Bosgårdsfallet III

Bilderna i det här inlägget är tagna vid samma tillfälle som det förra för ett litet tag sedan.  Samtidigt som jag var intresserad av ta upp mig till en särskild del av fallet började jag även att intressera mig för separata delar av fallet. Plocka ut vissa delar som drog min blick till sig. Jag har oftast två objektiv med mig ut. Jag faktiskt två kamerahus. Det ena med en telezoom, som vid som sådana här tillfällen kommer väl till pass. 

Jag började med en brännvidd som är något vidare; om man nu kan kalla 100mm för en vidare brännvidd, och arbetar mig fram till 400mm. Därmed inte sagt att 400 mm är den ultimata brännvidden. Det kanske är 240 mm, 300 mm eller varför inte 180mm. Lika lite som att sätta på ett 10-stops ND filter innebär att nu blir det bra, innebär det samma sak att direkt ställa in brännvidden på 400mm. Motivet och vad man vill göra med det motiv man har framför sig spelar en avgörande roll för vilken brännvidd man väljer och slutartid. Personligen gillar jag att använda slutartider mellan o,3 - 0,8 sekunder när jag fotograferar vattenfall. Jag gör det eftersom det som fascinerar mig är hur vattnet formar sig. Samtidigt vill jag också få fram texturen i de draperier som de längre tiderna ger upphov till. Det är inte kraften i ett vattenfall jag vill skildra utan det är den bildmässiga musik som skapas i storleken och intensiteten i de olika vattendraperierna. Vattnets melodi. En mental inspirationskälla för mig härvid är Ernst Josephsson målning - "Strömkarlen". En målning jag ofta återkommer till i tankarna. Det vatten som faller i den här målningen finns där, men det dominerar inte. Det är en del av den större kompositionen. Strömkarlens fela sänder spröda toner ut över omgivningen. Det är inte trummornas dån vi hör vid betraktande av "Strömkarlen".  Den musik som Strömkarlen skapar är det stilla vemodets musik.

Det fallande vattnet i mina bilder intar dock oftare en mer dominerade roll, även om jag strävar efter att försöka få fram samspelet mellan det fallande vattnet och dess miljö i form av klippor, hällar och block. Inte heller jag söker trummornas dån. Snarare en stilla melodi som manar till en långsam dans mellan hårt och mjukt.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Åter till fallet

En av de punkter som fanns med på Fotoklubbens vårprogram var en tur till just Bosgårdsfallet. En lördagsförmiddag i april. Då jag i mitt yrke regelbundet jobbar lördagar inföll givetvis denna programpunkt just en sådan här jobblördag.  Jag kände ändå god lust att köra upp till fallet och fotografera det jag inte riktigt hann med förra gången. 

Jag hörde därför av mig till en fotokompis i klubben helgen före Fotoklubbens utflykt, och undrade om han var intresserad av hänga med. Det var han såklart. Ett vattenfall är ett vattenfall. Ett par timmar var vi där och njöt med fotografens bästa vänner - stativ, ND-filter och trådutlösare. 

#2

Även den här gången klättrade jag upp vid sidan av fallet. Jag ville undersöka om det var möjligt att ta sig fram till det där stället där jag förra gången hade sett ett fritt fall på cirka två meter.

#3

Det var det. Det precis med lite trixade att få rum med stativet på en liten avsats lite nedanför det fria fallet. Kompositionerna var dock begränsade. Idealet hade kanske varit att ta sig över till motsatta sidan, men det såg ut att var lite väl riskabelt och sedan vet man ändå inte om gräset är så grönt som det verkar på andra sidan när man väl tagit sig dit.

#4

#5

#6

Efter att tagit en del foton på det fria fallet tog jag vidare upp och gick så småningom över en bro och ner på andra sida och slutligen tillbaka till bilparkeringen. Funderar ibland på om ett skulle vara idé och besöka fallet så här års i juni-juli. Det har inte regnat något nämnvärt, men det skulle vara intressant hur fallet ter sig lite mer avskalat. Ofta fotograferat man fall in anslutning till vårfloden, vilket många gånger är en upplevelse, men kanske är det intressantare att leta efter olika detaljer i fallet när det är lite lugnare. Detaljer som faller liksom utanför radarn när man är ställd inför den brusande kraften i ett vårflodsfyllt vattenfall. Jag letade förvisso redan den här gången efter olika detaljer. Mer om det i kommande inlägg.

