Öland III - En gång till

Det var svårt att riktigt släppa tankarna på våradonisarna när vi gick därifrån kvällen före. Därför bestämde vi oss för att efter vi checkat ut och packat in i bilen, att det första vi skulle göra vara att köra tillbaka till Arontorp för att nu få dess rosor i morgonljus. 

Det blev kanske inte direkt i svinottan, men efter att alla bestyr var avklarade svängde vi på parkeringen vid sjusnåret.

#2

Nu kände vi till stigen och det var inget konst att hitta till blommorna. 

#3

Våradonis.

Jodå, de hade inte sprungit och gömt sig under natten. De var alltjämt kvar och det blev lite nya bilder.

#4

#5

#6

#7

Och så hittade jag en maskros. Inget märkvärdigt i det. De växer ju obehindrat i trädgården därhemma. Det var en utblommad maskros och jag kom att fascineras av dess utseende, vilket jag ofta blir många gånger av utblommade maskrosor. 

#8

Jag konverterade maskrosbilden till svartvitt

#9

och sedan gjorde jag även en beskärning så att endast den utblommade blomman kom med. På så här nära håll får maskrosens fallskärmsliknande frön med sina tunna vit spröt mig att tänka på den gamla symbolen som syntes under ång-TV-tiden när det var dags för Eurovisonssändningar. Hade formgivaren bakom den loggan; som man nu säger, en utblommad maskros i åtanke när han eller hon skapade loggan? 

För några år sedan läste jag en text om konstnären Richard Berghs arbete med målningen "Riddaren och jungfrun" från 1897. En målning som finns att beskåda på Thielska Galleriet i Stockholm. Den handlar om konstnärens arbete att med hjälp av fältet med utblommade maskrosor vill skapa en speciell stämning i målningen. Hans studier av utblommade maskrosor och hur han ska kunna använda detta i sin målning. Väldigt intressant. 

#10

#11

Riddarskinnbagge

Lite passande är det att strax därpå att finna två stycken riddarskinnbaggar.

#12

TheInvisibleJackal

Öland II - Arontorp

Parkering vid Arontorp är inte den största. Vi fann dock en plats. Nu var bara frågan eller frågorna - fanns det några Arontorpsrosor eller våradonisar? Och var i sådana fall? Vi skärskådade informationstavlan. Kliade oss i huvudena och tittade oss omkring som om en jättelik neonskylt skulle dyka upp på himlavalvet och peka - "Här är de!" Så var icke fallet. Det fanns en stig som gick genom ett fält. Den stigen tog vi och kom fram till en grusväg och sedan. Ja, sedan var det ja. Vi gick först till höger och hamnade på baksidan av en gård. Det kändes verkligen fel. Eller växte de bak gödselstacken? Skulle våra näsor leda oss rätt?

Tillbaka till grusvägen. Skulle vi följa den åt andra hållet istället? Hur långt då? Frågorna hopade sig och ett tvivel om att vi trots allt verkar vara  på rätt plats kommer vi ändå inte att finna växtplatsen för de förbaskade rosorna. Skulle vi bli tvungna att bita i det sura äpplet och tvingas ge upp? Varför fanns det inga skyltar eller något som talade om vart man skulle gå? Bäst vi stod där och arbetade upp vår frustration parat med en ilska a la Kapten Haddock, steg det några personer ut ur skogen en bit framför oss. Där var en slags stig. 

Vi följde stigen och kom fram till en äng. Där fanns inga våradonisar så vitt vi kunde se. Jaha, vi var för sent ute ändå. Mellan en trädridå skymtade vi ytterligare en äng. Vi klev över en stengärdsgård och där var de -Arontorprosorna/våradonisarna.

Har jag aldrig för ropat "HEUREKA!" gjorde jag det nu.

#2

Våradonis a k a Arontorpsros på Öland

De här blommorna liknade inget jag tidigare sett. Bladen påminde om dill. Blommorna påminde inte det minsta om rosor och därtill saknade dess stjälkar några som helst taggar. Nu lär de vara duktigt giftig, så taggar  inte av nöden. Det är dessutom inga små blommor som man riskerar av misstag att trampa ner. Nej, det här var rejäla doningar. 

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

#11

Jag vet inte hur länge vi kröp runt på alla fyra och letade vinklar och utsnitt. Till sist sa magen ifrån med ett kurrande klagande - "Nå, blir det någon kvällsmat eller inte?"

#12 

#13

Smultronvisslare

Inte bara våradonisarnas uppenbarelser fångade mitt intresse. Det gjorde även den här fjärilen.

TheInvisibleJackal

Öland I - Eriksöre

Adam och Eva. Här Adam.

I slutet av maj brukar vi fira min frus födelsedag. En helg vid den tiden skulle mina föräldrar också komma för att fira henne. På grund av sjukdom fick de lov att ställa in besöket  hos oss. Helt sonika stod vi inför helg som inte var uppbokad av något. Det är maj. Det är som allra vackrast i naturen. Vi hittar därför snabbt ett boende på Öland och far dit. Vi har en lördag och en god bit av en söndag på oss att återigen uppleva denna fantastiska ö. Skulle tro att det är femte året på raken som vi besöker ön.

#2

Adam och Eva. Här Adam.

Med ganska kort tid på oss bestämmer vi oss för att lägga vårt krut på några få ställen. Däribland Eriksöre alvar, som ligger sida vid sida med Station Linné på södra Öland.

#3

Adam och Eva. Här Adam.

