Tönnersa

Jag har en ledig måndag emellanåt och den här novembermåndagen var en alltför fin dag för att sitta inne. Således tog jag min kamera och begav mig iväg till Tönnersa strand. Min fru och jag hade varit och promenerat på stranden på helgen. Det är full möjligt att gå hela vägen ner till Lagans mynning. Inget vi gjorde den här gången. Vi hade inte heller några kameror med oss utan var mest ute för att röra på oss och få lite bukt med några extrakilon som klättrat ombord under hösten.

#2

Vägen ner till själva stranden var ändrad och istället hade man gjort en ny stig. Den här stigen tangerade ett litet träskliknande område med en del istäckta små gölar eller pölar. Jag tyckte att det här området såg intressant ut och kände att jag ville återvände när tillfälle gavs.

#3

Således är jag tillbaka. Det första fotoäventyret på egen hand efter operationen och med ordinarie packning i fotoryggsäcken. Kände mig lite mer rörlig än senast i Skäralid, men märker att både kondis och styrka är en bit bort. Njuter ändå att vara ute i naturen utan att behöva ta hänsyn till tänka på tid eller annat. Tiden förvisso, för det var rackans vad solen gick ner tidigt. 

#4

#5

#6

TheInvisibleJackal

Förhoppning om norrsken

Tillsammans med några kamrater i fotoklubben hade jag begivit mig iväg norr om stan till en plats med förhoppningsfullt få ljusföroreningar. Så var inte fallet som synes. Vår förhoppning denna lite småkyliga afton, där termometern visade på - 7 grader, var att få se lite norrsken. Det var på gränsen att det var möjligt att få se något på våra sydliga breddgrader. Eftersom det mestadels är mulet och regnigt här gäller det att chansa lite när förhållande medger. Klär man sig bara varmt är några timmars väntan inget större bekymmer. 

#2

Månen var uppe och spred sitt milda sken. Inte helt lysande för lite astrofoto, men trivsamt ändå. Det blev inget norrsken den här novemberkvällen och tyvärr får jag väl säga i skrivandes stund sista dagarna i februari anno 2024 har det inte varit tillstymmelse till någon chans efter den här kvällen heller. Jag lever dock på hoppet. Mars kanske blir bättre.

TheInvisibleJackal 

Tidig höst i Skäralid

I slutet av oktober hade fotoklubben en utflykt till Söderåsens nationalpark. Närmare bestämt till Skäralid. Det var tredje gången det här året (2023) jag var där. Den här gången med ett tämligen nyopererat ljumskbråck. Jag hade opererats bara drygt två veckor tidigare och var fortfarande omplåstrad och tog smärtstillande. 

#2

Mina krafter var inte på topp, tidigt bestämde jag mig därför att hålla mig i området nära Naturum. Det passade bra för då kunde jag gå in dit och sätt mig och vila. Vilket jag också gjorde vid två tillfällen. 

#3

Jag hade tagit med mig endast en kamera med objektiv samt några filter och stativet samt lite fika för att slippa släpa på för mycket. Förhållningsordern var att ta det lite försiktigt första tiden även om metoderna för ljumskbråcksoperationer har förbättrats avsevärt sista tiden. Jag fick lyfta, men skulle ändå iaktta viss försiktigt i början. Rekommendationen om endast lyfta ett mjölkpaket gäller inte längre.

#4

Jag hade haft en del besvär av ljumkbråcket före operationen och de postoperationella besvären var av en mer övergående karaktär och att med tiden skulle det kännas mycket bättre än före operationen. Med den vetskapen gjorde det mig inget att s a s bara hålla till runt Naturum. Det har för mig annars bara varit ett område man snabbt passerar på vägen.

#5

Den här förmiddagen i Skäralid var det en del dimma, som efterhand som dagen fortskred skingrades och höstens färger trädde fram istället.

#6

De flesta, för att inte säga så gott som alla klubbkamrater hade begivit sig iväg längs leder och stigar djupare in i nationalparken. 

#7

Jag gick ett kort stycke på leden på vänster sida om sjön. Den sista tidens regnande och dimman tidigare gav landskapet en fuktig karaktär. 

#8

Efter en ha suttit och vila mig en stund inne i naturum går jag ut igen. Det lockar och drar att få använda min kamera mer. Jag hade trott att jag skulle tvingas låta den ligga orörd ett par månader, men det var aldrig frågan om något sådant. Jag kunde använda så snart jag kände för det. En lättnad faktiskt. 

#9

Jag gick således runt och hittade lite olika motiv att ge mig i kast med.

#10

#11

#12

Fastnade för ett träd med synlig rötter.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Efter tag märkte jag att flertalet av de andra hade återvänt från sina vandringar och höll som bäst på att duka upp sitt fika. Jag hade varit inne i min fotobubbla ett tag och hade inte märkt att de kommit tillbaka. Och det måste väl ändå sägas vara ett gott betyg för hur jag tog till vara på utflyktstiden. Väl hemma sedan la jag mig en stund och sov som en sten. 

