Fördelen med att fota träd...

Fördelen med att fota träd är de inte är så lättskrämda och springer iväg. I förra inlägget skrev jag om ån Assman i Gårdshults naturreservat. På vägen tillbaka till bilen ifrån det lilla vattenfallet fotograferade jag en del träd. Det har blivit en del trädfoton under de senaste åren. Jag gillar träd. Har alltid gjort. Det är lätt att bli överväldigad av en stor gammal ek.

Hur ska man fotografera ett träd brukar jag fundera på. En del ger sig självt att det där solitära trädet gör sig bäst i helbild med krona och allt. Hos andra träd är det stammen eller grenverket som drar till sig min blick. Ibland är det trädets växtplats. Jag har redan i en del andra inlägg lagt ut bilder på träd och det kommer garanterar mer bilder på träd vad det lider framöver.

Det är lite lustigt hur ens fotografiska resa ser ut. Jag började fotografera för fem år sedan för att jag vill dokumentera de fåglar jag såg som fågelskådare. Särskilt då med flyktbilder på fåglar. Då rörde det sig ofta om slutartider mellan 1/800 s upptill 1/4000 s beroende på vilken art. Snabba beslut hela tiden, men nu har fotograferandet växlat ned betydligt i tempo. Visst, jag fotar alltjämt fåglar emellanåt, men inga flyktbilder. Om det inte händer något spännande och det finns en intressant bakgrund. Tiden med rena flyktbilder är förbi. De är tämligen intetsägande faktiskt. Jag tror att alla dessa bilder på flygande fåglar som jag tog i början av mitt fotograferande mer har varit ett slags bevis, ett kvitto för mig själv att "yes", jag kan fotografera snabbt flygande fåglar, men nu efteråt säger bilder mig inget mer än det var den eller den arten, men inget mer. 

När jag fotograferar träd är det mer känslor inblandade. Ofta också något som närmast skulle kunna beskrivas som vördnad. Minnet är också inblandat när det gäller t ex hur löven prasslar i vinden, om det är någon vind att tala om. Jag har lagt märke till att olika träds löv prasslar olika i vinden beroende var trädet växer, hur formen på dess löv är beskaffade. Träden böljar av spröda toner. Det är som en finstämd musik som man måste var helt stilla med sitt väsen för att höra och beröras av. Den kräver hängivenhet och koncentration. Att blunda hjälper mycket. Då kommer även lukterna fram.

Det är lätt att fotografera den stora, det egenartade trädet, men hur är det med "genomsnittsträdet"? Finns det ens ett sådant? Är inte alla träd unika på sitt sätt? 

Här är bilder på några olika träd i Gårdshult naturreservat.

#2

Bild 3 - 5 är på samma träd fast ur olika vinklar. Om jag kan och har möjlighet försöker jag se och fotografera ett träd ur olika vinklar för att ibland är inte den första vinkeln den mest talande. Ibland är det summan av vinklarna som är det väsentliga, som säger något trädet.

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Under lång tid

Jag har under året börjat med att ta bilder med längre exponeringstider. Ett av de motivområden jag då kommit att rikta kameran emot är vatten. Vatten är tacksamt, särskilt när det rinner fram bland lite stenar och annat som formar dess väg genom landskapet. Jag tror inte att jag besökt så mycket olika vattendrag som i år för att försöka hitta bilder jag vill ta. Ett av de ställen jag hittat är Gårdshults naturreservat några mil sydost om Halmstad. Det är ett rätt omväxlande naturreserverat med både hagmarker och myrar, men det som drog sig min blick eller snarare kanske förhoppning när jag studerade en karta över området var ån Assman som rinner genom reservatet. Från parkeringen är det bara en kort bit att gå för att komma fram till Assman. 

Den här gången var det inte så mycket vatten som det förmodligen kan vara, så jag vågade mig på att kliva runt på lite stenar och klättra nerför en lite stenbrant för att ta mig till ett litet vattenfall, som man inte ser direkt utan mer anar att det skulle finnas där det är. Här några bilder jag tog på det här lilla vattenfallet.

#2

#3

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal