Nya saker att lära sig

I början av året köpte jag ett ND-filter som jag tänkte att jag skulle försöka mig på att testa vid något lämpligt tillfället. Jag åkte till havet en sväng igår eftermiddag för att ta lite bilder med långa exponeringar. Väldigt roligt måste jag säga och det blir säkert en tur till samma ställe ikväll. Jag såg en del tänkbara kompositioner när jag packat ihop och gick därifrån. Jag skulle tro att nu så här i början är jag troligen mer koncentrerad på att försöka förstå och lära mig tekniken. När den väl sitter så kommer troligen också bildtänkandet mer in i sammanhanget. Hur som helst här är några av mina första försök med långa exponeringar med hjälp av ND-filter.

TheInvisibleJackal

Jakten på en liten platt hård svart tingest

Att vara med i en fotoklubb är väldigt trevligt. Inte bara för att man träffar många trevliga människor utan även för att man fotograferar saker och företeelser som man annars inte skulle ha gjort. Det är både roligt och utvecklande. Att sedan träffas för att diskutera bilderna är både intressant och spännande. Vi kan ha stått bredvid varandra och fotat, men ändå sett olika saker, uppmärksammat olika saker. Att fotografera är både socialt och högst personligt. Vill man utvecklas som fotograf - att gå med i en fotoklubb, är bland det bästa.

Tidigare i år, närmare bestämt i januari månad, var jag med fotoklubben och fotade ishockey. Jag tror att jag högst har sett en handfull ishockeymatcher i verkligheten och via televisionens förtjänst. Det har aldrig varit något som lockat särskilt mycket. Snarare har jag väl uppfattat ishockeymatcher som rätt segdragna och småtrista tillställningar. Jag skulle tro att jag att har haft större utbyte av konståkning när det visats på TV. Det har varit intressantare att se hur åkarna tolkar den musik de väljer att framföra sin isdans till än det är att se några klubbförsedda personer jäkta fram över isen efter en liten platt hård svart tingest. Däremot var det fantastiskt kul att fota ishockey. Tiden bara flög iväg och tre perioder försvann i ett nafs.

Tanken var att vi skulle träffas och diskutera våra bilder, men så kom ett virus emellan och ställde till det. Fotoklubben valde med tanke på de rådande omständigheterna att ställa in alla de kvarvarande aktiviteterna under den här våren. Mycket bra och förnuftigt.

Jag väljer att visa mina bilder här istället. Det är dock ganska många fler än vad vi brukar ha med oss till bilddiskussionerna i fotoklubben. Jag kan väl passa på att säga något om inledningsbilden. Det lokala ishockeyklubben kör med en fornnordisk symbolik i sitt varumärke. Således inleds matcherna med dunder och brak samtidigt som en skridskoåkande åskgud glider fram över isen med sin hammare.

Hoppas att ni står ut med att det blev väl många bilder ity kamerans seriebildstagning gick varm denna januarieftermiddag.

Tekningen, en slags kraftmätning i uppfattningsförmåga, men kanske inte alltid, en helt glasklar sådan.

Detta begär efter en liten platt hård svart tingest.

En klubbornas balett över isen. Olika är deras framföranden. Haka, dribbla, slå undan...

Nu har han den lille svarte för att strax ge den vidare. Att ha och ge samt ibland ta. Det är ishockeyns kretslopp.

Bort med dig din stygging! För nätburens väktare är den lille svarte ett otyg som han helst vill bli av med snarast möjligt.

Ibland vill alla umgås med väktaren, men den lille svarte lockar dem strax till en allt hetsigare stämning.

Vart tog alla vägen?

Den lille svarte tingesten. Jag ser den!

Min! Bara min! My precioussss...

Siktet är inställt.

Är den lille svarte verklig eller är den bara en illusion? En lortfläck bland andra lortfläckar.

De som fordomdags låg underst ligga nu helt sonika överst.

Glada miner blandas hastigt med mer betryckta.

En gång till? Räcker det inte med häva in den lille svarte en gång i mina nät? Måste det göras igen? Vad är väl upprepandet annat än billigt plagiat. Till vad lönar detta?

Åhej!! Ända in i nätet, buren, hyddan, kaklet eller var det nu är man säger?

Det var det jävligaste! Det kan väl inte vara mål? Är det bortamål? Hemmamål eller rent av dubbelmål?