TheInvisilbeJackal

Bosgårdsfallet

På vägen hem från Småland bestämde vi oss för att göra en del stopp. Efter att ha fikat vid en sjö lite före avfarten intill Hylte tänkte vi att det kunde vara intressant att svänga av emot Bosgårdsfallet strax utanför Torup. Vi har varit där tidigare för kanske en 12 - 15 år sedan och på sommaren. Det var betydligt mer vatten nu och nu kunde man verkligen tala om ett fall. 

Och det bästa av allt var vi hade fallet helt för oss själva. 

#2

#3

#4

#5

#6

När jag fotar rinnande vatten med längre slutartid tar jag inte per automatik fram ett 10-stops ND-filter utan jag letar en möjlighet att kunna fotografera med en slutartid mellan 0.4 - 0.8 sekunder. Ett 4-stop ND-filter passade därför ofta mitt syfte bättre. Varför väljer jag ett 4-stop framför ett 10-stop? Det beror framförallt på hur jag vill gestalta det rinnande vattnet. Jag vill att vattnet ska en struktur och jag vill att det ska synas att det är ett rörligt medium. Det är i varje vad jag strävar efter när jag fotar vatten som på olika sätt är i rörelse. Det är det som triggar mig när jag söker utsnitt och kompositioner.

#7

#8

#9

#10

#11

Mot slutet av vår vistelse började jag närmare på olika delavsnitt av fallet.

#12

#13

#14

#15

Det går även att klättra upp bredvid fallet och komma upp ovanför det stora fallet. Stigen upp är ganska brant, men det finns ett grovt rep som man kan hålla sig när man sig upp.  Det övre delen av fallet som inte syns där nere ifrån är ganska flackt.

#16

Däruppe finns dock ett bit av fallet där vattnet kastar sig nedför en ca två meter hög avsats i ett fritt fall innan det fortsätter vidare nedför  det stora fallet nedströms. Den här gången blev det inte tid att försöka ta sig närmare, men nästa gång ska jag försöka göra det. 

TheInvisibleJackal

På landet i Småland

Rådjur

Vi var uppe och firade påsken i år hos mina föräldrar i Småland. De undrade om vi var intresserade av följa med på liten biltur. De har några rundor de brukar köra emellanåt för att se om de kan få syn på några djur. Det är mamma som ser dem först. Pappa är inte lika intresserad, men han gillar att köra bil och titta på olika små torp och gårdar.

"Där bodde Fridolf. Han var först med köpa traktor. En grå Ferguson tror jag det var.  Eller kanske blå? Han tyckte i varje fall att traktorn var rasandes grann så han nändes inte köra med den till en början. Hästen fick duga ett tag till, men så blev den dålig och slaktaren fick komma. Då började han använda Fergusonen".

#2

Rådjur

Det hade ryktats om en tur på landet för titta efter djur så jag hade mig telet också. Mamma ser inte lika bra längre. Ibland är det en sten och ibland är ett rådjur.

#3

Fälthare

#4

Rådjur

#5

Rådjur

Det är mycket rådjur på fälten den här kvällen. På ett fält kan jag räkna till nio stycken.

#7

Trana och rådjur

Tranor ser vi vandra omkring i par lite här och var. Flera av dem häckar troligen på Store Mosse, som inte ligger speciellt långt bort. I tonåren brukade jag och en kompis cykla dit. 

#8

Trana

#9

Rådjur

TheInvisibleJackal

På promenad i hembygden

Påsken i år tillbringade vi några dagar hos mina föräldrar i Småland. Precis som många gånger förr blir att man går en liten sväng i samhället. Oftast blir det många gånger samma väg man går med lite variationer.  Platserna som vi passerar under vår promenad är i mångt mycket sig lika. Det sker dock en förändring. Ibland märkbar, ibland har inget förändrats ser som det set ut. 

