I örnbygder I
Ännu en nyårsafton har passerats och ett helt nytt år ligger framför oss. Idag på årets första dag var till och med solen fram en kort stund. Min fru och jag bestämde oss för att gå en promenad medan den ännu var framme. Ingen av oss orkade dock riktigt att släpa med oss kamerorna. Vi var lite för sega och oinspirerade för att ta med dem. Det fick bli en promenad och bara känna in det nya året. Nötväckor telegraferade ifrån pilträden i bäcken som rinner igenom vårt område under vår promenad. Det var härligt att vara ute. Enligt de digitala väderleksspåkulorna ser det ut som det i morgon eftermiddag skulle kunna bli ett fint fotoväder. Vi hoppas på det.
Nu ska det här inlägget inte handla om de vardagliga bestyren och längtan efter att återigen ta ut och lufta kamerorna. Jag har återigen dykt ner i mitt bildarkiv.
För snart två år sedan nu i skiftet januari/februari var jag och två fotokompisar ifrån fotoklubben uppe vid Färnebofjärden vid Gysinge. Vi hade hyrt ett gömsle för tre dagar där för att fotografera örnar. På bilden ovan syns två av de havsörnar vi fotograferade. Jag tänkte i några inlägg framöver visa del bilder från dessa tre dagar.
#2
Eftersom det var en bit för oss att köra upp, installera oss på vandrarhemmet i Gysinge och förbereda de kommande sittningarna i gömslet tog det en hel dag i anspråk. Det hade vi beräknat att det skulle göra. Dagen därpå var det alltjämt mörkt ute när vi körde iväg strax efter halv sex till gömslet. Det var kallt och klart ute. Termometern i bilen visade på -14. Ingen annan var ute och kör på vägarna. Vi Parkerade bilen och gick genom snön i skogen till gömslet. Riggade upp tyst och försiktigt upp våra kameror. Sedan var det bara att vänta. Ute var det alldeles tyst och stilla. Och mörkt. En stillhet som säkert skulle ha gjort en del nippriga, men jag tycker att det var helt underbart. Långt bort hör man några enskilda korpar. Efterhand som ljuset sakta framträder alltmer börjar man skönja silhuetterna av skogen på andra sidan myren. Korparnas röster blir allt fler och hörs allt bättre. Några tar sig närmare och sätter sig en av de två sittpinnar som finns därute vi åteln.
I grantopparna på andra sidan myren ser vi först en örn och sedan ännu en. Därefter ytterligare två stycken. Avståndet är rätt stort, men i handkikaren ser det ut att röra sig om havsörnar. En noggrann koll i kikaren ger efter en stund elva örnar som sitter där i träden och väntar. De väntar på det ska vara säkert att ta sig till åteln. Det är korparna som visar när det är säkert att gå ner.
#3
Vi väntar också på att korparna ska ta sig ner och närma sig den utlagda åteln och börja ta för sig. Gör de det vet vi att snart är örnarna också där tar och tar för sig. Vi väntar tyst. Spänningen ligger i luften. Snart så. Vi säger inget. Bara sitter där och väntar. Tysta.
"Det sitter en på pinnen till vänster" viskar jag.
Försiktigt, försiktigt riktar vi objektiven mot den ensamma örnen. Den är så nära att det är galet. Jag har en 1.4 telekonverter på för att få lite extra räckvidd på mitt tele, men märker snart att det inte behövs. Örnen är otroligt nära. Det här är julafton!
I spridda salvor smattrar slutarna på våra kameror. Det är det här vi har kommit hit för.
#4
Vi är så upptagna med att fotografera havsörnen på sin pinne att vi inte har märkt att än fler örnar har vågat sig fram till åteln. Bilden ovan visar två av de totalt 23 havsörnar som vare nere samtidigt vid åteln. Det var rena rama örnbonanzan. Det var örnar överallt. De var så många att det nästan var svårt att veta vilka man skulle välja att fotografera. Med telet var det stört omöjligt att få med alla på en bild. Det var inte heller något att tänka på att ta bort telet och byta till något mer vidvinkligare för att få med hela scenen. Det hade bara skrämt bort alla örnar. Inte bara för dagen eller kanske för våra återstående dagar utan kanske även för de fotografer som kommer efter oss. Man måste visa hänsyn inte bara till djurlivet utan även till andra fotografer. Örnarnas väl och ve är dock det främsta. Man måste hela tiden fråga sig - vilket kommer först, bilden eller fågeln eller djurets väl.
