Spegel, spegel på ...

Precis som många andra har även fotoklubben en Facebook-sida. För att få medlemmarna att engagera sig mer på sidan och visa upp sina foto där har en av medlemmarna börja lägga upp utmaningar om ge sig ut och fotografera olika teman, som man har en vecka på sig att lägga ut på FB-sidan enligt modellen en bild/medlem. Det första temat var vårkänsla. Där var jag inte med att lägga ut någon bild eftersom jag den senaste veckan tillbringat så mycket tid som möjligt inomhus p g a pollenbesvär.

Den här veckans tema som startade igår är speglingar. Först tänkte jag att det går nog inte heller. Dessutom stod det helt stilla i tankeverksamheten. Kunde inte för mitt liv begripa var jag skulle kunna hitta någon intressant spegling.

Igår kväll uttryckte min fru en stor längtan efter att fotografera backsippor.  I Möllegårds naturreservat någon mil eller två hemifrån växer det just backsippor på ett ställe. Det var länge sedan jag fotade några, så det lät kul. Fast jag var lite tveksam p g a den sista tidens pollenbesvär. Vi kollade väderleken och såg att det skulle vara klart och relativt vindstilla på söndagsmorgonen, men kallt. Någon minusgrad vid sju. Vi bestämde därför att vi kör hemifrån klockan sju så hinner det bli lite varmare. Det var i varje fall plusgrader när vi kom fram.

På vägen till backsipporna går man vid några ställen nära Nyrebäcken som rinner genom reservatet. Och där mitt framför näsan fanns plötsligt speglingarna.

Några backsippor blev det inte. De hade bara precis börjar sticka upp, men några speglingar blev i det varje fall varav jag valde att lägga den första bilden i den här bloggen på fotoklubbens FB-sida.

#2

#3

TheInvisibleJackal

Ängarna på nytt

Efter det skånska äventyret lämnade jag bilen hemma och cyklade ut till Trönninge ängar en eftermiddag i slutet av april 2019. Det är rätt stilla och jag möter bara några skådare på väg därifrån. Det är inget särskilt där nu hälsar de på väg mot en annan lokal.

Jag har lärt mig att det betyder att det inte finns någon art att föra upp på någon av de listor som många skådare för. För egen del bryr jag mig inte så mycket om listor längre. För mig är Trönninge ängar en plats där man ofta kan komma ganska nära fåglarna om man sitter lugnt och stilla i gömslet och väntar. Oftast är det väldigt rofyllt att sitta där.

#2

I kanten ser jag hur en grågås försiktigt för ner sina ungar i vattnet.

#3

De simmar ut efter henne. Det är nu när de fortfarande har den gula dundräkten som de är som sötast. Sen när de växer byter de ut den mot en mer dammgrå historia som inte direkt ger några skönhetspoäng.

#4

Än så länge har inte alla grågässen ungar och del försöker nog fortfarande hitta en partner...

#5

... genom att på olika vis imponera.

"Kolla! Jag har vingar!"

Kanske hjälper det. Fast nog är det inte beundran som syns i den ena grågåsens blick.

#6

Gravandshanen är dock tvärsäker på sin sak och ve den som inte förstår hur det ligger till.

#7

Bläsandshanen betar stilla i sjökanten. Jag tror inte att jag någonsin sett en bläsand lacka ur och löpa amok bland så väl artfränder som andra.

#8

Den mindre strandpiparen är på plats utanför gömslet. Det finns två stycken lågt placerade öppningar i gömslet. Sticker man ut objektivet försiktigt där kommer man nästan i jämnhöjd med fåglarna utanför. Det dock alltför obekvämt att fota därifrån under en längre period om man inte har något att ligga på eller åtminstone något skydd för knäna.

#9

En gluttsnäppa står tankfull och tittar ner i vattnet.

#10

Årthannen är alltjämt kvar och simmar oblygt utanför gömslet.

#11

Att resa sig upp i all sin längd och visa upp sina vingars skönhet är inte bara något för en grågås

#12

även gravandshanen  finner det vara en god sak.

#13

Ibland åbäkar man sig ner till de låga öppningarna för att fota en helt vanlig sädesärla. Varför? För att det går. Ibland går jag funderar på om jag inte skulle skaffa mig ett s k tältgömsle. Har sett ett på Cyberphoto som verkar intressant. Det som hela tiden dyker upp i mina mottankar om att skaffa ett är hur mycket skulle jag komma att använda det, skulle kunna använda det. Det och så det faktum att det innebär ytterligare några kilon extra att släpa på. Någon dag kanske tankar på att ha ett väger över.

