Vid ett vattendrag.

Med en hälsporre: dock under behandling, är mina möjligheter för tillfället något begränsade vad gäller min förmåga att kunna ta mig runt i landskapet för att hitta det jag vill fotografera. Jag får välja något i närområdet i förhållande till vad bilen står parkerad. Det får inte vara för långt bort för jag ska efter avslutat fotograferande också hjälpligt kunna ta mig tillbaka. Det här är ingenting jag tidigare haft att ta hänsyn till. En ny och smått irriterande situation. Jag är van att kunna gå dit jag vill utan större åthävor. Urvalet miljöer blir så mycket mindre nu och i viss mån enformigare, men jag får helt enkelt se det som att jag har ifall möjligheten att kunna vara ute och fotografera igen och det är alltid något.

#2

Den här eftermiddagen, den första helgen i april, har min fru och jag tillsammans med en kompis från fotoklubben åkt till Grevie backar på Hallandsåsens sydsluttning. Min fru och fotokompisen för att fota backsippor. Och jag något inom lagom gångavstånd från parkeringen. Att ge sig upp i backarna kändes för min del inte som någon större idé utan jag koncentrerade mitt fotograferande till miljön runt ett mindre vattendrag som jag tidigt fick ögonen på.

Jag ställer upp mitt stativ och tänker att här är ett utmärkt tillfälle att fokusstacka. Sagt och gjort. Hemma sedan när jag sitter med LR ser jag att jag glömt bort att molnen på bilderna som jag fokusstackat har rört sig en bit på varje enskild bild. Alltså ingen idé ens att bry sig om slå samman dessa bilder då molnen bara skulle ge upphov till spökmoln i den färdigstackade bilden. Det är möjligt att det i PS går att komma tillrätta med detta, men jag är inte tillräckligt bevandrad i PS för att kunna gör det.

#3

Som sagt, där jag är, har jag inte mycket mer till buds stående kompositionsval mer än att vända mig om. Vilket jag således gör. Att vända sig om är inget ovanligt för min del. Jag gör ofta så när jag är ute och går någonstans med kameran att jag emellanåt vänder mig och ser bakåt. För det som man nyss har passerat och upplevt som något inte direkt särskilt, kan från det omvända hållet vara just det man letar efter. Det kan därför ibland löna sig att vända sig om.

#4

Och sen, sen ja, är det bara att vända sig söderut eller kanske snarare lite sydväst och ställa upp stativet. Stativet har jag nästan jämt med mig om vi är ute och fotograferar. Det är nästan så att jag känner mig lite naken utan det. Genom att dels bära det i ena näven och dels att det på ett av kamerahusen alltid sitter ett L-bracket och detta gör att jag finner det väldigt smidigt att snabbt ställa upp stativet och skruva fast kameran för att tycka att det är mödan värt att ta med stativet i princip varje gång även om det innebär några extra kilon att bära på.

#5

Det här fick bli sista bilden på den här lilla utflykten. Bilen står parkerad borta vid trädet uppe i högra bildkanten. Längre bort än så har jag alltså inte rört mig.  Kan det röra sig om 400-500 meter fram och tillbaka?  Det var ändå fullt tillräckligt för att jag de närmaste två dagarna efter det här fototillfället skulle ta mig fram med viss plåga när jag behövde gå.

TheInvisibleJackal