Gässlösa III

Många gånger under den senaste tiden när jag är ute och fotograferar tänker jag ofta på hur det eller det motivet skulle se ut i svartvitt. Nu är det ganska lätt att ställa om kameran i monokromt läge, vilket jag dock inte har börjat göra, men jag har tänkt på det. Det verkar för tillfället vara så att det långt ifrån fotografisk tanke till fotografisk handling i mitt funderande kring motiv. Jag tror eller jag vet att förmodligen skulle se fler motiv som skulle passa bra i svartvitt om jag hade kameran inställd på monokromt läge. 

Jag har också det senaste året börjat gå igenom mina framkallade bilder en gång till  efter att jag gjort färgframkallningen och kollat om de skulle passa att konvertera till svartvitt i Lightroom. En del passar. Andra inte. Ibland är det till och med så att en del passar bättre i svartvitt än i färg. Rätt spännande faktiskt. 

Således har jag även gått igenom mitt bildmaterial från Gässlösa för att se vad som funkar i svartvitt.

När jag använder ett svartvitt bildspråk är det inte i första en dokumentär skildring av motivet som jag eftersträvar snarare är det tolkningen av vad jag känner när jag ser motivet. Jag tänjer därför på det fotodokumentära till förmån för det fotokonstnärliga. Ger mig större frihet i framkallelseprocessen av den svartvita bilden. Det kanske är därför jag ännu inte ställer om till monokromt läge. För att inte störa processen med att framställa en svartvit bild. Jag har kommit underfund med att för mig börjar skapandet av den svartvita bilden i det ögonblick jag har konverterat en färgbild till svartvitt. Det är då jag först ser vad en bild kan leda till. Ibland leder det åt håll, vilka jag inte från början anade att det skulle gå. Jag litar på intuitionen och följer efter och ser vad den leder mig. Jag gillar det.

#2

#3

#4

#5

TheInvisibleJackal

Gässlösa II

Jag nämnde i ett tidigare inlägg om att det finns två stycken vandringsleder i Gässlösa Naturreservat. Vi tog den lättare av dem då min fru har en del problem med en fot. Vi kom då att gå i den mycket fina bokskogen som finns i naturreservatet. Och med den skira majgrönskan tog den förhållandevis korta leden sin tid i anspråk, då det fanns många motiv att rikta kameran emot. 

Att det kan ta lite tid att vandra en förhållandevis kort sträcka kan vara störande om man är ute med personer, som inte är där för att fotografera först och främst utan för att i första hand motionera. Min fru och jag delar som tur var på ett stort fotointresse och att en slinga som kanske tar 20 - 30 minuter att gå, om man inte bryr sig om att fotografera, istället tar bortåt två timmar eller mer gör inget. För genom att gå långsamt och verkligen se på naturen upptäcker man många rätt fantastiska saker. Att då också kunna dela dessa upplevelser lyfter dem ytterligare. Det är dessutom ett alldeles utmärkt sätt att hämta energi och kraft för vardagen. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

TheInvisibleJackal

Gässlösa I

I maj åkte jag och min fru runt till lite olika intressanta platser i vår närhet. Ett av de ställen vi kom att besöka var Gässlösa Naturreservat, som ligger någon mil sydost om Varberg.  Parkeringen är ganska liten och vi hade varit på några andra ställen innan vi kom dit. Det fanns precis en plats kvar på parkeringen till vår bil. Jag tror inte att det i  normala fall är speciellt svårt att kunna parkera  här, men de extraordinära händelserna i världen har gjort att många fler än brukligt besöker våra fina naturreservat. 

I Gässlösa rinner en bäck längs botten på en ravin.  För att komma dit måste man gå ner för en rätt lång trappa. Väl där nere har man den här trevliga bäcken som jag har fotograferat. Det finns också två olika vandringsslingor man gå. Jag återkommer till dem vidare senare tillfälle. 

Eftersom jag har börjat testa det här med längre slutartider passade det utmärkt lite rinnande vatten. Frågan var bara var jag skulle börja. Jag gick först ned lite nedströms för att se vad jag kunna finna för motiv där. Det ligger en hel bråte i form av nedfallna grenar och även lite större trästammar här och var i bäcken som jag tyckte var lite störande, men eftersom det är ett naturreservat så ligger det i sakens natur att dessa saker får ligga där de ligger.

Här kommer först lite bilder tagna nedströms.

Det var ganska så mörkt nere vid bäcken så slutartiderna blev rent naturligt längre. Det var inte helt lätt att krångla sig ner med stativet alla gånger och därför blev det att jag tog en del handhållet så gott det gick. Tack vara bildstabiliseringen kunde jag ta bilderna ovan med 1/13 s respektive 1/10 s.

För att sedan ta mig uppströms fick jag kliva över nedfallna träd här och var samt klättra lite försiktigt.

Återigen blev det att köra handhållet på en 1/10 s. Jag hittade slutligen ett ställe där jag kunde placera stativet och köra med en slutartid på en 1 sekund.

TheInvisibleJackal