Att stånga huvudet i väggen..
Man får på olika vägar tips om att det eller det stället kan vara intressant att besöka. Man kollar kartan och tar fram vägbeskrivning. Brer mackor och kollar batterier och minneskort. Gnolar med i Iggy Pops - "Boogie Boy" - på ditfärden. Man kommer fram, parkerar bilen och tar en titt på informationsskylten lite lagom skeptiskt. Sätter en fot framför den andra och snart har man kommit iväg med kameraryggsäcken på ryggen och stativet i ena näven. Man kommer längre och längre in området och samtidigt tilltar undran när det för så karaktäristiska för området skall ge sig till känna. Till sist inser man att "this is it"!? Det är då lusten att stånga huvudet i en vägg eller något kommer över en och det känns bara som det enda är att vända om, för här blir det inga bilder även om man till äventyrs skulle fika sig i form.
#2
Lätt desillusionerad blir det en felsväng eller två på hemvägen som för mig in på ett annan väg än vad som var tänkt. Ur bilstereon ljuder - "A Million Miles Away" av Rory Gallagher. Det tidigare oätna fikat gör sig påmint och strax dyker en lagom trivsam rastplats som på beställning. Fram med ryggsäck och stativ, för ta mig tusan om det inte finns en stenbro i ena änden av rastplatsen. Och där sipprar det lite sol ner mellan träden. Finemang. Så var den utflykten räddad.
TheInvisibleJackal
Hade jag inte hittat stenbron vet inte tusan om det blivit några bilder alls den dagen. Och jag håller med om att i korgen med naturreservat förekommer ibland något som inte inspirerar en fotografiskt. Så är det. Skönt att inte vara ensam med den erfarenheten.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Visst är det så och så får det också lov att vara, men blir ändå lite av en antiklimax. Samtidigt blir man en erfarenhet rikare.
Hälsningar Jögen
Hälsningar Halina
Den här gången hade jag tur oftast blir det bara en onödig omväg.
Hälsningar Jörgen