Konsten att fika

Efter ett har kört ett tag började de delar av kroppen som uppmärksammar en på att det är dags för energipåfyllnad att göra sig påmind. Från vår barndom minns både jag min fru hur viktigt det var för våra respektive föräldrapar att hitta en sjö eller något vattendrag att tillfälligt stanna till för att få sig lite till livs. Fika gör man vid en sjö. Basta! Med detta inkorporerat i vår uppfostran började vi således spana efter en sjö eller liknande.

#2

Vi hittade en lite damm som passade oss utmärkt både som fotografer och som fikasugna. Vi kom att prata om det här med att var så viktigt för våra föräldrar att kunna fika vid en sjö. Oftast är det vackra omgivningar och kanske är det så att vi alla är landskapsfotografer i våra sinnen även om vi inte ens äger en kamera. Eller kanske det är ett genetiskt minne från den tiden då vår klädedräkt var mer skinn- och pälsbetonad och spjut och pilbåge var redskapen för dagen. Sjön lovade inte bara dricksvatten utan även fisk om man kunde fånga den. Kort och gott en bra plats att slå sig ner på och bygga sig ett boställe.

#3

För egen del är det väl inte så mycket utsikten att kunna få en fisk som är det som lockar i första hand utan något mer banalt såsom speglingar i olika former. Fotografen har tagit överhanden över fiskaren.

TheInvisibleJackal

Bron

Innan vi svängde av för att köra upp till Hyltenäs kulle (eller Seatons kulle som den kallas i folkmun) passerade vi den här gamla stenbron med sin numera tämligen uttorkade flodfåra. Den där bron måste jag bara fotografera utbrast jag i bilen när vi passerade. På väg från Hyltenäs kulle valde vi därför att stanna till alldeles i närheten så att jag kunde ta mig ut och fotografera den. Alltså ut med stativ och kamera.

Det är något speciellt med de här gamla stenbroarna. Man ser dem många gånger skymta förbi när man är ute och kör på små vägar lite bortom de stora allfarvägarna. Det är oftast inte det lättaste att komma till dem och få ett foto. Här gick det utmärkt. Snarare blev det hur som blev den egentliga frågan. Efter att ha tagit den första bilden gick jag närmare för att ta lite mer intimare utsnitt på bron, men jag känner att den första bilden blev nog också den bästa.

#2

#3

Jag kan dock inte låta bli att undra över remsan med sten under brovalvet. Är det en rest från byggnationen? Kan det ha varit så att brobyggarna behövde ha en stadig bit att ställa sig på under tiden som de gjorde valvet och därför la massa stenar under det att stå på? Jag tänker mig att det måste ha runnit vatten här då vid den tiden.

TheInvisibleJackal

Uppe på toppen

Efter övernattningen på Hotell Havanna i Varberg for vi vidare mot Borås. Vi besökte Abecita ute vid Knalleland. Det brukar vara intressanta utställningar där och så var det även denna gång, bl a en med Claes Grundsten. Efter en natt på ett centralt beläget hotell vände vi kosan åter hemåt. Det hade inte blivit något fotograferande i Borås. Inte för att det saknades motiv utan mest för att jag helt enkelt inte klarade av att ta mig runt på återupptäcksfärd i centrala Borås. Det får vänta till en annan gång. 

Istället siktade vi in oss på någon fotogen plats vi kunde stanna till vid på hemvägen. Innan vi lämnade hotellfrukosten hade vi spanat lite på olika naturreservat som kunde finnas längs färdvägen. Vi fastnade då för Hyltenäs kulle strax sydväst om Kinna. Den sista biten upp till reservatets parkering gick brant, slingrande uppför. Möjligheterna till möte var få och inte helt enkla. Vi tog oss dock upp utan problem med möten. Och det är alltid lika skönt.

#2

Kullen var ett populärt utflyktsmål märkte vi strax och med den utsikten som uppvisades var det inte konstigt. Medan frun kröp runt på backen och fotograferade vitsippor, plockade jag fram stativet och hängav mig landskapet. 