#14

#15

#16

#17

Knölsvanshanen kommer för undersöka vad som tycks försiggå i gömslet. Han är en smula misstänksam.

#18

Der verkar vara ok, men han släppet inte gömslet med blicken. Bäst att vara helt säker.

#19

#20

De små nackfjädrarna på gravandshonan ser ut att resa sig lite. Något som oroar henne? Är det jag?

#21

Nej, det tycks vara lugnt.

TheInvisibleJackal

Krankesjön och Vombs ängar

Jag äger två böcker om fågellokaler i Sverige. Den ena av dem är specifikt inriktad på Götalands fågellokaler. Jag har tittat i den flera gånger. Läst lite här och var och ofta hamnat vid uppslagen om Krankesjön och Vombs ängar. Det är en bit att köra, men fullt möjligt att göra om man startar i tid. Efter konsultation av diverse väderlekstjänster samt en gubbe eller två med vatten knäna beslutade jag mig för att en aprilmorgon 2019 ställa färden mot dessa lockade mål. 

Det tog väl lite drygt två timmar att leta sig fram till det i boken omtalade gömslet vid Krankesjön. Om gömslet var det inte mycket att orda, mer än att det inte var något gömsle utan mer ett slag regnskydd för skådare. Om än ett ganska påkostad sådant. Kanske är jag alltför kräsen, men jag fick en lätt smak av turistfälla i munnen.

En bit ut ifrån gömslet fanns en liten ö. Där på en stolpe i vattnet satt i alla fall en fisktärna. Alltid trevligt, men jag hade hoppats på mer.

#2

En grågås som kom simmande var inte heller något direkt uppseendeväckande.

#3

Skrattet från skrattmås fick mig till sist att plocka fram lite fika och ta en funderare. Jag beslöt mig för att lämna Krankesjön och fara åt Vombs änger för att se vad det kunde ge.

#4

På vägen ut mot ängarna passerar man en liten parkering med ett litet fågeltorn. Jag beslöt mig för att stanna till och ta en titt på vad som kunde finnas. Jag hade väl inte mycket mer än parkerat förrän en vit stork kom flygandes och landande på andra siden en liten bäck. Allt trevligt att få se stork.

Jag stannande att tag vi det lilla tornet utan någon större lycka och körde därför sakta vidare.

#5

På stolpar längs vägen satt flera gulärlor. Det kan kanske bli något. Jag hittade ett ställe att parkera på utan att vara i vägen. Gick sedan sakta tillbaka där jag sett gulärlorna. Det blev kanske en och annan bild för mycket då jag är rätt så svag för dessa små fantastiska fåglar.

#6

#7

#8

#9

#11

Dagens sista bild innan jag bestämde mig för att köra hemåt blev på en storspov.

Hade Krankesjön och Vombs ängar givit mig mersmak? Inte fullt ut får jag väl säga. Jag hade också lite för högt ställda förväntningar efter att ha sett rapporter och läst om platserna. Nu vet jag att det kan skilja från dag till dag, men lite mer än vad jag fick möjlighet att fotografera hade jag nog väntat mig. Det var första gången jag var där och kanske var de platserna jag valde att ta mig till inte optimala ur fotosynpunkt. Jag vet inte. Hade jag haft lite närmare hade jag troligen återvänt för att försöka utforska området bättre. Kanske jag återvänder någon gång.

TheInvisibleJackal

Ängarna

De komma från söder, de komma från norr, de komma från öster och de komma från väster.

De här ägretthägrarna kom flygande en aprildag 2019. Fyra stycken. Jag satt på helspänn i gömslet. Tog bara någon enstaka bild för att inte skrämma dem i hopp om att de skulle ta ett varv, kolla läget och sedan bestämma sig för att gå ner. Företrädesvis framför gömslet.

#2

Andra varvet. Nu kommer de strax tänkte jag, men så fel jag hade.

#3

De drog vidare österut istället. Den här gången lockade inte Trönninge ängar tillräckligt. Tyvärr.

#4

Till och med de vitkindade upplevde att det var nog nu. Är det ett tecken på att man inte ska med sig baguetter med rostbiff, chèvre och fikonmarmelad?

