Gårdshult

Gårdshults naturreservat har kommit att bli ett andningshål. En plats att komma till för att låta själen få lite ro. Därför har det blivit att vi har åkt dit lite då och då. Det är inte speciellt långt hemifrån. Och även om vi inte fotar varje gång är det skönt att bara vara där några timmar.

Nu senast tittade vi efter liljekonvaljer. En del hade börjat slå ut, men fortfarande var det mycket knopp. Får se om det blir att vi kan köra dit igen i helgen.

Ån Assman rinner genom en del av reservatet. Vid ett par ställen som jag idag känner till kan man komma relativt nära. Assman har ett många gånger kraftigt flöde och förekommer fler både större och mindre fall längs vägen. Jag bestämde mig den här gången för att följa en bit av Assman på dess väg. 

Första bilden här ovan är ifrån den första platsen där man kan komma nära. Det är en ganska begränsad yta man ställa upp stativet på. Istället blir det att jobba med olika vinklar. Bron som syns i bild är också en möjlig plats att stå på. Jag har dock inte funnit någon komposition som jag är nöjd med därifrån än.

#2

Assman fortsätter med god fart över ett litet fall. Själva fallet ser man bäst uppifrån vägen. Att ta sig ner för att försöka fota det är inte det lättaste. På den sidan som tillhör reservatet är det sankmark och marken på andra sidan, där det nog skulle kunna finnas något lämpligt ställe att fota ifrån, är privat.

#3

En bit nedströms kan man gå ut på en liten udde som delar upp Assmans flöde i två armar. Strax före delningen är Assman bred och lite loj. Flera stenar sticker upp här och var. Kanske kan det vara bra tillhåll före såväl strömstare som forsärla. Det var inga där den här gången. Kanske en annan gång. Endast en sädesärla stod vippande med stjärten på en sten.

#4

#5

När det åter blir trängre i bäckfåran efter delningen i kombination med ett litet nytt fall tar Assman åter fart och rusar skummande förbi.

#6

Efter litet tag är det åter lugnare. Det har också blivit betydligt djupare.

#7

Den andra armen som udden delade Assman i kommer fram under en gammal bro. En del av denna arm återupptar sällskapet med vattenmassorna i den första armen och en del tar sin egen väg.  Båda armarna rinner strax utom synhåll. Den andra den smalare är synlig ett tag, men då från privat mark.  På andra sidan bron är marken privat. Följer man stigen i reservatet, går den efter hand allt längre ifrån Assman, som endast undantagsvis skymtar till ibland emellan träden.

TheInvisibleJackal

2021-06-11 18:39   pdahlen

Fin serie, ett vackert vattendrag och i fint väder. Jag håller på bild 3 och 6. Ser att det inte ligger så långt från danska fall, den har jag tänkt att besöka någon gång

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-14 11:03

Tack så mycket Peter!
Det finns en stig på några kilometer som förbinder de reservaten. Danska fall är väl värt ett besök, men det kan ibland vara svårt att få parkering. Det är ett populärt utflyktsmål.

Hälsningar Jörgen

2021-06-11 19:48   Sten Björklund

Det jag tänker på när jag ser dina bilder är hur bra man ser årstidsväxlingarna när man besöker samma plats många gånger. Alltid hittar man något nytt. Liljekonvaljerna blommar över och ersätts av något nytt. Har själv alltid hållit till i samma marker och har tack vare det känt till var jag ska hitta alla växter. Idag är tyvärr dom markerna utraderade.
Sten

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-14 11:10

Tack så mycket Sten!

Visst är det alltid trevligt att åka iväg ut på äventyr, men många gånger blir bilderna bättre från de platser man känner väl. Man vet som du säger när saker ting sker i naturen på dessa platser. Samtidigt är det en balansgång. Är man för ofta på en plats är det samtidigt lätt att hemmablind och tappa känslan för vad den har att erbjuda. Lagom ofta tycks vara bästa. Hur ofta det nu kan vara?

Hälsningar Jörgen

2021-06-12 10:42   gunte

Ja där är otroligt vackert, var där senast i oktober. Du hittade flera snygga vinklingar vid ån ser jag.
HaD/Gunte..

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-14 11:04

Tack så mycket Gunte!

Hälsningar Jörgen