I det lilla

För någon helg sedan var jag och min fru ute för att pröva lite ICM. Det här var en helg mellan snöfallen som varit den sista tiden, vilket innebar att det var barmark. Efter att ha skakat på kameran framför lite träd och annat, märkte jag att jag inte var riktigt hågad för att fota överhuvudtaget egentligen den här gången. Min frun gick med liv och lust upp i ICM-fotograferandet och kom hem med några riktigt bra bilder. Under tiden började jag gå runt lite på måfå på en del andra ställen där vi var och upptäckte efter en stund en del intressanta stenhällar. Jag blev riktigt fascinerad över deras färger och de mönster  samt de strukturer som fanns inte bara i den rena stenhällarna utan även i det mer sönderbrutna berget och dess sällskap av både små stora stenar. Jag har gått förbi dem. Ja, till och med klivit på dem, men har liksom inte vare sig sett eller tänkt närmare på dem förut.

Det här blev ett planerat fotograferande som övergick i något helt spontant. Jag tror att det är viktigt att lyssna på sin kreativa sida. Det är inte säkert att den är i samklang med vad man egentligen har för avsikt att fotografera. Då är bäst att inte streta emot utan följa med det kreativa flödet som uppstått och se vart det bär hän. Kanske blir det ingenting. Kanske ger det en ingång till något som man kommer att fotografera längre fram. Själv kom jag genom att fotografera detta inpå två andra teman som jag tänkte utforska lite mer längre fram i vår och sommar. Jag skrev ner mina tankar om dessa två teman på en lapp och la i kalendern (en tryckt sådan - är lite gubbe på den fronten). Kanske jag skulle skaffa en liten anteckningsbok och skriva ner såna här fotoidéer. Är det något som ni gör?

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

De har ju vingar

Inte allt för långt ifrån Trönninge ängar ligger Trönninge strand. Det är bara några kilometer extra att cykla. Vid Trönninge strand som ligger nere vid havet finns det en stenudde som sticker ut en liten i vattnet. Den här udden är också en av mina favoritplatser att fotografera fåglar ifrån. Eftersom det är en udde, sträcker många fåglar över den. I början när jag fotograferade fåglar var det just det faktum att de att flög och att jag med hjälp av kameran och kunde fånga dem i flykten och få se detaljer hos dem som jag inte kunde se genom att bara titta på dem genom tubkikaren. Det var en skönhetsupplevelse. Fåglarnas vingar var inte bara flyginstrument. De var konstverk.

Med tiden har jag dock alltmer försökt att fånga fåglarna i olika miljöer istället.

För ett antal år sedan pratade jag med Brutus Östling på bokmässan i Göteborg. Jag hade precis köpt hans första bok om konsten att fotografera fåglar och andra djur. Han sa något då om hur man utvecklas som fågelfotograf.

"Man börjar i skyn och slutar i dyn."

Fågelfotograferingspoesi.

Då jag tog dessa bilder i oktober 2017 var min fascination alltjämt stor över hur de använder sina vingar. Förvisso är jag det fortfarande, dock inte lika stor utsträckning.

#2

Det finns väl dem som önskar storskarven åt fanders.

#3

Även kråkor kan tveka och ångra sig.

#4

Det händer ibland när man står där ute på udden att det kommer fåglar flygande tätt över vattenytan, som dessa kanadagäss.

#5

Storskarven har torkat sin vingar och lämnat sin sten och flyger spanade iväg.

#6

Ett gäng med unga starar drar vi förbi några gånger innan de bestämmer sig för en definitiv färdriktning. Söderut.

#7

Ibland händer det som sagt att fåglar sträcker precis över udden. Jag följde den här vitkindade gåsen så länge jag kunde och tog ett antal bilder när den var nästan över huvudet på mig.

#8

#9

#10

Att fota fåglar på gren är inte riktigt samma actionfotografering som fåglar i flykten. Det är en annan typ av fågelfotografering där man måste ta hänsyn till andra saker. Inte bara för att skrämma bort utan även för att få till en bild man kan känna sig nöjd med. Det är mer tålamodsprövande på mer än ett sätt.

TheInvisibleJackal

I tallskogen I

Vid ett ställe inte alltför långt hemifrån finns en strandskog med fina raka tallar. Jag tog mig för att göra en några försök med ICM-bilder på de här tallarna. Jag prövade ICM första gången förra hösten och tyckte att det var ett intressant sätt fotografera.

Jag hade sett någonstans eller hört. Kommer inte ihåg vilket, men om man tar och rör kameran nerifrån och upp och försöker få med markvegetationen samtidigt som man tar bilden kan det bli rätt effektfullt. Detta var något jag ville pröva bland dessa tallar. Jag hann med att några bilder innan skogen formligen invaderades av en massa människor och deras fyrfota vänner i koppel.

Ibland vill man ha skogen för sig själv. En sådan där skylt som används vi vägarbeten eller jakt, fast med lydelsen - "Varning fotografering pågår!" istället, vore inte dumt ibland att kunna sätta upp. Jag har inget emot skötsamma hundägare, men ibland önskar jag att kunde gå någon annanstans.  Några bilder blev det i alla fall. Det är bättre än inget.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal