Öland III - En gång till

Det var svårt att riktigt släppa tankarna på våradonisarna när vi gick därifrån kvällen före. Därför bestämde vi oss för att efter vi checkat ut och packat in i bilen, att det första vi skulle göra vara att köra tillbaka till Arontorp för att nu få dess rosor i morgonljus. 

Det blev kanske inte direkt i svinottan, men efter att alla bestyr var avklarade svängde vi på parkeringen vid sjusnåret.

#2

Nu kände vi till stigen och det var inget konst att hitta till blommorna. 

#3

Våradonis.

Jodå, de hade inte sprungit och gömt sig under natten. De var alltjämt kvar och det blev lite nya bilder.

#4

#5

#6

#7

Och så hittade jag en maskros. Inget märkvärdigt i det. De växer ju obehindrat i trädgården därhemma. Det var en utblommad maskros och jag kom att fascineras av dess utseende, vilket jag ofta blir många gånger av utblommade maskrosor. 

#8

Jag konverterade maskrosbilden till svartvitt

#9

och sedan gjorde jag även en beskärning så att endast den utblommade blomman kom med. På så här nära håll får maskrosens fallskärmsliknande frön med sina tunna vit spröt mig att tänka på den gamla symbolen som syntes under ång-TV-tiden när det var dags för Eurovisonssändningar. Hade formgivaren bakom den loggan; som man nu säger, en utblommad maskros i åtanke när han eller hon skapade loggan? 

För några år sedan läste jag en text om konstnären Richard Berghs arbete med målningen "Riddaren och jungfrun" från 1897. En målning som finns att beskåda på Thielska Galleriet i Stockholm. Den handlar om konstnärens arbete att med hjälp av fältet med utblommade maskrosor vill skapa en speciell stämning i målningen. Hans studier av utblommade maskrosor och hur han ska kunna använda detta i sin målning. Väldigt intressant. 

#10

#11

Riddarskinnbagge

Lite passande är det att strax därpå att finna två stycken riddarskinnbaggar.

#12

TheInvisibleJackal

Det kryper något...

Sexfläckig bastardsvärmare

Hösten är kommen. Löven har börjar anta sina färger. I mina arbete med att  redigera bilder lever alltjämt sommaren kvar. Bilderna i det här inlägger härrör från en tid då jag och min fru ännu hade semester. Tror till och med att vi kanske nyss hade påbörjat den, då vi i år hade sen semester. Det var dock nära att det blev något inlägg alls.

Jag  vet inte hur ni andra brukar göra, men jag skapar ett inlägg genom att först ladda upp de bilder jag tänker ha med och sedan när jag finner tiden för det skriver jag själva texten.

Eftersom det har blivit en del fotade i sommar har jag därför laddat upp rätt många bilder till lite olika inlägg som kommer att dyka upp här framöver.

Varför var det då nära att det inte blev något alls? 

En dag när jag skulle starta min dator var den inte upplagd för att låta starta sig, den höll sig tyst och stilla. Vad jag än testade med gick det inte att starta den. Startknappen hade upphört att fungera vad det verkade som. I varje fall syntes det så.  Jag hade laddat upp en del bilder dagarna före, men många återstod att ladda upp till kommande inlägg.

Tack och lov har jag back-up på alla min RAW-filer och nästan alla gjorda bilder. Jag säger nästan. Kvar i datorn låg de senaste bilderna. De hade jag inte gjort en back-up på.  Jag har även en back-up på LR-katalogen så dessa bilder kunde jag bara exportera på nytt är jag väl skaffat en ny dator. Efter en del letade och andra ting som ska till när en ny dator ska införskaffas slog jag till.

Efter gjort diverse installationer var det dags att ladda ner LR på nytt, vilket inte var något problem. Det enda LR frågade om var den skulle uppdatera min katalog. Ja, det kanske inte är så dumt tänkte jag och klickade "OK". Det var nog dumt gjort ändå, för LR hittade inte mina bilder för vare sig  2021  eller 2022. Det fanns ingenting. Däremot kunde jag få fram mina bilder från 2015 - 2020. Det var inga problem. Jag behövde bara söka efter dem eftersom LR inte kände igen disken de låg på. De tog bara några minuter att få LR att förstå att nu ligger dessa bilder på diskar med det här namnet istället. Bilderna och bearbetningarna för 2021  och 2022 lyste dock fortfarande med sin frånvaro.

Jag kontaktade en fotokompis i klubben och frågade om han kunde hjälpa mig. Jodå, det var inga problem. Vi satt i par timmar och prövade och testade det ena och det andra, men nej vi kunde inte hitta bilderna. Jag har back-up på dessa RAW-filer så det var väl bara att importera de här två årens bilder på nytt började jag resignerat konstatera. Alla bearbetningar jag gjort fick jag därmed också betraktas som försvunna och jag skulle istället bli tvungen göra om dem. Inte så lätt precis. Inte bara med tanke på tidsaspekten med själva arbetet i sig, utan även på den frustration som kan uppstå när jag försöker göra en bild som jag tror att den såg ut första gången samtidigt som jag känner att det ändå inte är riktigt rätt bearbetning av den. Minnet av en tidigare skulle liksom kunna sätta käppar i hjulet för en ny bearbetning av samma bild. 

Djup suck alltså!

Innan jag satte igång med det här trista arbetet med att importera dessa bilder på nytt in till LR. Tog jag mig en lite fika. En rejäl bit banansockerkaka och lite granatäppelté. Satte på en live-platta från 1971 med Grand Funk Railroad på stereon. Vred upp volymen för att blåsa ut obehag, ångestkänslor och annat innan jag satte igång med det bistra arbetet.

Det var då det slog mig.

Jag kan inte vara ensam med detta problem. Det måste ha varit andra som upplevt samma sak. Var gör man då? Försökt med Adobes egna sidor hade jag redan gjort utan lycka. Jag gick då till Fotosidan och forumets sökfunktion och skrev in en söksträng. En bit ner i svaren till en person som hade samma problem stod de förlösande orden - back -up:en på LR-katalogen komprimeras till den zipfil som måste extraheras för att den ska bli läsbar. Jag visste var jag hade min back-up. Nu var det bara att extrahera den och voilá - där var alla mina bilder för 2021 och 2022  med bearbetningar och allt. Med ett leende som gick från öra till öra kände jag hjärtat ta ett glädjesprång.

#2

Citronfjäril

Nu åter till  det här inläggets egentliga handling.

Semestern hade börjat och på något sätt kände vi att borde göra något av det. Vädret var fint och solen värmde lagom mycket. En cykeltur skulle inte vara så dumt resonerade vi. Frågan vara bara vart? Och skulle vi ta med kamerorna? Att ta med kamerorna var självklart och strax kom vi på vart vi skulle cykla.

#3

Kartfjäril

En och en halv mil; ungefär, öster om Halmstad ligger den lilla gården Björkelund. En liten plats som står under Naturskyddsföreningens förvaltning. Det är ett litet fint ställe med mycket växter, en del fåglar finns att se också i området. 

Min makrointresserade äkta hälft drog sig åt blomprakten. För egen del hade jag inte direkt någon aning om vad jag ville fotografera, men det gav sig av sig självt tämligen omgående.

#4

Kartfjäril

Det visade sig att bland blommorna flög en hel del fjärilar och eftersom jag är svag för dessa små flygande varelser föll det sig bara helt naturligt att det var dem jag skulle fotografera.

#5

Troligen en vitfläckig guldvinge.

#6

Silverstreckad pärlemorfjäril.

#7

Brun mulmblomfluga (är dock inte säker på det).

Det fanns inte bara fjärilar av olika slag utan det fanns även en del andra i mitt tycke intressanta insekter.

#8

Silverstreckad pärlemorfjäril.

#9

Fönsterblomfluga.

Framförallt fanns det en del spännande och annorlunda flugor. Kanske inte speciellt annorlunda för en flugkonnässör. Jag kan inte direkt påstå att jag själv tidigare har lagt någon större energi på att närmare studera de flugor som snurrat omkring min person eller i dess närhet. Snarare har jag varit mer inriktad på att förpassa dessa flugor till de sälla jaktmarkerna. Hur sällsamt var det inte att bland flugorna upptäcka en tidigare oanad färg och mönsterprakt. Otroligt fascinerande. 

#10

okänd Blomfluga.

#11

Fönsterblomfluga och vanlig stickfluga.

#12

Fönsterblomfluga.

#13

Svårt att avgöra men myggan på bilden skulle kunna vara en Trädhålsmygga tillsammans med en Häggspinmal.

#14

Häggspinnmal.

#15

Sommarrudbeckia?

Nej, här sitter det ingen insekt. Jag blev bara fascinerad av den här rudbeckians uppenbarelse.

#16

Sexfläckig bastardsvärmare.

Jag vet inte hur många timmar som förflöt ibland alla fjärilar och flugor. Jag vet bara att det var en lyckad fotoutflykt. Återigen fick jag mig förevisad att det bästa är att åka till en plats med öppet sinne och låta sig fångas av stunden. Det är nog därför jag sällan lyckas hålla fast vid i förväg utvalda motiv. Det blir en slags låsning som förhindrar mig att se vad en plats har att erbjuda fullt ut. Det passar mig bättre att improvisera i stunden. Då kan jag bli hänförd och gå in i min kreativa bubbla och så kommer bilderna till mig utan jag behöver jaga efter dem. 

TheInvisibleJackal

Pyttebaneleden

Sommaren var inte slut med hemkomsten från Öland. Snarare hade den bara börjat emedan jag i år hade tidig semester. Vi har semesterperioder, vilket innebär att det vartannat år blir tidig semester. Då vi gav oss av till Öland precis i början av semestern återstod några veckor när vi kommit hem igen. Att då sitta och rulla tummarna är inte det första jag tänker mig. Inte heller min fru. Och trädgården kan man göra sen någon annan gång. Således börjar vi fundera på vad det finns för tänkbara dagsutflyktsmål. Ett av dessa kom att bli Pyttebaneleden. Den följer den gamla banvallen mellan Ullared  och Älvsered. Det skulle kunna vara en trevlig cykeltur i all enkelhet tyckte vi.

Att jag först nu när oktober står och bultar för dörren skriver det här inlägget och även de efterkommande som också utspelade sig då det alltjämt var möjligt att begagna sig av shorts beror på. Ja, var beror det på? Lättja, oföretagsamhet, upptagen av diverse andra ting. Troligen stämmer alltihop och en del som jag har glömt och förträngt. Vad som däremot är säkert är att kamerorna inte samlade damm under den här tiden. Det har blivit en hel del fototurer och framöver kommer jag att lägga ut inlägg från de här turerna.

På vägen till starten för Pyttebaneleden i Ullared passade vi på att svänga in till Sumpafallen någon mil före Ullared. För att där intaga vår medhavda lunch och även försöka få lite bilder från fallen.

#2

Efter lunchen gav jag mig iväg ner till Sumpafallen för att ta lite bilder. Det blev med betoning på "lite". Väl där nere för att leta efter fallen för att hitta någon bild, hörde jag plötsligt skratt och röster som talade till varandra på tyska. Det visade sig vara ett par tyska familjer som övade sina simfärdigheter i Högvadsån. Inte riktigt läge att komma smygande i buskarna med kameran i högsta hugg. Det var bara att ta sig tillbaka till parkeringen igen och fortsätta färden.

#3

Här i detta natursköna område startar vår tur längs Pyttebaneleden.

Jaha!? Hit men inte längre. Pyttebaneleden föreföll verkligen att vara i pytteformat. Var det roliga redan slut? Stod vi inför en präktig turistfälla? Frågorna hopade sig.

#5

Det visade sig rätt så omedelbart att vi skulle välja en annan väg och då öppnade Pyttebaneleden sin famn för oss. Vi tog oss bekvämt över den första av ett antal broar längs färden. Det enda som såg ut att kunna förstöra stämningen nu var de lite mörkare molnen som låg i färdriktningen. Skulle de tvinga oss att vända innan vi nått fram till Älvsered? Kanske. Vi sneglade med ett öga på molnen och hade ett på skyltarna som markerade leden. Höll tummarna och fortsatte.

#6

#7

Broarna blev mindre och leden allt smalare.

#8

Vi passerade vattendrag som såg ut att upplevt bättre tider.

#9

Den här bron körde vi dock aldrig över, men den var lockade att fotografera ändå.

#10

Vi passerade en liten obekant sjö. Vid vars stilla vatten vi tog en kort vätskepaus.

#11

Längre fram såg det ut som om folk brukade bada eller fiska.

#12

När alla kossorna och tjuren i  hagen vände sina blickar mot mig, petade jag i en högre växel på cykel och trampade iväg i hast, utifall de skulle få för sig att med några djärva skutt ta sig över stängslet för att kunna sätta tänderna i min ömkliga lekamen. 

#13

En sista bro passeras.

#14

Framme vid Älvsereds Idrottscenter stannade vi och fikade lite medan vi funderade på om inte vore dags att vända åter till bilen vi parkerat vid ett varuhus i Ullared. Molnen som inte släppt ifrån sig något på hitvägen kanske ångrade sig och började göra det på vår återfärd istället.

#15

Då vägen i stort sett så ut som den som vi cyklat till Älvsered fast åt andra hållet blev den en tämligen snabb återfärd. Tills jag fick syn på en del åkervädd som hyste en del fjärilar. Nässelfjärilar mest.

#16

Och dessa baggar som jag egentligen borde känna igen vid det här laget.

#17

Samt denna purpurbärfis.

TheInvisibleJackal

Öland X - hos Linné

Grönvit nattviol.

Den första plats vi kom att besöka under vårt utforskade av Ölands södra landsända var Station Linné nära Skogsby. Här var det också möjligt att finna en del orkidéer. Det vi framförallt ville hitta vara krutbrännare. Vi hittade också några, men de var lite långt gångna i sin blomning så det fick vara. Dessutom var det inte helt att komma åt att fota dem utan att vara lagd åt det mer gymnastiska hållet.  Vi hittade i alla fall ännu en gång grönvit nattviol och den är alltid trevlig att träffa på.

#2

Grönvit nattviol.

#3

Rosenvial.

Vi hittade också den här vackra örten som jag får till en rosenvial (Bonniers flora i färg, 1983, s. 128-9).

#4

Nordisk kärrtrollslända.

Vad vi kunde läsa oss till är ängarna vid Station Linné som bäst på våren då vårorkidéerna blommar. Det får bli ett återbesök dit när tillfälle ges någon vår.

TheInvisibleJackal

Öland V - ah, äntligen...

Skogsnycklar.

Naturreservat Lilla Horns löväng var så vackert att man bara ville ta allt i famn och dansa runt av pur glädje. Det var en sån myckenhet orkidéer att det var omtumlande. Precis som vid Södra Greda fanns det anpassade stigar som man fick hålla sig till. Det fanns så mycket orkidéer att jag tror inte att vi gick mer än ett par hundra meter. Hur länge vi stannade vet jag inte. Tiden stod stilla.

Lilla Horn ligger något norr om Södra Greda och är ett av de platser som satt sig lite extra i minnet under vår Ölandsturné.

#2

Skogsnycklar.

#3

Skogsnycklar.

#4

#5

Skogsnycklar.

#6

Ett utsnitt av lövängen. Som synes var det orkidéer överallt.

#7

Skogsnycklar.

#8

Skogsnycklar.

#9

Skogsnycklar.

#10

Skogsnycklar.

#11

Ingen orkidé utan istället - älggräs. Tack så mycket till Susan Hanserkers för hjälp med artbestämningen.

#12

Sotmätare.

Det fanns också en hel del fjärilar vid Lilla Horn. Här är en av dem.

#13

Johannesnycklar.

#14

Ängsnattviol.

#15

Stor blåklocka.

#16

Jag fotade de allra flesta blommor insekter med telezoomen som satt på det ena kamerahuset. På det andra satt en normalzoom. Just den kombinationen tyckte jag var väldigt smidigt att ha. Telezoomen fungerade bra till att fota såväl blommor som insekter.

Hemma i bokhyllan har jag en bok om trollsländor och en om bärfisar, men jag hade ingen om gräshoppor. En brist som jag känner att jag nog får råda bot på. Blomman som gräshoppan sitter på har jag fått fram till att det är - Ögontröst. Gräshoppan däremot vet jag inte vad är för art. Jag antar att det är ett arv efter Linné - att försöka artbestämma det jag ser. Grön ängsgräshoppa kanske?

#17

Rödklint.

#18

Skogsnycklar.

#19

Strimlus.

Jag visste väl att jag någon gång skulle få nytta av boken - "Bärfisar i Sverige - en fälthandbok".

#20

Strimlus.

#21

Puktörneblåvinge.

Den här blåvingen satt helt stilla på ett grässtrå. Jag tog flera olika bilder på den under tiden den satt där.

#22

Puktörneblåvinge.

#23

Puktörneblåvinge.

#24

Puktörneblåvinge.

#25

Vet inte vad det är, men jag tilltalades av färg och form.

TheInvisibleJackal