Tidig höst i Skäralid

I slutet av oktober hade fotoklubben en utflykt till Söderåsens nationalpark. Närmare bestämt till Skäralid. Det var tredje gången det här året (2023) jag var där. Den här gången med ett tämligen nyopererat ljumskbråck. Jag hade opererats bara drygt två veckor tidigare och var fortfarande omplåstrad och tog smärtstillande. 

#2

Mina krafter var inte på topp, tidigt bestämde jag mig därför att hålla mig i området nära Naturum. Det passade bra för då kunde jag gå in dit och sätt mig och vila. Vilket jag också gjorde vid två tillfällen. 

#3

Jag hade tagit med mig endast en kamera med objektiv samt några filter och stativet samt lite fika för att slippa släpa på för mycket. Förhållningsordern var att ta det lite försiktigt första tiden även om metoderna för ljumskbråcksoperationer har förbättrats avsevärt sista tiden. Jag fick lyfta, men skulle ändå iaktta viss försiktigt i början. Rekommendationen om endast lyfta ett mjölkpaket gäller inte längre.

#4

Jag hade haft en del besvär av ljumkbråcket före operationen och de postoperationella besvären var av en mer övergående karaktär och att med tiden skulle det kännas mycket bättre än före operationen. Med den vetskapen gjorde det mig inget att s a s bara hålla till runt Naturum. Det har för mig annars bara varit ett område man snabbt passerar på vägen.

#5

Den här förmiddagen i Skäralid var det en del dimma, som efterhand som dagen fortskred skingrades och höstens färger trädde fram istället.

#6

De flesta, för att inte säga så gott som alla klubbkamrater hade begivit sig iväg längs leder och stigar djupare in i nationalparken. 

#7

Jag gick ett kort stycke på leden på vänster sida om sjön. Den sista tidens regnande och dimman tidigare gav landskapet en fuktig karaktär. 

#8

Efter en ha suttit och vila mig en stund inne i naturum går jag ut igen. Det lockar och drar att få använda min kamera mer. Jag hade trott att jag skulle tvingas låta den ligga orörd ett par månader, men det var aldrig frågan om något sådant. Jag kunde använda så snart jag kände för det. En lättnad faktiskt. 

#9

Jag gick således runt och hittade lite olika motiv att ge mig i kast med.

#10

#11

#12

Fastnade för ett träd med synlig rötter.

#13

#14

#15

#16

#17

#18

#19

#20

Efter tag märkte jag att flertalet av de andra hade återvänt från sina vandringar och höll som bäst på att duka upp sitt fika. Jag hade varit inne i min fotobubbla ett tag och hade inte märkt att de kommit tillbaka. Och det måste väl ändå sägas vara ett gott betyg för hur jag tog till vara på utflyktstiden. Väl hemma sedan la jag mig en stund och sov som en sten. 

TheInvisibleJackal

Kväll vid havet

I skiftet september-oktober var jag med fotoklubben vid havet. Vi skulle öva oss på att fota med längre slutartider. Något som jag ofta gör och tycker om. Det var en fin kväll och kom att bli den sista utflykten jag hann göra med klubben innan jag opererade mitt ljumskbråck i början av oktober. Jag hade sista tiden haft en del obehag och lite besvär med det så operationen var efterlängtad.

#2

Jag minns inte exakt när vi samlades. Kan ha varit vid 18-snåret. Det mörknar fort den här tiden på året, det gäller att försöka hitta sitt motiv snabbt så att man hinner jobba lite med innan allt ljus försvinner. Jag känner till platsen väl sedan tidigare, men fastnade på en annan plats först lite för länge egentligen. 

#3

Lite längre ner på stranden finns det område med klippor och stenar. Det var dit jag mentalt var inställd på att ta mig den här kvällen och tog mig dit strax före solen hann uppslukas av molnbanken vid horisonten. 

#4

Ljuset avtog snabbt.

#5

Det var ingen idé att springa runt och leta andra stenar. 

#6

När ljuset försvinner tenderar slutartiderna per automatik att bli längre. Jag bytte till ett svagare ND-filter och vred upp ISO:t för att få en inte fullt så lång slutartid utan en som mer skulle kunna visa havets rörelse. Det är den typen av bilder jag oftast strävar efter när jag fotograferar vatten som rör sig. Havet var förvisso tämligen stilla den här kvällen.

#7

I den sista bilden för kvällen har jag åter ställt ISO:t på 100 och slutartiden har nu sprungit iväg uppåt två minuter.

TheInvisibleJackal

Karlstad

Utanför fönstret rasar vintern för fullt den här dagen. Bildmässigt är jag alltjämt kvar sommaren -23. Det har inte blivit så mycket gjort på bloggfronten sistlidna månad. Ska försöka råda bot på det den närmsta tiden. Således inga vinterbilder för min del än.

Efter några bluesdagar i Åmål styrde vi kosan norrut mot Karlstad för att hälsa på våra barn som pluggar där och som den här sommaren även hade sommararbete där. En annorlunda känsla att inte ha några barn hemma ens under sommaren. Det var en fin dag så vi körde ut till Alsters herrgård. Gustaf Frödings födelsehem. Fikade, umgicks och tog en promenad i omgivningarna. Jag passade även på att köpa en samlingsutgåva av Frödings dikter. Har läst hans dikter ett antal gånger och den pocket med hans dikter som jag hade sedan tidigare har sett sina bästa dagar. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

Efter Alster åkte vi till vår dotters boende för att undersöka hur de stod till med förekomsten av blåbär. Vi hittade en del och såg även en hel del lingonris. Det blev inga bilder på bären. Jag kom istället att fastna för ormbunkarna som också växte i skogen.

#8

#9

#10

#11

#12

Ljuset en bit in på stigen påminde mig om barndomens blåbärsmarker och vandringar där med vännen Putte. 

TheInvisibleJackal

Ugglarp BW

Jag kände att jag inte riktigt var på fotohumör när vi besökte Ugglarp. Jag konverterade bilderna till svartvitt för att se om de kunde finnas något undermedvetet fotohumör i den. Jag vet inte. Kanske det gör det, men jag vet inte. 

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

Efter den här utflykten var det dags att ladda batterierna, tömma minneskorten, se över kamera och objektiv samt börja förbereda sig för nästa lilla miniresa den här semestern. Målet den här gången var Åmål. 

TheInvisibleJackal

Vid havet

Vi håller oss för det mesta söderut vid våra turer till havet. Den här gången bestämde vi oss för att köra norröver och hamnade till sist uppe vid Ugglarp. Vi har varit här för en del år sedan och tänkte att ett återbesök kunde vara trevligt. Inte minst för att jag bara har vaga minnen av området. Jag har svagt minne av det kunde finnas intressanta klippor där.

#2

Klipporna var nog någon annanstans. En vågbrytare och en klipphäll fick  utgöra lite blickfång när jag tog mig för att fota med lite olika längre slutartider.

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

TheInvisibleJackal