I april börjar det

Det är någonting med ljuset. Efter månader av gråväder sker det något med ljuset. Det får en annan ton. Våren är i antågande. Det finns hopp.

Vid Trönninge ängar innebär det att det börjar sjuda av ett helt annat liv än vad det har varit på ett tag. Det är en rolig tid att vara där då. Helst skulle jag vara där ännu mer under den tiden, men som de allra flesta av oss har jag olika förpliktelser. Så är det bara. Jag får glädjas åt de stunder som jag får möjlighet att vara där.

April och sedan maj är väl de månader som jag nog tycker bäst om att vara ute och fotografera. Inte så konstigt kanske.

#2

Grågåsparet njuter att av aprilsolens strålar.

#3

#4

Smådoppingens fiskelycka är till glädje både för doppingen och fotografen.

#5

Kråkorna ägnar sig åt luftakrobatik.

#6

Det hörs lång väg när de kommer tutande - sångsvanarna.

#7

Varenda fjäder på vingarna och stjärten är inbegripna i förberedelserna att landa de stora fåglarna.

#8

Stilla flyter de på vattnet efter ännu en lyckad landning.

#9

Knölsvanen flyter också behagfullt på vattnet.

#1o

#11

Vigghanen kommer ibland nära gömslet, men vid minsta tecken på något den inte uppskattar simmar den raskt iväg.

#12

#13

Har man blicken riktad långt ut missar man lätt att det i gräset nedanför gömslet rör sig fåglar, som den här trädpiplärkan. Så oansenlig, ändå så vackert tecknad.

#14

Snatterandparet synkroniserar sitt födosök. Fyra ögon ser mer än två.

#15

Fastän de tillbringar mycket tid i vattnet infinner sig ändå lusten att bada rejält för att få bort oönskade gäster ibland fjädrar och dun.

#16

Storskrakshonan skakar bort vattnet från näbb till stjärt.

#17

#18

Salskraken är en årlig gäst under de tidiga vårmånaderna. Det är dock inte alltid den är möjlig att fotografera. Om någon dag  eller så har den dragit vidare norröver.

#19

Vår vid kusten betyder strandskator. Det är ingen märkvärdig fågel, men ändå är det alltid lika kul att se dem komma.

#20

En-två-tre-fyra-fem-sex-sjuuuu ljuder det från en buske. Det är gulsparven som ger sig till känna.

#21

Smådopping dyker alltjämt efter fisk utanför gömslet. Ganska obekymrad. Den är en liten tuffing.

#22

En god skrattmåskoloni är många gånger avgörande för andra fåglars häckningar. En skrattmås blir dock ingen koloni. Då gäller att kalla på fler.

#23

#24

Vad tänker väl en skrattmås på?

#25

Grågåsen sträcker åter vingar och visar upp sig all sin prakt.

TheInvisibleJackal

Landing on water

I naturen sker underverk varje dag. Det är en ynnest att få bevittna dem, som här en aprildag 2018.

TheInvisibleJackal

Sångsvan

En vinterdag i slutet av mars 2018 besökte vi mina föräldrarna i det lilla småländska samhället Skillingaryd. Förr gick E4:an rakt genom samhället, men sedan drygt 25 år tillbaka går E4:an utanför samhället och då i formen av motorväg. För att komma till Skillingaryd behöver man således svänga av motorvägen. Kommer man söderifrån som vi plägar göra under våra besök, svänger man av den södra infarten till samhället. På vägen uppför avfarten kör man förbi  ett par mindre dammar, som hyser en del fåglar.

Den här gången när vi körde förbi såg jag att det var en hel del sångsvanar som rastade i en av dammarna. Av en ren händelse råkade jag ha telet med mig. Dagen efter steg jag upp lagom tidigt och körde tillbaka till de här dammen i förhoppning om att sångsvanarna skulle vara kvar. De var kvar och det blev en hel del bilder. Lite märkligt att fotografera dessa vackra fåglar till bakgrundsbruset från motorvägen, men det gäller att försöka ta vara på tillfällena som ges.

