upp vår frustration parat med en ilska a la Kapten Haddock, steg det några personer ut ur skogen en bit framför oss. Där var en slags stig.
Vi följde stigen och kom fram till en äng. Där fanns inga våradonisar så vitt vi kunde se. Jaha, vi var för sent ute ändå. Mellan en trädridå skymtade vi ytterligare en äng. Vi klev över en stengärdsgård och där var de -Arontorprosorna/våradonisarna.
Har jag aldrig för ropat "HEUREKA!" gjorde jag det nu.
#2
Våradonis a k a Arontorpsros på Öland
De här blommorna liknade inget jag tidigare sett. Bladen påminde om dill. Blommorna påminde inte det minsta om rosor och därtill saknade dess stjälkar några som helst taggar. Nu lär de vara duktigt giftig, så taggar inte av nöden. Det är dessutom inga små blommor som man riskerar av misstag att trampa ner. Nej, det här var rejäla doningar.
#3
#4
#5
#6
#7
#8
#9
#10
#11
Jag vet inte hur länge vi kröp runt på alla fyra och letade vinklar och utsnitt. Till sist sa magen ifrån med ett kurrande klagande - "Nå, blir det någon kvällsmat eller inte?"
#12
#13
Smultronvisslare
Inte bara våradonisarnas uppenbarelser fångade mitt intresse. Det gjorde även den här fjärilen.
TheInvisibleJackal
Öland I - Eriksöre
Adam och Eva. Här Adam.
I slutet av maj brukar vi fira min frus födelsedag. En helg vid den tiden skulle mina föräldrar också komma för att fira henne. På grund av sjukdom fick de lov att ställa in besöket hos oss. Helt sonika stod vi inför helg som inte var uppbokad av något. Det är maj. Det är som allra vackrast i naturen. Vi hittar därför snabbt ett boende på Öland och far dit. Vi har en lördag och en god bit av en söndag på oss att återigen uppleva denna fantastiska ö. Skulle tro att det är femte året på raken som vi besöker ön.
#2
Adam och Eva. Här Adam.
Med ganska kort tid på oss bestämmer vi oss för att lägga vårt krut på några få ställen. Däribland Eriksöre alvar, som ligger sida vid sida med Station Linné på södra Öland.
#3
Adam och Eva. Här Adam.
Det som lockar med Eriksöre är den rika förekomsten av orkidéer. Det är inte så många arter, men förekomsten av de som finns är betydande. Det lyser orkidéer lång väg. Vid rastplatsen vid Eriksöre fanns flera utlandsregistrerade fordon med dem en turistbuss från Schweiz.
#4
Adam och Eva. Här Eva.
Det är så mycket orkidéer att man gör bäst i att gå sakta och se var man sätter sina fötter.
#5
Ängspiplärka.
Jag fotar orkidéer och även andra blommor med min 100 - 400. Ett perfekt objektiv för detta enligt mig. Det är också väldigt behändigt när det kommer till att få bilder på annat lite längre bort, som den här ängspiplärkan i toppen av en enbuske.
#6
Göknycklar.
Göknycklar är troligen en av de lättare orkidéerna är lära sig att känna igen. Ränderna på blomman gör den omisskännlig.
#7
Göknycklar.
#8
Göknycklar.
#9
Sankt Pers nycklar
Vi var vid Eriksöre även förra våren. Fast då lite längre fram. Då var den rika förekomsten av Sankt Pers Nycklar något som slog mig.
#10
Adam och Eva. Här Adam.
Adam och Eva som är de av tidigt blommande orkidéerna var den orkidé som tilldrog sig mitt största intresse den här gången. Förra gången vi var här såg vi bara några enstaka emedan majoriteten redan hade blommat över.
#11
Göknycklar.
#12
Göknycklar.
Efter några timmar på alvaret var det tid att ta del av den medhavda lunchen, för att sedan leta upp vårt boende. Installera oss och sedan köra till det andra besöksmålet för vår Ölandstur. Gick allt som det skulle vi senare under eftermiddagen äntligen få stifta bekantskap med den kända rosen från Arontorp - våradonisen.
TheInvisibleJackal
Fjärde gången eller...
