Åmåls Blues Fest III - The Cinelli Brothers

The Cinelli Brothers var kvällens tredje grupp att spela. Ett härligt gungade Londonbaserat bluesband bestående av Marco Cinelli - gitarr och sång, Alessandro Cinelli - trummor, Tom Julian-Jones - Gitarr, munspel och sång och Stephen Giry - bas, gitarr och sång.

Den här spelningen var en av helgens absoluta höjdpunkter. Det var synnerligen svårt att stå still. Tur att det finns bildstabilisering när man diggar hårt och fotograferar samtidigt. Är man nyfiken på höra hur de låter kan man kolla in dem på Spotify.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#21

#22

#23

#24

#25

#26

#27

Här vid konsertens slut inbillar jag mig att lyckades få någon typ av kontakt med gitarristen Tom Julian-Jones.

TheInvisiblejackal

Åmåls Blues Fest II - Louise Hoffsten

Den första kvällens andra artist var Louise Hoffsten med så otroligt mycket kraft och vilja i sin musik. Märkt av sin sjukdom framförde hon sin blues sittande. Hon imponerade mycket på mig. 

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Åmåls Blues Fest - Solid Zue Band

Jag vet inte om jag knappt vågar erkänna det, men jag kände inte till att en av Sveriges största, kanske rent av den största bluesfestivalen  äger rum varje i Åmål och har gjort så i drygt 30 år.  Vi fick höra talas om det av en slump då vi förra hösten gick en bildspelskurs. En av deltagarna från grannfotoklubben i Falkenberg brukade åka dit. I första hand för musiken och andra hand möjligheten att fotografera. Det förekommer olika små spelningar lite här och var i centrum som det är fritt att fotografera. Sedan är det också två dagar med regelrätta konserter till vilka man måste ha köpt biljett, men även till dessa är det fritt fram att fotografera. 

Musiken lockar både mig och min hustru. Att därtill kunna fotografera hur mycket man vill avgjorde saken och vi skaffade således biljetter. Jag har aldrig fotograferat konserter förr. Jag fotograferar inte människor egentligen i vanliga fall heller. Att släpa med mig den stora fotoryggsäcken var det bara inte tal om utan det fick bli en mindre axelremsväska med en kamera, min 24 - 70 och 70-200:a. Det blev 70-200:an som blev mitt huvudsakliga objektiv under konserterna. Dels för att den är ljusstark - f2.8 och dels för att den gav möjlighet att arbeta på lite längre avstånd och därigenom gav mig möjlighet att vara mer rörlig under konserterna. Nu efteråt kan jag konstatera att det hade räckt med 70-200:an. 

Hur är det att fotografera och samtidigt lyssna på musiken? Blir det inte splittrande? Är det inte lätt att det ena tar över handen till men för det andra, i det här fallet lyssnandet? Går det verkligen att njuta av den musik som framförs? Jag kan säga att jag inte ägnade dessa frågor speciellt många tankar innan konserterna. Jag lyssnar och upplever och fotograferar när jag känner att det är något i musiken där och då som tilltalar mig. 

I två dagar kan man lyssna på en massa bluesband som avlöser varandra på två olika scener. Först ut var Solid Zue Band bestående av Zubaida Solid - sång, Charlie Holmlund - gitarr, Johan Borgström - gitarr, Olle Lundberg - bas och Johan Svedmyr - trummor.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

#20

#21

#22

Senare under konserten gjorde Edvin Öström från The Blue Benders ett gästframträdande.

#23

#24

#25

TheInvisibleJackal