#5
Korparna rör sig hela tiden runt på platsen. Än på marken än på någon av pinnarna. Det är vackra fåglar och väldigt intressanta att följa.
#6
#7
En äldre havsörn sätter sig på en andra sittpinnen vid åteln. Sitter där och bligar som bara örnar kan. Blicken är fast och skärskådande.
#8
Det är en imposant fågel. Det är lätt att förstå att den har få stå modell till både det ena och det andra genom historien för att visa på makt och styrka. Tänk på standaren i de romerska arméerna. Att förlora ett standar var ett större misslyckande än att förlora ett slag.
#9
Som sagt. Jag trodde inte att jag skulle klara mig utan en 1.4 telekonverter på objektivet. Örnen är så nära att när den vecklar ut sitt, en bra bit över två meter bredda vingspann får de inte plats i bild.
#10
Det är nätt och jämt att de får plats när den har börjat fälla ihop dem. Varför har jag då inte avlägsnat konvertern? Svaret är enkelt. Det händer saker hela tiden nu. Det får helt enkelt vänta tills det blir lugnare.
#11
Och så sitter den där igen och bligar.
#12
Det gör det även en annan havsörn på den andra pinnen.
#13
Örnarna byter hela tiden plats med varandra. Nu är det en yngre, ringmärkt individ som griper tag i sittpinnen.
#14
Den breder ut stjärtfjädrarna för att få bättre balans. Tar ett nytt grepp med klorna om pinnen.
#15
Hittar till sist balansen med hjälp av vingarna.
#16
När balansen är funnen vecklar den ihop sina vingar. Det som ett stycke balett. Det är med vackra konstfärdiga rörelser som vingarna fälls in. Hur skön är icke en örn att skåda.
#17
En äldre havsörn har intresserat följt förloppet.
#18
Plötsligt vänder den på sitt huvud och naglar fast oss med blicken som om den ville säga - "Tror ni att det är lätt att sätta sig på en pinne så där bara!"
#19
#20
På backen, i snön, ropar de som fått tag i en bit av åteln ut att den här är min, våga er bara inte hit för då åker ni på moppo!
The InvisibleJackal
Hälsningar Jörgen
- hawk
Hälsningar Jörgen
Även fast det var för två år sedan som du tog dem hehe
De adulta är sjukt granna rovisar! :)
Och jag som precis lade upp en havsörnsblogg :-)
Hälsningar Jörgen
Vad kul, det ser jag fram emot, särskilt om du har sådana här skatter i arkivet :)
Det fanns fästskruvar i gömslet, i vilka man kunde skruva fast stativhuvuden. Kanonbra.
Hälsningar Jörgen
Det var en av fotokompisar som bokade gömslet. Det gjorde han nästan ett år i förväg.
Hälsningar Jörgen
så otroligt fina bilder och kul att få ta del av. Jag känner igen pinnarna från Gysinge, även om jag inte varit där själv. Så blir det nog med populära gömslen. Varje bild och upplevelse är dock unik och förhållandena vid fototillfället ger stor variation. Här var det snö och det ger extra fina effekter. Jag gillar bilderna från pinnen mest som t ex 1:an och 3:an samt gamlingen på bild 8, 9 och 10. Ser fram emot mer. Korparna är också kul särskilt när de utmanar örnarna.
Hälsningar Lena
Ja, jag skulle tro att dessa pinnar är riksbekanta. Att det snöade var en bonus. Korparna var väldigt trevliga att studera.
Hälsningar Jörgen
Trots att jag bara har ca 5 mil till Gysinge så var mitt första besök där förra året. Vi var några från personalföreningen på jobbet som åkte dit. Men tyvärr så hände det något som gjorde att dagen blev nästintill förstörd för oss.
Vi skall få en gratis sittning i år, men nu får vi väl se hur det blir med det med tanke på corona.
Du kan läsa om händelsen här.
https://www.fotosidan.se/blogs/imse59/sa-var-det-meningen-att-det.htm
ing-marie
Så fruktansvärt onödigt av den här jägaren och hans hund. Han borde ha blivit bötfälld.
Hoppas att ni får till en riktig sittning utan incidenter.
Hälsningar Jörgen
MvH
Johnny
Nu när jag sitter och tittar på bilderna så får jag allt lite gömslefrossa. I år lär det inte bli något, men nästa år kanske. Det finns några gömslen här i södra Sverige. Jag har inte besökt dem så jag vet inte hur de är.
Hälsningar Jörgen