Ale stenar monokrom

Även bilderna från Ale stenar med kliande kor konverterade jag till svartvitt. Mest av ren nyfikenhet, men också för svartvitt ger större möjligheter att renodla en bild och få fram former och textur. Och så gillar jag utforska det svartvita uttrycket.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

#10

De senaste fem-sex åren har Halmstad fotoklubb haft en årlig utställning på Galleri 70. En utställning där vi medlemmar får chansen att visa våra bilder. Jag valde ha att med här bilden på utställningen. Jag gjorde den rätt stor. 75 x 50 om jag minns rätt. Då jag är av den övertygelsen att bilder ska ha en titel gav jag min bild också följande titel:

Unaware that she was the fifth

reincarnation of Tycho Brahe,

Rosa had always found an unexplainable urge

to gaze up at the sky hour upon hour.

Under utställningsperioden pågår också en tävling - "Publikens val". De som besöker utställning får rösta på de tre av utställningens bild de gillar bäst. Utställningens sista dag är en s k finisage där resultatet från röstningen presenteras. Min bild på den här kon tilldelades 1:a pris och jag fick även min bild såld. Väldigt roligt att min bild blev uppskattad på det här viset. 

#11

#12

#13

#14

#15

TheInvisibleJackal

Österlen II - Ale stenar

Då det inte precis var beckmörkt när vi kände oss färdiga med Hallamölla samt att det inte kändes riktigt läge att åka tillbaka till boendet, bestämde vi oss efter en kort, men intensiv brainstorming att köra söderut mot Ale Stenar. Jag såg framför mig hur stensättningen steg fram i majestätisk ensamhet d v s inte en människa var i närheten.

Väl uppe vid Ale stenar  såg vi att det var en del människor på plats. Något annat var väl inte att förvänta sig. Det var trots allt turisttider. Nu var det dock inte människorna som i första hand kanske beundrande stensättningen utan en stor mängd kor. Jag tror att det var bortåt 30-40 stycken. Kossorna eller snarare kvigorna beundrande stenarna på ett mer direkt och handfast vis. De begagnade sig av stenarna att klia sig emot.

#2

De kliade sig än på ena stenen.

#3

Än på den andra.

#4

De strök sig emot stenarna

#5

och njöt

#6

på allehanda vis.

#7

Tack och lov för telezoom. Med dess hjälp kunde jag fotograferade kossorna utan att utsätta mig för någon fara. Skulle kossorna få för sig att sätta tänderna i någon blev det istället något som befann sig närmare än mig, vilket hade en lugnade inverkan emedan jag inte är den som glatt hoppar in i kohagar för bekanta med dessa hornbeprydda mejeriproducenter.

#8

Plöstligt uppstod möjligheten att fotografera stensättningen utan både kor och människor. I varje fall ett utsnitt av den.

#9

Korna var dock icke långt borta.

#10

#11

#12

Nästan, nästan hela sättningen på bild utan människor. Eller kor.

#13

#14

Trägen vinner och till sist fick jag några bilder utan vare sig människor eller kor.

#15

#16

Fast tusan vet inte om bilderna med korna var roligare att fotografera ändå. 

TheInvisibleJackal

Hallamölla BW

Vanan trogen konverterade jag en del av de bilder jag tog vid Hallamölla vattenfall till svartvitt. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Österlen - Hallamölla

Årets semester blev av den uppstyckade sorten. Mycket beroende på att jag trodde att jag skulle göra en ljumskbråckoperation någon gång under juni. Så blev nu inte fallet. Den operationen kom jag istället att göra i början av oktober. Av den anledningen valde vi, istället för att åka iväg en längre tid någonstans, att göra lite kortare turer över ett par tre dagar. Den första av dessa turen valde vi att förlägga till Österlen. Vi hade hittat en boende strax utanför Brösarp. 

Efter att ha installerat oss i boendet. Tittade vi på vad som kunde finns vår närhet. Vi har varit i Österlen ett antal gånger genom åren, även om det nu var ett tag sedan. Därför tänkte vi att det kunde vara intressant att se något  vi inte tidigare sett eller som kunde var trevligt att återse. Vi såg då att Hallamölla vattenfall  låg nära. Det blir ett bra första utflyktsmål tyckte vi och gjorde oss i ordning.

#2

Sommartid är kanske inte den ultimata tiden att fota vattenfall. I varje fall inte om man är ute efter kraftiga flöden och rikliga fall. Då är våren bättre. För min egen del kan jag många tycka att vårflödet i många vattenfall kan väl kraftigt och det blir svårt att få fram vattnets struktur i bilderna. 

#3

#4

Jag måste säga att jag är barnsligt förtjust i rinnande vatten och kan uppehålla mig långa stunder i dess närhet. Det är också en av anledning till att jag alltid har med mig stativ när jag är ute för man vet aldrig vad som kan dyka upp.

#5

#6

#7

#8

För mig handlar vattenfall om att hitta en slutartid som jag tycker får fram det jag ser i vattenfallet.

#9

#1o

#11

#12

Det här är en panoramabild. Jag har sista tiden börjat intressera mig mer och mer för panoraman. En ny värld för mig. Med begrepp som nodalpunkt och parallaxfel. 

#13

TheInvisibleJackal

Björkelund

Strimlus

Det händer till och från att jag besöker Björkelund, en liten gård, dryga milen öster om Halmstad. Ibland tar vi bilen dit och andra gånger cyklar vi den s k banvallsleden dit. Björkelund förvaltas av Naturskyddsföreningen sedan tidigt 50-tal. Det som drar mig att besöka Björkelund gång på gång är att det är relativt gott om olika insekter. Det finns en hel del växter som insekterna trivs med. 

#2

Mindre tåtelsmygare

#3

Mindre tåtelsmygare

#4

Mindre tåtelsmygare

#5

Mindre tåtelsmygare

#6

Mindre tåtelsmygare

#7

Mindre tåtelsmygare

#8

Nässelfjäril

#9

Mindre tåtelsmygare

#10

Strimlus

#11

Strimlus

#12

Rödmyra och bladlöss

#13

Okänd spindel

#14

Forsärla

Vägen hem valde jag en annan väg och stannade till vid en bro över Fylleån. Här brukar det finnas goda chanser att se strömstare och ibland även forsärla. Den här gången var det dock inga strömstarar i ån, men däremot en forsärla som visade sig kort innan den flög uppströms.

TheInvisibleJackal