I örnbygder VII
Som jag tidigare nämnt så bytte vi platser från dag till dag för alla skulle kunna få bilder från lite olika vinklar. Den andra dagen satt jag längst till höger. Det dröjde lite innan de första örnarna vågade sig ner. Återigen satt en 10-tal i träden på andra sidan myren och väntade på någon skulle ta initiativet. När till sist någon gjorde det märkte jag efter jag några bilder att det var något som inte stämde. De inställningar som jag använde mig av dagen före fungerade inte och jag hade väldiga problem med att fokuseringen. Jag ändrade andra inställningar. Prövade att fokusera manuellt. Det gick sådär, men bilderna saknade något. Jag började oroa mig för det värsta. Hade kameran pajat eller var det hemska tanke - objektivet? Jag dryftade mina problem för mina fotokompisar. En av dem körde också med Canon. Vi skiftade kamerahus för att på så vis få klarhet om det var något fel på kamerahuset. Det var det som tur var inte. Det var alltså objektivet tänkte jag oroligt och nedslående, men så började jag titta närmare på de bilder jag tagit under dagen och märkte efter hand att alla hade ett drag av mörkt övre högra hörn. Vad var det? På bilderna som kompisen tagit med mitt kamerahus på sitt objektiv fanns inte det här mörka hörnet. Mycket märkligt? Jag tog lite bilder återigen med kameran på mitt objektiv. Det mörka hörnet var där igen. Mycket märkligt. Till sist kom jag på vad det kunde vara och jag fick rätt. Jag löste problemet tämligen enkelt. Vad var det då som blivit fel? Jo, när man sticker ut objektiven ur öppningar i gömslet för man det igenom svarta strutar som man med ett gummiband fäster runt objektivet för att hålla struten på plats. Gummibandet runt mitt objektiv hade gått sönder och en bit av tyget i struten hade glidit ner över objektivets motljusskydd och skymde på så sätt en del av bilden. Det var det som ställde till problemen med inställningar och gav svårigheter med fokusering. Med en suck av lättnad kunde jag återta mitt fotograferande. Tyvärr så försvann hela förmiddagen p g a det här problemet. De flesta örnarna hann därför försvinna för dagen innan jag fått i ordning på mina grejer, men som tur var fanns korparna och de andra där iallafall.
#2
#3
Om jag sitter riktig tyst och still så märker han mig nog inte.
#4
Havsörnen som trodde han var en tjäder. I den här och i bilden ovan syns mina problem med inställningar under andra dagens förmiddag.
#5
Vik hädan!
#6
#7
#8
Plötsligt föll en knippe ljus över liten späd björk vid skogsbrynet.
#9
Jag vet inte vad den här kråkan hade gjort för att reta upp korpen. Korpen dök mot kråkan och attackerade den flera gånger innan den slutligen lämnade kråkan i fred och flög vidare.
#10
Eftermiddagen bjöd inte på några mer tillfällen att fota örnar utan återigen fick därmed korparnas förehavande hamna i centrum.
#11
#12
#13
#14
#15
#16
#17
#18
TheInvisibleJackal
Jag kommer inte ihåg exakt hur långt det var att gå till gömlset från väggen. Kanske en kilometer eller något. Det är är lite knogliga partier här och var, men jag undrar ändå inte om det vore fullt möjligt att om du satt i någon slags bärstol och sedan bars ut till gömslet av två starka gubbar skulle du kunna få chansen att komma ut du också. Jag tror att det skulle kunna gå, men jag inte säker. Min fru satt i rullstol i ett halvår eller mer efter en komplicerad fotoperation. Vi märkte då hur svårt det kunde vara att ta sig fram med rullstolen många gånger. Speciellt som min fru också måste ha sin opererade fot upp och rakt fram.
Hälsningar Jörgen
Nja, jag tror att det var snarare ett utslag av tillfällig tolerans från örnens sida.
Hälsningar Jörgen
- hawk
Ja, tyget var lite förargligt, men hellre en förmiddag med tyg framför objektivet än ett söndrigt objektiv eller en kamera som slutat fungera.
Hälsningar Jörgen
Stackars kråka då att behöva bli attackerad av en stor korp stup i kvarten.
Ibland tänker man kanske inte på de enklaste lösningarna det första man gör, men nu vet jag till en annan gång. Först det ett helt gäng med korpar som störtade sig över kråkan, men den här korpen var riktigt envis.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar Lena
Jag håller med dig om den fjärde bilden. Tror faktiskt att jag aldrig sett någon göra så före denna örn.
Hälsningar Jörgen
MvH
Johnny
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Javisst är det nästan skrattretande löjligt så här efteråt, men fy vilken ångest innan allt löst sig.
Hälsningar Jörgen