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

Den sällsynta fyrbenta dubbelhalssångsvanen syntes också till.

#10

#11

#12

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

TheInvisibleJackal

De har ju vingar

Inte allt för långt ifrån Trönninge ängar ligger Trönninge strand. Det är bara några kilometer extra att cykla. Vid Trönninge strand som ligger nere vid havet finns det en stenudde som sticker ut en liten i vattnet. Den här udden är också en av mina favoritplatser att fotografera fåglar ifrån. Eftersom det är en udde, sträcker många fåglar över den. I början när jag fotograferade fåglar var det just det faktum att de att flög och att jag med hjälp av kameran och kunde fånga dem i flykten och få se detaljer hos dem som jag inte kunde se genom att bara titta på dem genom tubkikaren. Det var en skönhetsupplevelse. Fåglarnas vingar var inte bara flyginstrument. De var konstverk.

Med tiden har jag dock alltmer försökt att fånga fåglarna i olika miljöer istället.

För ett antal år sedan pratade jag med Brutus Östling på bokmässan i Göteborg. Jag hade precis köpt hans första bok om konsten att fotografera fåglar och andra djur. Han sa något då om hur man utvecklas som fågelfotograf.

"Man börjar i skyn och slutar i dyn."

Fågelfotograferingspoesi.

Då jag tog dessa bilder i oktober 2017 var min fascination alltjämt stor över hur de använder sina vingar. Förvisso är jag det fortfarande, dock inte lika stor utsträckning.

#2

Det finns väl dem som önskar storskarven åt fanders.

#3

Även kråkor kan tveka och ångra sig.

#4

Det händer ibland när man står där ute på udden att det kommer fåglar flygande tätt över vattenytan, som dessa kanadagäss.

#5

Storskarven har torkat sin vingar och lämnat sin sten och flyger spanade iväg.

#6

Ett gäng med unga starar drar vi förbi några gånger innan de bestämmer sig för en definitiv färdriktning. Söderut.

#7

Ibland händer det som sagt att fåglar sträcker precis över udden. Jag följde den här vitkindade gåsen så länge jag kunde och tog ett antal bilder när den var nästan över huvudet på mig.

#8

#9

#10

Att fota fåglar på gren är inte riktigt samma actionfotografering som fåglar i flykten. Det är en annan typ av fågelfotografering där man måste ta hänsyn till andra saker. Inte bara för att skrämma bort utan även för att få till en bild man kan känna sig nöjd med. Det är mer tålamodsprövande på mer än ett sätt.

TheInvisibleJackal

Gäss sir I can boogie

När hösten börjar göra sitt intåg vid Trönninge ängar samlas grågässen i allt större antal. I september är det rätt tacksamt att sitta i gömslet. Det rör sig en hel del bland de fåglar som gästar ängarna då. Det är som det ligger en slags otålighet i luften. En otålighet att dra iväg. Lämna den platsen för andra mer lockande. Fast det är inte riktigt dags än. Och del stannar faktiskt kvar mycket länge eller flyttar iväg bara ett kort stycke.

En ny titt i arkivet på bilder från september 2017.

#2

Att flyga tät tillsammans måste vara något av en dröm. En av de saker utöver själva flygförmågan som jag avundas fåglarna. Om man kunde flyga måste det ända vara roligt att kunna dela den förmågan.

#3

Fast även grågässen vet att hålla avstånd när man ska landa.

#4

En årlig, men inte så talrik besökare vid ängarna är den vackra bläsgåen.

#5

Grågåsen sträcker vingarna och ropar efter fränderna i de stora grågåsflockarna. Att enbart lita till synen är nog inte helt säkert.

#6

En gråhäger svävar fram över vattenytan till en lämplig plats att stå och spana ifrån.

#7

En vitkindad gås förbered sig för landning.

#8

Smådoppingen sträcker på sig och visar upp sina små nätta vingar.

#9

Sen börjar dansen.

#10

Sothönans vingar visar sig att ej alls vara av sot när solens strålar träffad dem.

#11

Smådoppingens dans är över för den här gången.

TheInvisibleJackal