För fjärde kvällen på raken har jag fattat posto vid den lilla träddungen invid fältet. Den här gången skall jag icke vika från dess plats förrän vildsvinen har uppenbarat sig. Jag är ute ungefär samma tid som föregående kväll. Har samma "goa" kläder på mig. Vinden är knappt märkbar ikväll, men jag tycker mig ha en smula motvind ändå.
Precis som föregående kväll är fältet tomt på liv. Först efter en stund uppenbarar sig två harar.
#2
En fasan med fruar titta fram efter en stund. Annars är det helt tomt. Inga rådjur. Ingenting. Tiden går och jag tänker att ikväll blir det inget.
#3
Då. På andra sidan fältet. Långt bort kommer vildsvinsflocken springande i gräset.
#4
De stannar inte.
#5
Utan fortsätter in i de skyddande buskagen för att inte visa sig mer den här kvällen i maj. Och inte heller vid något senare tillfälle. Jag har kört förbi fältet ett otal gånger efteråt och utan att se någon av dem.
Igår kväll; för att återgå till nutid, såg jag ett fordon parkerat i en änden på fältet. Personer i jägarmundering stod vid bilen. Antagligen hade man bestämt sig för att göra vildsvinens saga kort.
Visst vildsvinen bökar upp trädgårdar och förstör säkerligen mycket åkrar, men på något sätt tycker jag att det är synd att vi människor inte kan leva sida vid sida med djuren i vår natur utan se dem som olägenheter, som måste bort om de inte passar in i vår bild av verkligheten. Vill vi verkligen ha ett tuktat parklandskap där allt är ordnat och fint, där det inte finns något som väcker anstöt?
TheInvisibleJackal
Tredje gången gillt
Gårdagens (då i maj) var riktigt lyckad vid vildsvinsfältet. Jag cyklade ut lite senare den här gången eftersom grisarna hade kommit fram lite senare. Jag ställde mig vid den lilla träddungen som jag gjort de andra gångerna. Jag hade vinden mot som de tidigare. Det var bra. När jag kom fram var det helt tomt. Efter en stund kom ett ensamt rådjur ut på fältet.
#2
Den bruna kärrhöken spaningsflög över fältet.
#3
Ytterligare ett rådjur kom tassande i gräset.
#4
Ännu ett kom fram ut buskagen rakt framför mig. Det visade tydligt att det hade sin uppmärksamhet riktad åt mitt håll.
#5
Tiden gick. Rådjuren höll sig i kanten av fältet mest hela tiden. Vaksamma. Det verkade inte som det skulle bli några vildsvin alls den här kvällen. Jag bestämde mig för att vänta ytterligare en stund. Då fortfarande inga vildsvin syntes till, började jag packa ihop mina grejer och gå iväg med cykeln på cykelvägen.
#6
När jag kommit ca 100 meter ifrån den lilla träddungen stannar jag till, vänder mig om och spanar med kikaren en sista gång över fältet. Precis när jag är väg att lägga ner kikaren ser jag hur ett vildsvin kliver fram ur buskagen bara 25 meter framför träddungen. Jag förbannar mig själv tyst för att jag inte haft lite mer tålamod och stått kvar vid dungen. Samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka om det kanske hade varit för nära. Att de verkligen uppfattat mig som ett hot och anfallit. För en kort stund funderande jag ändå på om jag skulle försöka mig på att återvända till dungen, men det var nog ingen idé slog det mig nästan genast. De skulle bara försvinna långt innan jag hunnit fram. Jag fick göra det bästa jag kunde av situationen. Och därför i skydd av cykeln, tog av mig ryggsäcken och plockade fram kameran med telezoom och telekonverter. Sittande på knä började jag fotografera genom ramen på cykeln. Ett bristfällig camouflage är bättre än inget alls och på det här framstod inte min siluett som en människas även om jag nu hade vinden till min nackdel.
#7
Strax kommer de andra vildsvinen också ut från buskagen.
#8
#9
De bökande runt i kanske en kvart högst, en halvtimme. Jag satt kvar vid cykeln och fotade mellan cykelramen. Visst hade jag fått andra bilder om stannat kvar vid träddungen om de överhuvudtaget alls valt att gå ut på fältet just där. Kanske var det så att min närvaro var tillräckligt störande för dem att låta bli att gå ut på fältet tills jag avlägsnat mig.
