Till största delen är det landskapet som fångar mitt intresse. Både i stort och smått. Blommor och träd. Emellanåt blir det även bilder på landskapets invånare. Allt ifrån älgar till blåvingar.

Bland färgade löv

Under hösten har vi gått regelbundna promenader uti parken med det stämningsfullt klingande namnet - Galgberget. Här miste de som brutit mot lag eller ordning livet medelst hängning. Dock ansåg man att de skulle få se ut över staden innan livet lämnade dem. En vacker tanke. Fast nog om det. Anledningen till våra promenader på Galgberget var att det här var på stigarna som går kors och tvärs genom området finns lite längre uppförsbackar. Utmärkta backar att hålla fjällvandrarkonditionen vid liv.

Under alla våra vandringar har jag ingen av oss valt att ta med våra kameror. Väl medvetna om det då inte blir mycket till promenader. Då blir det mest att stå och stirra i en buske eller två. Och det går inte an när tanken är att kondition och motion ska dessa ömkliga kroppar minsann få sin beskärda del av.

Jag har ändå hela tiden närt en längtan att ta med kameran. Och så vid ett tillfälle i november då min fru inte hade möjlighet tog jag med mig kameran och stativet.

Denna gång gick jag till de platser som jag under våra promenader gjort mentala noteringar om, men även platser som jag spontant kom på under min promenad kom att bli föremål för ett digitalt förevigande.

Det var svårt säga vilka som var flest. Löven som ännu satt kvar på träden eller de som alla redan låg på backen. Det kändes som om hösten var väg in i sin barlövade fas inom nära framtid. Innan dess skulle jag bli bjuden på ett färgfyrverkeri om än ett lågmält sådant.