Gäss sir I can boogie

När hösten börjar göra sitt intåg vid Trönninge ängar samlas grågässen i allt större antal. I september är det rätt tacksamt att sitta i gömslet. Det rör sig en hel del bland de fåglar som gästar ängarna då. Det är som det ligger en slags otålighet i luften. En otålighet att dra iväg. Lämna den platsen för andra mer lockande. Fast det är inte riktigt dags än. Och del stannar faktiskt kvar mycket länge eller flyttar iväg bara ett kort stycke.

En ny titt i arkivet på bilder från september 2017.

#2

Att flyga tät tillsammans måste vara något av en dröm. En av de saker utöver själva flygförmågan som jag avundas fåglarna. Om man kunde flyga måste det ända vara roligt att kunna dela den förmågan.

#3

Fast även grågässen vet att hålla avstånd när man ska landa.

#4

En årlig, men inte så talrik besökare vid ängarna är den vackra bläsgåen.

#5

Grågåsen sträcker vingarna och ropar efter fränderna i de stora grågåsflockarna. Att enbart lita till synen är nog inte helt säkert.

#6

En gråhäger svävar fram över vattenytan till en lämplig plats att stå och spana ifrån.

#7

En vitkindad gås förbered sig för landning.

#8

Smådoppingen sträcker på sig och visar upp sina små nätta vingar.

#9

Sen börjar dansen.

#10

Sothönans vingar visar sig att ej alls vara av sot när solens strålar träffad dem.

#11

Smådoppingens dans är över för den här gången.

TheInvisibleJackal

Längtan...

Det händer att min cykel ömsom tar mig än dit och än hit, men ofta för den mig mot havet till. Att en tidig morgon cykla genom landskapet och höra fågelsång, surrande insekter och känna doften av morgonen det är något som jag alltid längtar efter och försöker göra så mycket jag kan.

Vad längtar då en strandskata efter när den blickar ut över havet?

Är det en längtan att återigen att få ta till vingarna och flyga såsom

ejdrarna gör med blicken stadigt mot söder, men i sinnet stadigt flygande mot norr eller

längtar den att svepas med av de vitkindades böljande vingfärd över vattnet.

Är det måhända längtan efter den där honan (eller är det en hanne), som så kokett och oberört av omvärlden står på sin sten. Vem vet vad en strandskatas längtan är.

TheInvisibleJackal

Första inlägget

Jag har hitintills prioriterat lite andra saker sedan jag blev medlem av Fotosidan, men så jag såg att man kunde bli Plusmedlem till en bra pris med tillgång till en egen fotoblogg bl a och då tänkte jag att jag skulle försöka aktivera mig mer och visa mina bilder. Jag vet inte hur ofta jag kommer att uppdatera min blogg. Grundtanken är dock att jag tänker lägga ut bilder på den efter jag har varit ute och fotat. Till en börja kan det bli lite arkivbilder från våren 2017.  Jag fotar endast och alltid RAW och efterbehandlar min bilder i Lightroom CC. Jag har även Photoshop CC, men har inte börjat jobba med det ännu.

Mina motivval i mitt fotade är främst fåglar och landskap. Jag började skåda fågel som 14-åring i slutet av 70-talet och drömde redan då om att kunna fotografera fåglar, men de möjligheter till utrustning som jag kunde skaffa medgav icke till några större möjligheter att kunna ta de fågelbilder som jag ville. Fågelfotointresset slumrade således tämligen raskt in och så småningom även fågelskådarintresset.

Efter avslutade studier, familjebildande och större och mer självgående barn väcktes fågelskådarintresset till liv så smått igen 2007 -2008. Jag blev en s k "återfallsknutte", fast inom fågelskådargebitet. Året därpå gick jag således med i både BirdLife Sverige och den lokala fågelskådarklubben. Nu började jag även med något som kallas microbirding  d v s man kryssar fåglar inom den egna kommungränsen. Kanonbra! Och därtill väldigt trevligt att träffa andra skådare, som var mer än välvilliga att berätta om vad de såg. Något som jag inte alls var van ifrån mitt tidiga  70- och 80-talsskådande. Då folk stod och molteg i fågeltornen. Jag märkte att en del skådare även fotograferade. En liten tanke vaknade till liv om att kanske också försöka göra det så småningom. Jag ägde en Panasonic Lumix ZXX-något. En s k bridgekamera med 18x zoom. Den fungerade hygglig att fotografera med på resor etc, men till fågelfoto skulle den inte duga märkte jag efter ett tag.

För att göra en lång berättelse kort, blev jag med digital systemkamera hösten 2014 i och med att jag köpte den då nyutkomna Canon 7D2 samt ett allroundobjektiv Sigma 18-300mm. Våren 2015 skaffade jag mitt första riktiga tele. Valet föll på Canon 400mm f5.6. Ingen stabilisator, men med ett överkomligt pris. Nu började mitt fågelfotointresse på allvar. Jag började regelbundet lägga ut mina bilder på Instagram.

Mitt intresse för fåglar har därför i mångt och mycket skiftat ifrån rent fågelskådande till fågelfotograferande. Jag lämnar därför alltsomoftast tuben hemma och har bara med handkikare och kamera. Jag märker mig finna större glädje att fotografera en fågel än att se den numera.

Mitt andra motivval - landskap är rätt så nytt. Jag återkommer med mina tankar om det längre fram.

Nu ska jag se om jag kan bestämma mig för vilka bilder jag vill lägga ut.

Vi ses bakom linserna!

TheInvisibleJackal a k a Jörgen Holst