Det som lockar med Eriksöre är den rika förekomsten av orkidéer. Det är inte så många arter, men förekomsten av de som finns är betydande. Det lyser orkidéer lång väg. Vid rastplatsen vid Eriksöre fanns flera utlandsregistrerade fordon med dem en turistbuss från Schweiz.

#4

Adam och Eva. Här Eva.

Det är så mycket orkidéer att man gör bäst i att gå sakta och se var man sätter sina fötter.

#5

Ängspiplärka.

Jag fotar orkidéer och även andra blommor med min 100 - 400. Ett perfekt objektiv för detta enligt mig. Det är också väldigt behändigt när det kommer till att få bilder på annat lite längre bort, som den här ängspiplärkan i toppen av en enbuske. 

#6

Göknycklar.

Göknycklar är troligen en av de lättare orkidéerna är lära sig att känna igen. Ränderna på blomman gör den omisskännlig. 

#7

Göknycklar.

#8

Göknycklar.

#9

Sankt Pers nycklar

Vi var vid Eriksöre även förra våren. Fast då lite längre fram. Då var den rika förekomsten av Sankt Pers Nycklar något som slog mig. 

#10

Adam och Eva. Här Adam.

Adam och Eva som är de av tidigt blommande orkidéerna var den orkidé som tilldrog sig mitt största intresse den här gången. Förra gången vi var här såg vi bara några enstaka emedan majoriteten redan hade blommat över.

#11

Göknycklar.

#12

Göknycklar.

Efter några timmar på alvaret var det tid att ta del av den medhavda lunchen, för att sedan leta upp vårt boende. Installera oss och sedan köra till det andra besöksmålet för vår Ölandstur. Gick allt som det skulle vi senare under eftermiddagen äntligen få stifta bekantskap med den kända rosen från Arontorp - våradonisen.

TheInvisibleJackal

Öland i maj VI - sista dagen

Att se Ölandsbron sträcka ut sig mot fastlandet fyller mig många gånger med en smula vemod då det betyder att Ölandsvistelsen den här gången är över. När man kommer och kör upp på bron och passerat puckeln och man ser Öland breda ut sig framför en väcks känslor som ibland kanske kan liknas vid de man hade som barn och fick lov att gå in i den stora leksaksaffären som syntes ha allt mellan himmel och jord. 

Ölandsäventyret är över för den här gången. Medan jag packar bilen tar frun hand om den sista biten städning innan vi checkar ut ur den lilla fina stuga vi hyrt några dagar.

Innan vi styr bilen över bron och vidare färd mot hem och jobb kör vi den knappa milen till Borgs ängar för ett sista besök. Vi har valt att gå upp tidigt den där resdagen för att hinna med ett morgonbesök vid Borg innan hemfärd. 

Frukosten intar vi i det gröna. Det är trevligast så.

#2

Humleblomster

#3

Teveronika

#4

Gullviva och Sankt Pers Nycklar

#5

Johannesnycklar

#6

Sankt Pers nycklar med blomkrabbspindel

#7

Ängsnycklar

#8

Johannesnycklar

TheInvisibleJackal

Öland i Maj V - på jakt

Göknycklar

Det är inte i svinottan, men solen har inte varit alltför länge över horisonten. Vi har kommit överens med våra vänner att träffas på Station Linné. Ett bra ställe eftersom även de fotograferar. Vi hittar en del orkidéer vi känner för att fotografera. 

#2

Adam & Eva. Här en Adam.

Vi fotar och pratar om än det ena, än det andra och på något sätt kommer vi in på växtskydd och hur begärliga en del växter är. Särskild då just orkidéer. Det har hänt mer än en gång att några rejäla stolpskott grävt upp orkidéer för att försöka plantera dem i sina trädgårdar. Något som är dömt att misslyckas. 

"En del orkidéers växtplats hålls därför hemliga."

"Jag känner till en sådan, men det är trettio år sedan jag var där. Jag tror att jag kan hitta dit igen.  Är ni sugna på att se om det går att hitta den på nytt?"

Absolut tyckte vi. 

#3

Guckusko

Vännens minne visade sig vara gott.

Och där var den skogens drottning. Det kändes nästintill overkligt att se den. Norröver växer den ymnigt på sina ställen, men på Öland är den en stor sällsynthet som få vet om var den växer. Just för att förhindra att den grävs upp av "trädgårdsintresserade". Eftersom växtplatsen är hemlig. Tänker jag inte heller avslöja den.

#4

Guckusko

#5

Guckusko

Det var på något märkligt sätt svårt och nästan lite motigt att packa ihop kamerautrustningen och lämna guckuskon. Det var dags ändå. Det var hög tid att hitta någonstans att äta.

#6

Ängsnätfjäril

Efter en mycket behövlig och trevlig lunchpaus bestämde vi oss för att köra till Södra Greda för att se vad det kunde ge. Vårt fotosällskap hade inte varit där förut.

#7

Backsippa

#8

Krutbrännare

#9

Humleblomster

#10

Även den här dagen syntes himlen dra ihop sig. Det fanns både ena och andra att fotografera, men regnet var inte långt bort kändes det som. Det var tid att återvända till parkeringen.

#11

Det var inte direkt döden på larvfötter jag lämnade på tryggt avstånd bakom mig utan mer döden med juver. Mitt i den fina blomprakten gick dessa bestar omkring. Jag försökte gå därifrån så normalt som möjligt för att i görligaste mån dölja min hälsporre. Minsta tecken på svaghet och de skulle kasta sig över mig.

TheInvisibleJackal