#3

Det var utsikt åt alla håll. Den här enen på bilden ovan lockade mig en del, men det var inte helt lätt att få ihop till en komposition med den. Till en början satt det en barnfamilj och hade picknick vid borden och de kunde jag ju inte gärna jaga bort även om ljuset just då var bra. Utan det blev till att stryka runt i buskarna ett tag tills de var klara och lämnat platsen. Innan några andra spekulanter på fikaborden anlände, tog jag snabbt några bilder. Är väl inte helt nöjd med att behöva ha med fikaborden i bild, men att välta dem över stupet var uteslutet av flera skäl. Visst det är trevligt att sitta och fika med en vacker utsikt, men tänk på oss fotografer innan ni placerar ut diverse fikabord här och var i landskapet har jag tänkt på en och två gånger.

#4

När vi var mätta på Hyltenäs kulle återstod nerfärden. Uppför hade vi sluppet att möta någon, men nedför mötte vi en bil av den större modellen på ett ställe där det till sist blev så att denna bil vackert fick backa; ity en stor stor bil äga företräde anser många, en liten bit bakåt till en plats där det var möjligt för oss att passera varandra. Vi hade ingen möjlighet eftersom en lämplig mötesplats låg längre bort någonstans. 

TheInvisibleJackal

Om inte hade varit så...

Från början hade vi ta en liten minisemester till Ramvikslandet i skiftet april-maj, men efter närmare studium av området så kom vi fram till att det blir mycket att ta sig fram till fots, vilket för närvarande inte tillhör mina starka sidor. Har fått två behandlingar med stötvågor och ska få en tredje om några veckor. Enligt uppgift ska läkningen eller vad man kalla det för ta ca tre månader. Förhoppningsvis är nog säkrast att tillägga.

Om det nu inte kunde bli Ramvikslandet fick det bli något annat. 

#2

Vår lilla minisemester inleds med en natt på Hotell Havana i Varberg. Anledningen till detta är vi bokat konsertbiljetter till en konsert i Varberg. Den första på ett par år. På vägen upp till Varberg svängde vi in till Bengtesgårdes äng för att ta lite fika och kanske ta någon bild eller två. 

#3

Precis som på många platser nu var det oerhört gott om vitsippor vid Bengtesgårdes äng.

Kan berätta att konserteten senare på kvällen i Varberg var fantastisk med härlig stämning. Det var en konsert med Thorbjörn Risager & The Black Tornado. Dansk bluesdynamit.

TheInvisibleJackal

April i Småland

Vid påsktid gjorde familjen en visit till mina föräldrar i Småland. Jag hade med mig kameran mest av gammal vana. Hade inte direkt några planer på att stolpa iväg någonstans med min hälsporre, men det kändes på något sätt dumt att inte ta med den. 

Ett 50-tal meter från deras hus finns det en liten hage, som längre fram brukas av ett obestämt antal får med tillhörande lamm. Dock icke än i år. Kanhända fåraktiviteten å denna hage ligger i träda detta år. Kanske har ulven slukat dem allesamman.  Eller så må de ha flytt fältet eller kanske blivit befriade av  ULL (Universal Liberation of Lambs).

Till den här lilla hagen lockades jag att ta med mig kameran av en stare som kikade ut från ett hål i ett träd på starars vis.

#2

Ett litet stycke längre fram var det möjligt att ta steget in själva hagen, vilket jag gjorde och den bäck som rinner igenom hagen fick därigenom också ett annat intresse från min sida. Även om jag ofta tyr mig till vattendrag ock liknande i min fotografering är det inte alltid som det vatten som kommer min väg fångar mitt omedelbara intresse.

#3

Jag följde sagda bäck motströms för att se vad det kunde ge. Den var inte bredare på sina ställen att jag kunde ta ett kliv över utan större besvär och ta en annan väg som till synes lättare väg tillbaka än den jag först anträdde. 

I denna min utforskargärning i det lilla kom jag uppå ett litet vattenfall. Stativet hade jag inte med mig. Det låg hemma. Genom att välja lägsta ISO och en riktigt liten bländare kunde jag få till en hyfsad slutartid som jag förmådde expediera på frihand med telezoomen. 

#4

Ackompanjerad av det trivsamma porlandet fortsatte jag mitt lilla utforskade.

#5

#6

Att stå och följa vattnets väg var lätt hypnotiserande. 

#7

Väl åter i föräldrahemmet såg jag en nötväcka sitt i trädet utanför köksfönstret. På vinst eller förlust tog jag en bild genom fönstret. Kanske inte den snyggaste av bakgrunder, men nötväckan slog an stilfull pose trots det.

TheInvisibleJackal