#5

En snatterandshona vänder kinden till mot solen medan maken alltjämt slumrar med näbben instucken bland dun och fjädrar. 

#6

Den mindre strandpiparen kommer fram ur starren. Går runt och stampar i ävjan. Har han tappat sitt humor och är topptunnor rosenrasande över någon oförrätt? Icke så, med sitt idoga stampande vill han locka fram något liten läcker bit som han kvickt snappar åt sig.

#7

#8

#9

I sakta gemak glider krickhannen fram, medveten om att han en av våtmarkens vackraste är. Kanske den allra skönaste.

#10

Snatterandhannen ser ut vilja bestrida krickhannen om den titeln.

#11

Det kanske inte är någon av dem som är våtmarkens skönaste. Kanske det är årthannen som håller den titeln.

#12

Vad snatterandshonan tänker vet vi redan, hon har gjort sitt val.

#13

Som ihopsatt av en mängd fåglar glider årthannen genom vattnet.

#14

Med sin huvudkam och sin mönsterblandning är han som en korsning mellan punk och grunge.

#15

Nu har dock snatterandshanen fått nog och viftar bestämt  alla andra utmanare om titeln åt fanders. 

TheInvisibleJackal

Cykelturen

Lördagen bjöd på fint väder. Kallt och med nordvästliga vindar, men uppehåll och till större delen blå himmel. Ett sådant väder som man trots allt känner att man borde göra något utöver de traditionella lördagsnöjena - veckohandla, städa huset, ta hand om tvätten... d v s den vanliga praktiska poesin i tillvaron. Som sagt något borde man ta sig för. Utomhus. Trädgårdsarbete går bort såklart. Det gör det i och för sig för det mesta. Det handlar mest om kommandoinsatser på den fronten. Robotgräsklipparen är guld värd, men det skulle även finnas någon slag manick som rensar bort ogräset, klipper ner buskar och andra i en trädgård förekommande göromål.

Alltså var det något annat man borde företa sig utomhus.

En cykeltur föreslog jag till min kära hustru. Förslaget föll i god jord. Vi bestämde oss för att cykla en led genom staden som kallas för Laxaleden. Den rör sig genom lite olika delar av staden. En riktigt trevligt cykelrunda på 2,5 mil. Jag dök ner i garderoben och plockade fram varma och vindtäta persedlar att distribuera över min uppenbarelse. Vi tog med våra kameror med ett objektiv. Lätt och smidigt. Det finns en hel del intressanta motiv längs vägen. Hade det varit lite mindre blåsigt och en smula varmare hade säkert kamerorna åkt fram vid fler tillfällen. Nu blev det istället mentala noteringar om  fotografiskt intressanta motiv.

Min frun och jag har olika motivområden för vårt fotograferande. Under cykelturen kom vi att prata om hur det skulle vara att ha ett gemensamt fotoprojekt att arbeta med under en längre tid. Vi har vänner som har ett gemensamt fotoprojekt, som de har ägnat några år åt och har väldigt trevlig med. Den svåra frågan är bara vad för ett fotoprojekt det ska vara. Ett fotoprojekt kan ha olika utgångspunkter. Det kan vara ett som är geografiskt bundet, det kan vara ett som är mer fenomenbaserat och därmed inte lika bundet till en specifik plats. Oavsett utgångspunkt, får projektet inte vara beskaffat på så vis att det tar över det "normala" fotograferande för var och en av oss. Projektet ska mer vara en liten kul vid sidan om grej. Än har inga färdiga tankar mognat om vi skulle kunna ha för ett gemensamt fotoprojekt. 

Under vår cykeltur kom vi att cykla längs med Nissan en del och emot slutet av den delen kommer man fram till ett gammalt f d industriområde. Har stannade vi och plockade fram kamerorna. Jag hade valt att ha mitt 16 -35mm istället för det 24-70mm som för det mesta sitter på kameran. Att välja ett annat objektiv än vanlig brukar ibland trigga igång kreativiteten. Sökaren visar inte den gamla invanda bilden utan det är något nytt, något annorlunda och det kan stimulera kreativiteten.

#2

#3

#4

#5

Vi lämnade så småningom industriområdet och leden förde oss till en vacker allé, som jag fotograferat några  tidigare. Den har gången valde jag att strunta allén och riktade istället kameran uppåt vid ett ställe.

TheInvisibleJackal