TheInvisibleJackal

Musikbild - Bildmusik

Förra onsdagen träffades jag och några andra medlemmar i Fotoklubben för att visa våra bilder på temat musik. Att tolka ett kreativt uttryck till ett annat. Vi skulle ha med oss max tre bilder som på något illustrerade ett musikstycke, ett album, en artist eller grupp. Under själva visningen tittade vi först på bilderna utan den som hade tagit dem berättade eller så något. Vi skulle försöka oss på att gissa utifrån vad vi tyckte bilderna vad för musik som fotografen att hade haft i åtanke när bilden togs. Detta var ömsom väldigt lätt och ömsom betydligt svårare beroende på vilka musikaliska preferenser fotografen ifråga har och hur pass stort musikintresse vi som betraktare har.

Efter att tittat på alla bilder en första gång tittade vi på bilderna en andra gång. Nu skulle de som tagit bilderna berätta mer om vilken musik som bilderna var tänkt att illustrera. Det var rätt spännande att höra hur tankegångarna gått.

Detta är de tre bilder jag hade med mig. 

Bild 1.

Bild 2.

Bild 3.

Den första bilden är mitt sätt att tolka låten "Gone With the Dogs" från 1978 av Sonic's Rendezvous Band. Den Sonic som åsyftas är såklart Fred "Sonic" Smith från MC5. Jag har tolkat låttiteln bokstavligt d v s den direktöversättning- "borta med hundarna" och inte "förlora förståndet", som är den egentliga tolkningen av begreppet "Gone With the Dogs". 

Bilden är tagen i Köpenhamn i somras. Den är konverterad till svartvitt i LR. Jag har lagt på extra korn och ljusat upp hörnen för att ge ett intryck av det som utspelar sig i bilden - mannen som försvinner med sin hund längs promenadvägen in i bland träden - är något som skett för länge sedan.

Bild nummer två är kanske den lättaste att musikaliskt härleda. Det är min tolkning av bluesklassikern "Dust My Broom" inspelad 1952 av Elmore James. Robert Johnson gjorde visserligen en inspelning av den vid mitten av 30-talet, men jag skulle tro att Elmore James  version är den mer kända och mer spelade. Flera namn har gjort covers genom åren - ZZ Top, Canned Heat, Fleetwood Mac (när Peter Green ännu var vid sina sinnens fulla bruk) för att bara nämna några.

Jag visste att jag ville ha med en "traditionell" sopkvast med på bilden. Efter lite googlande fann jag ett ställe som sålde den här typen av kvastar. Miljön skulle vara slottet i stan. Jag ville placera kvasten vid ingången till borggården och ta en bild där man såg både kvasten och borggården. Även den här bilden konverterade även den här bilden till svartvitt i LR, la på ett visst mått av korn, mörkade ner den rejält på olika sätt och målade fram exponeringen på kvasten och några löv som jag la dit. Jag ville lyfta fram kvasten så att fångade betraktarens blick utan att för den skull ta över eller dominera bilden. Det blev ett antal bilder innan jag fann den komposition jag var ute efter. Jag tänkte på den danske konstnären Eckersbergs uppmaning till sina elever i arkitekturmåleri att de skulle försöka se bortom den givna kompositionen och hitta det där andra som inte syns på en gång.

Min tredje och sista är min tolkning av "The Train Kept A Rollin'" med  Yardbirds. Även den här finns i olika versioner. De tidigaste från 50-talets början, men de har mer en touch av country och förmedlar inte så mycket tågkänsla. Anledningen till att jag valde just Yardbirds version är att det är mer ruffigare version som skapar en större tågkänsla och dessutom Jimmy Pages helt underbara fotarbete - https://youtu.be/0y078n95ApA 

Vad jag behövde här var alltså ett gammaldags ånglok med rök bolmande ur skorstenen. I slutet av sommaren 2018 råkade jag befinna mig på tågdagarna i Landeryd. Det blev inte många foton tagna den gången, men ett av dem visade sig vara perfekt för illustrera "The Train Kept A Rollin'". Jag konverterade även den här till svartvitt i LR, la på en del korn, mörkade ner och målade fram exponeringen på lokets front och delar av den bolmande röken. Tre lyktstolpar som jag tyckte störde helhetsintrycket och den känsla som jag var ute efter tog jag bort i PS.

Det här sättet att kombinera två av mina stora intressen var väldigt stimulerande och jag kommer när förhållande är de rätta att försöka tolka fler musikstycken. Jag känner att har man bara öppnat dörren till den här typen av bildskapande så ramlar bokstavligen kompositionsidéerna över en. På en kort lunchpromenad häromdagen dök fyra nya idéer upp bara genom att jag lät mina sinnen vara helt öppna att ta in allt möjligt. Föremål som jag tidigare oftast bara ignorerat blev frön till bildmässiga tolkningar av musik. Riktigt häftig.

TheInvisibleJackal