När jag går här, går jag lika mycket på minnets s k stigar. Jag tittar lika mycket hur det har sett ut. I varje fall så som jag minns det. 

Bilden ovan visar Kommunhuset i bakgrunden. En byggnad som uppfördes i samband med kommunsammanslagningen i början av 70-talet. Jag minns platsen också som en stor hed på vilket den årliga vår - och höstmarknaden brukade hålla till på. Marknaden pågår alltjämt på en annan plats. Mina föräldrar säger att den har blivit mindre och det har den säkert. Själv kan jag inte minnas när jag var på en senast. Tjugo år sedan? Jag minns eller snarare tyckte att marknaden var gigantisk när den låg där idag kommunhuset ligger. Visserligen är det dryg 50 år sedan.

Dessutom hade den air av; jag skulle inte vilja kalla det exotiskt, men den förmedlade ändå på något sätt  något som var annorlunda gentemot den vanliga vardagens betingelser. Svårt att säga vad det kan ha varit som ingav mig den känslan. För de som är 5- 10 år yngre än jag själv har marknaden på den platsen aldrig existerat mer än i berättelser. Istället är det platsen där biblioteket finns och tandläkaren. Och bion inte allra minst. 

Bion ja. På 70-talet när jag började gå på bio visades det film tisdag-onsdag och lördag-söndag.  På helgen visades det diverse actionfilmer och på tisdagar och onsdagar visades det porrfilm. Ett filmutbud som idag skulle vara helt otänkbart, men som då i 70-talet småländska bibelbälte var helt ok. Biografägaren såg det som en lukrativ kombo. Jag vet inte när den försvann och bion kom att börja visa ett mer blandat utbud av filmer.

#2

#3

Byggnaderna skvallrar om här har det skett förändringar

#4

och här det inte ändrats särdeles mycket eller knappt något alls.

#5

För att göra det säkrare att passera järnvägen byggdes den här undergången. Ett annat skäl kan ha varit de "trafikstockningar" som uppstod när bommarna fälldes ner en längre tid, vilket hände lite då och då. Både en och två gånger har jag stått där både med cykel och moped och väntat vid bommarna på väg till skolan. Det fanns de som satte lite i system att skylla på Statens Järnvägar för att de var sena till morgonlektionen. Vilket med tiden inte blev en godtagbar ursäkt eftersom en kvarts tidigare uppstigande hade eliminerat risken att behöva vänta vid bommarna. De bästa tillfällena var om man råkade hamna vid bommarna samtidigt med den lärare som man senare skulle ha lektion med. Då kunde man i ett tyst samförstånd tänka - "Jävla bommar!" eller såtillvida att inte läraren ifråga tillhörde den skara samhällsinnevånare som på helgen låg på knä med knäppta händer och lyss till strängaspel och Herrens förmaningar. Då kanske det istället tänktes - "Attans bommar!", "Rackarns bommar!" eller något mindre svavelosande. Oavsett vad var det nog ingen som direkt upplevde stunden vid bommarna som ett litet plus tillvaron.

#6

Så länge jag kan minnas har de legat ved på den här platsen. Antingen eldar de i smyg eller också är det bara skådeved. Jag antar att om man satte upp en åtelkamera och lät den sitta uppe ett antal månader under de mest vedintensiva månaderna, skulle få en bild över huruvida veden används eller inte. Ett i sanning intressant projekt som skulle kunna mynna ut i en liten skrift om - "Eldningsmönster och vedanvändning på Småländska höglandet vid seklets början".

#7

Förr bodde här ett äldre par. Båda är borta sedan länge. Jag tror han gick bort först. De hade en gammal oklanderligt skött vit SAAB 96. Nu vet jag inte vem som bor här. Inte för att jag kände det äldre paret, mer än att jag någon bedyrat för henne att vi tog försiktigt och att vi hade hjälm på oss  när vi susade ner för backen ovanför deras hus på våra skateboards. Hjälmar som mer var ett symboliskt skydd än ett reellt. Det hade säker varit lika bra skydd att ha en bit målad kartong på huvudet. 

TheInvisibleJackal