Öland VI - Alvedsjö bodar

Eftersom vädret var fint bestämde vi oss för att fortsätta vår cykelfärd söderut från Horns udde mot Alvedsjö bodar, som skulle vara ett fint ställe att kunna ta lite bilder på. Vi tog oss därför upp slänten med våra cyklar och fortsatte mot nästa mål.

#2

#3

Vid bodarna såg vi att himlen mörknade söderifrån och det såg ut som det skulle kunna bli regn. Efter ett par snabba bilder bestämde vi oss för att återvända till bilen som stod parkerad borta vid Byrum. Visserligen hade vi regnställ med oss i packningen, men att cykla i regn tillhör ändå inte bland de trevligare sakerna med att cykelutflykter. Det blev därför så pass hög fart till bilen som möjligt, på en tämligen rumpovänlig väg.

#4

Ute till havs såg vi hur regnet kom allt närmre under vår återfärd. Jag stannade bara en gång för att den här bilden. Vi hann precis sätta upp cyklarna på bilen, packa in grejerna och oss själva sen hällde regnet ner. Tur ska man också ha ibland.

TheInvisibleJackal

Öland V - Horns udde

Från parkeringen vid Byrums raukar kan man välja att cykla antingen norrut mot Byxelkrok eller söderut mot Horns udde. Vid själva udden finns det en rätt stor strand bestående av fina slipade platta stenar. För att ta sig ner till stranden får man leda cyklarna sista biten nedför en liten sluttning.  Det funkar rätt bra och är inte några större problem.

#2

Bland det första man ser då kommit ner är en gammal fiskebod - Fornbo. Vi ställde våra cyklar lite bortanför och började utforska området.

#3

De platta stenarna som utgjorde själva strand var lite luriga att ta sig fram på. De gled lätt undan under fötterna så man fick hålla tungan rätt i mun så att man inte stod på öronen. Som bilden ovan visar var det också en viss lutning på stranden. Nu testade jag inte det, men jag skulle tro att det är full möjligt att surfa uppe på  stenarna ner till vattenbrynet med lite anpassad slalomteknik.

#4

#5

#6

Det som drev oss till att besöka den här platsen var framförallt de kalkstensöverhäng som fanns. Lite längre bort på bilden ovan och även på några tidigare bilder ser man även hur  det här överhänget har rasat. Troligen har det inte skett nyligen för det fanns inga varningsskyltar om rasrisk. Om det nu inte de rasade när skyltarna sattes upp.

#7

Det var fullt möjligt att gå in och ställa sig raklång under de här överhängen.

TheInvisibleJackal

Öland IV - Trollskogen

Ölands norra udde är egentligen två. På den ena udden, den västra stoltserar fyren Långe Erik och på den andra finns den s k Trollskogen. En skog bestående av knotiga tallar och andra träd. Det är gott om murgröna som slingrar sig uppför olika träd och sakta kramar musten ur dem. Dessutom vandrar det runt lösa kor i skogen. En riktig utmaning för den med koskräck.

Ett fint Naturum ligger vid ingången till själva skogen. På de bord och bänkar som är utsatta i närheten intog vi vår lunch innan vi begav oss in i trollskogen och vad den hade att erbjuda i fotoväg.

#2

Efter någon kilometer kommer man fram till skeppsvraket Swix. En åländsk skonare som förliste i mitten av 1920-talet. Ett populärt mål för många fotografer och även andra som går runt i trollskogen. Jag har sett en del tidigare bilder på Swix och jämfört med de jag tog nu, ser man hur vraket sakta bryts ner av väder och vind. Om något hundratal år ligger det endast en liten brädlapp kvar kanske.

#3

Rundar man Swix och vänder blicken norrut längs stranden får man den här vyn. Inte kanske direkt någon badstrand, men man får ändå en känsla av söderhav eller något.

#4

Ytterligare en bit in i trollskogen stöter man på Trolleken. Det är Ölands äldsta ek och har en uppskattad ålder på mellan 800 - 900 år. Att åldersbestämma gamla ekar är vanskligt eftersom deras innandöme oftast är ihåligt och därmed finns det inga årsringar kvar från trädets begynnelse. Är man intresserad gamla träd kan jag varmt rekommendera Gert Olssons bok - Möten med jättar.

TheInvisibleJackal

Öland III - Långe Erik

Då vi befann oss på norra delen av ön var ett besök vid Långe Erik bara ett måste. Något som vi inte var ensamma om att tänka. Jag skulle tro att man åker till Öland så blir det med stor säkerhet att man väljer att besöka antingen Långe Erik i norr eller Långe Jan i Söder. Vi kom att besöka båda. Mer om det i ett inlägg framöver.

Det fanns möjligt att gå upp i fyren och få en storslagen utsikt över området. Allt corona-anpassat såklart. Jag avstod p g a en viss höjdskräck som jag behäftats med på äldre dar. Annat var det i ungdomens flydda dar då jag och några kamrater kilade likt ekorrar uppför utsidan på det gamla fågeltornet i Store Mosse till exkursionsledaren i fältbiologernas stora förskräckelse.

Eftersom inte fyren i sig själv inte lockade till ett besök gick vi istället runt i omgivningarna. Rätt trevligt.

#2

Då träds former och struktur tilltalar mig mycket kan jag självklart inte låta bli att fotografera dem när tillfälle bjuds.

#3

#4

#5

#6

#7

Det är sällan jag har med människor i mina bilder, men ibland händer det. De här tre nästan "uniformsmässigt" klädda personerna fångade mitt intresse. Jag fick lite vibbar av "Mästarnas mästare" och liknande TV-program. Förmodligen var de egentligen fyra i sin lilla grupp. Den fjärde personen hade säkert precis kilat illa kvickt uppför trapporna upp i fyren. väl däruppe ska han eller hon bara ihop rätt sång med Lux Interior med rätt album.

TheInvisibleJackal

Öland II - Byrums raukar

Vi hade bestämt oss för att försöka göra 1-3 utflyktsmål per dag. Inte mer. Det blir lätt alldeles för stressigt och man bara flänger mellan målen utan egentligen ha tid för något av dem. Vädret avgjorde givetvis vart vi styrde färden.

Den andra dagen styrde vi därför kosan mot Byrums raukar. Först främst för att fotografera raukarna i morgonljuset och sedan när vi kände oss nöjda ta av cyklarna från bilen och cykla upp till Byxelkrok och tillbaka till Byrum igen.

Vi hade varit vid raukarna på vår första gemensamma Ölandssemester i 90-talets början då hade det regnat om jag kommer rätt. Nu fick vi uppleva raukarna i ett förträffligt väder.

#2

Jag upplevde färgskiftningarna i algerna som lika fascinerande som raukarna.

Raukarnas formationer var både intressanta och svårfotograferande. Svåra till så måtto att trots att vi var där förhållandevis tidigt var det redan en hel del folk. Inte lika mycket som under högsäsong kan jag tänka, men ändå. Det var inte det lättaste att få till rena bilder utan ha med människor som kunde kännas störande. Någon enstaka person och på lite håll var väl ok, men vissa vyer gör sig helt bäst utan mänskliga element i bilden.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

Från parkeringen vid raukarna var det bara ett rejält stenkast ut till Blå Jungfrun.

TheInvisibleJackal