TheInvisibleJackal

Kväll vid havet

I skiftet september-oktober var jag med fotoklubben vid havet. Vi skulle öva oss på att fota med längre slutartider. Något som jag ofta gör och tycker om. Det var en fin kväll och kom att bli den sista utflykten jag hann göra med klubben innan jag opererade mitt ljumskbråck i början av oktober. Jag hade sista tiden haft en del obehag och lite besvär med det så operationen var efterlängtad.

#2

Jag minns inte exakt när vi samlades. Kan ha varit vid 18-snåret. Det mörknar fort den här tiden på året, det gäller att försöka hitta sitt motiv snabbt så att man hinner jobba lite med innan allt ljus försvinner. Jag känner till platsen väl sedan tidigare, men fastnade på en annan plats först lite för länge egentligen. 

#3

Lite längre ner på stranden finns det område med klippor och stenar. Det var dit jag mentalt var inställd på att ta mig den här kvällen och tog mig dit strax före solen hann uppslukas av molnbanken vid horisonten. 

#4

Ljuset avtog snabbt.

#5

Det var ingen idé att springa runt och leta andra stenar. 

#6

När ljuset försvinner tenderar slutartiderna per automatik att bli längre. Jag bytte till ett svagare ND-filter och vred upp ISO:t för att få en inte fullt så lång slutartid utan en som mer skulle kunna visa havets rörelse. Det är den typen av bilder jag oftast strävar efter när jag fotograferar vatten som rör sig. Havet var förvisso tämligen stilla den här kvällen.

#7

I den sista bilden för kvällen har jag åter ställt ISO:t på 100 och slutartiden har nu sprungit iväg uppåt två minuter.

TheInvisibleJackal

Brunst på andra sidan sundet.

Kronhjort

I slutet av september åkte jag och min fru till Jaegersborg i Danmark. Målet var att fota kronhjort. Det är deras brunstperiod den här tiden på året. Chanserna är därför goda att få foton på dem. Det är tredje gången jag är i Jaegersborg för att fota hjortar. Första gången var 2018 och sedan året därpå. Båda gångerna i september. Sedan kom pandemin, men nu var jag här igen. Vi har tagit med oss våra cyklar. Att cyklar runt i parken är perfekt ur flera aspekter. 

Den första kronhjorten ser  är vi på vägen upp till Eremitaget. Han ligger i gräset och bara tittar på oss. Troligen har natten och de tidiga morgontimmarna varit tuffa.

I Jaegersborgs Dyrehave möter man inte bara kronhjortar utan även dovhjort och sikahjort,

#2

Dovhjort

#3

Dovhjort

I Jaegersborg äger hjortarna företräde. Är det en hjort som är på väg passera över en väg eller stig är det bara att snällt vänta. Vilken man givetvis gör. Det är trevliga och välkomna möten.

#4

Kronhjort

Var de brunstiga kronhjortstjurarna håller hus går inte att undvika. Deras bröl hörs vida omkring.

#5

Kronhjort

"Hey, what's that sound?
Everybody look, what's going down?"

(For What It's Worth - Buffalo Springfield, 1966)

#6

Kronhjort

Ibland skogens stammar står han redo att brista ut i kronhjortstjurens septembersång. 

#7

Kronhjort

#8

Kronhjort

"Jag tyckte jag hörde något."

#9

Dovhjort

#10

Trehövdad sikahjort

Timmarna går och magen vill ha sitt och precis när vi det bäst behöver det dyker en parkbänk upp. Väl vi sitter där och känner oss till freds kommer sikahjortar bet-gående längs stigen bara några meter ifrån oss. 

#11

Sikahjort

#12

Sikahjort

#13

Kronhjort

För att locka kornhjortsdamerna smyckar tjuren sig.

#14

Kronhjort

Nu är det bara att vänta.

#15

Kronhjort

"Kors vad det dröjer."

#16

Kronhjort

"Försiktigt flickor. De är ena luringar de där behornande vrålaporna."

#17

Kronhjort

Likt en panter ligger kronhjortstjuren på lur.

#18

Kronhjort

Hade det inte varit för begäret att få bröla hade hans smygtaktik lyckats.

#19

Kronhjort

#20

Kronhjort

"Du! Det står en gubbe där borta"

"En!? Det är en hel flock"

#21

Kronhjort

Vi cyklar kors och tvärs i Jaegersborg och ser hjort har och var.

#22

Kronhjort

Och ser vi inte dem, hör vi dem.

#23

Kronhjort

#24

Kronhjort

Framemot eftermiddagen börjar det bli lite mer liv och rörelse i markerna.

#25

Kronhjort

#26

Kronhjort

#27

Kronhjort

#28

Kronhjort

Det finns en del helt vita kronhjortar i Jaegersborg. Det är inte fråga om albinism utan om leucism. En åkomma som får hjortens päls och skinn att mista sin färg.

#29

Kronhjort

När vi sitter och tar en sista fika innan det är dags att börja ge sig till bilen dyker en ståtlig kronhjort upp invid den gamla eken som finns i vårt blickfång. Emedan jag icke har för vana att fika naken är kameran med och redo.

#30

Kronhjort

Både jag och min fru ser framemot att få återse Jaegersborgs hjortar nästa höst, om vi inte gör det tidigare för här finns många magnifika träd och landskapet är anslående.

TheInvisibleJackal