#10
Plötsligt är det något som skrämmer flocken som flyr hals över huvud över fältet.
#11
#12
De rusar i in i skydd på andra sidan fältet rakt framför mig. Jag är så gott som säker på att det inte var jag som skrämde dem. Jag förstår inte heller vad det kan ha varit. Kanske var det cyklisten som kom cyklande precis innan de stack, men å andra sidan cyklar det folk på den cykelvägen fram och tillbaka flera gånger om dagen. För att inte tala om biltrafiken på den intilliggande vägen. Kanske var det andra vildsvin. Något var det. Svårt att säga vilket.
TheInvisibleJackal
Andra gången
Kvällen efter står jag än en gång vid fältet med förhoppning att jag ska få se vildsvin. Jag har även denna gång tur med vinden. I ena kanten av fältet finns det några träd. Jag ställer mig i skydd av dem. Jag har valt att ha samma kläder som igår. Dels för att de är praktiska och dels för att om vildsvinen eller andra djur skulle få syn på mig där jag står ska de känna igen mig både till utseende och lukt. Med andra ord har jag inte heller tvättat kläderna sedan sist.
#2
Det är del rådjur på fältet den här kvällen. Jag vet inte om det är bra eller dåligt tecken. De verkar i varje inte bry sig om mig.
#3
Lite harar är där också, men ännu inga vildsvin. I och för sig kan man aldrig vara garanterad av få se vilda djur. Det är väl det som är lite av spänningen. Att man aldrig vet i förväg. Att man bara kan hoppas. Sedan finns det betingelser som kan öka ens chanser att få se något i och för sig.
#4
Rådjuren beter på av majgräset.
#5
Rådjuret anar mig. Även om jag kanske inte fullt synlig avslöjar kamerans slutare mig. Jag har valt att att inte använda mig av seriebildstagning utan istället till att ta en bild i taget för att därigenom minimera slutaroväsendet. Jag vet inte om det gör någon skillnad. Vi får se.
#6
Rådjuren ser ut att fundera vad de ska ta sig för. Det där ljudet är banne mig inte naturligt. Fast å ena sidan vrålar det förbi en och annan bil på vägen bortom cykelvägen. Motorburen ungdom prövar här sina fötters styrka mot gaspedaler i till utseendet anonyma svarta BMW:s. Fartglädjen lyser i deras ögon eller skulle ha gjort om inte ögonen var dolda bakom svarta solglasögon. Sportigt, hemligt och så tufft att ingenting annat än ett stort Jag och min snabba bil existerar. Nåja, tids nog står även de upp till armbågarna i spädbarnsdiarrér, huslån och en aldrig sinande förekomst av ogräs.
#7
Hararna har öronen på skaft.
#8
"Äh, det är säkert inget att oroa sig för. Hugg in boys!"
#9
Och så kommer de. Vildsvinen. Rultande som storväxta taxar tar de sig fram genom gräset. Hade de varit långsammare hade man kunna ta dem för stora mörka stenblock.
#10
#11
#12
Vildsvin och rådjur sida vid sida. Det tycks inte bry sig nämnvärt om varandra. Icke så konstigt, ty ingen av dem står på den andres meny.
#13
#14
Från mitt lilla naturliga gömsle ser jag ett rådjur som nyfiket undersöker ett buskage. Mer vildsvin? Troligen inte. De som är här idag är desamma som jag tidigare har sett här. Skulle tro att det rör sig om en liten flock som håller till just på det här fältet.
#15
En brunkärrhök sveper förbi. Fasan som härrör från kärrhökens spanande blick bekommer icke dock fasanen.
#16
Jag skiftar till den andra kameran med telezoom och telekonverter och som grädde på moset Aps-c sensor. Med andra ord - jag kommer ohyggligt nära de såta grisarna. Ja, sen har jag också då lämnat den lilla trädridån och står på ett nytt ställe. Ganska så öppet rakt framför svinen. Jag håller mig i en skugga som bildats av några granar.
#17
Grisarna tittar åt mitt håll emellanåt. Jag tror inte de kan se mig. Vinden har jag fortfarande emot mig, även om den kantrat lite.
#18
De bökar runt utan större brådska och lommar så sakteliga in i bland skyddande vass och buskage.
#19
Uppenbarligen nöjda med kvällsmaten.
TheInvisibleJackal