En dag vid kullen

I Mölle är det bara ett duktigt stenkast bort till Kullen om man bara får lite snurr på stenen så att den vrider sig och rundar hörnet och in mot platsen för Kullen. Att kasta sten har jag inte gjort sen barn. Det skulle vara försmädligt om jag råkade träffa någon. 

"Hittade du någon glass Ivar?...Ivar?"

Ivar svarar icke ity uti hans solbrända panna sitter en bit gnejs insprängt. Han kände med dess nedslag i pannan en obändig lust att lägga sig snabbt på marken och stirra oseende upp i det blå med glasstrutarna krampaktigt sönderkramade i händerna.

Därför kastar jag inte sten. 

Vi befinner oss i Mölle en sommardag. Siktet är inställt på ett besök vid Kullen, men först ville vi se oss om kring i Mölle.

#2

Grand Hotell i Mölle ligger på en liten höjd och blickar ut över hamninloppet. 

#3

Ett trevligt inslag i hamnen är de skulpturer som skulptören Jonas Högström gjort. På bilden är det den senaste skulpturen - "Fiskargumman Sara". Sedan tidigare finns även "Ruffargubben" sittande på en bänk.

#4

Nej, detta är inte "Ruffargubben". Kanske är det avundsjukans baddjävul. Kanske är en besökande som väntat så pass länge på sin beställning att han genomgått en metamorfos. Tyst ropar beställaren inombords -"För helvete! Jag vill ju bara ha en glass!" Nu är det försent att tänka på glass. Tänk istället hur kall vintern ska bli i denna kanske nu moderiktiga baddräkt. Då blir det till att förfrysa tårna och kanske annat med.

Dessa gröna skyltdockar har placerats ut för att påminna om det nödvändiga och viktiga i att hålla avstånd till varandra i dessa tider.

#5

Den färgmatchande sittmöblemanget med tillhörande bord är ledigt. Ingen av badpojkarna gör dock något tecken på att vilja försöka ta det i besittning. Ingen av dem vill verka framfusig och driven av rent egoistiska skäl med sin egen sittkomfort i högsätet såsom rättesnöre. Båda väntar därför tålmodigt på vad den andre ska sig för. Då först börjar tvekampen om vem som ska placera sitt bakdel å någon av de röda stolarna. Då gives ingen pardon. Bett, tjuvnyp och skenbeställningar av diverse ätbara ting kommer att driva på kampen tills en av dem triumferande kan placera sitt arsle på en av de röda stolarna. 

#6

Under tiden for vi upp till Kullens fyr för att placera bilen på en lämplig parkeringsplats. Till vår stilla förvåning var samtliga lämpliga parkeringsplatser upptagna med bilar av alla de slag. Vi gav dock icke tappt. Kvickare än vad en luttrad bilförsäljare kan lovorda en synbar rishög vände vi bilen och for tillbaka åt Möllehållet. Längs med vägen hade vi tidigare sett att det fanns en liten parkeringsplats vid ett ställe som hette Josefinelust. Där lyckades vid med en stor portion tur få fatt i den sista parkeringsplatsen. I triumf åt vi vår medhavda lunch.

Sen var det dags att utforska området. 

#7

#8

Via en mäkta populär stig kom vi till förståelse om att det gick att ta sig ända ner till havet om man fortsatte hela vägen ner. 

#9

Och det gjorde vi och upptäckte att folk badade här. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag valt att vandra kameralätt den här dagen med enbart 24-70:an på kameran. Platsen var annars väldigt intressant med alla sin klippformationer.

#10

Då det var idel badande så långt brännvidden nådde var det svårt att försöka komponera några bilder. Även när jag trott att här var det fritt fram från badande ser jag sedan sittande vid datorn:

"Anamma och anfäkta! Vad är det där för något vitt? Ett par skinkor!?" 

Josefinelust uppvisade en stor fotografisk potential. Och med stor säkerhet är det bättre att uppsöka platsen med stativ och allt vid en annan årstid än när kombinationen av luft- och vattentemperatur får folk att kasta sig i vattnet utan tanke på fotografers kompositionsvånda.

Nåväl, vi tog oss upp och påbörjade en vandring på en stig som genom en cirkelrörelse skulle ta oss tillbaka till bilen. Det är ju som bekant trevligare att få sig en promenad längs en slinga i tidigare obekanta marker än att gå exakt samma väg tillbaka.

#11

Stigen tillbaka igen var betydligt jobbigare än vi väntat oss och det berodde inte enbart på uteblivna möjligheter till fotografering. Det bar kraftigt uppför också. Vi försökte städsla en liten låghalt gumma till att bära oss uppför stigen. Något hon ställde sig kallsinnig till. Hon hade säkert sitt på det torra redan. 

#12

Hade vi kommit till vägs ände? Var det stopp nu? Hade vi valt att följa fel markeringar?

Vi hade följt samma markeringar under hitintills under vår vandring, men vart tog stigen nu vägen egentligen? 

Medan vi förfriskade oss med lite vatten och kliade oss i huvudet i undran över vart vi skulle ta vägen nu, kom en fransyskeliknande liten sak med klar blick och spänstiga steg. Ett tu tre var hon försvunnen uppför branten framför våra ögon. Heureka! Där var stigen! På ett inte alltför ograciöst vis tog vi oss uppför och återupptog vår vandring.

#13

Stigen tedde sig genast mycket angenämare än vad dess inledning skvallrade om. 

#14

Efter en stund fick vi syn på en bänk under en ek. Dess placering och våra ben syntes väl överens om att där skola vi sitta en stund och betrakta omgivningarna. För oss var den denna bänk en behaglig överraskning medan det för en del förbipasserade var en obehaglig missräkning att våra väsen upptog just då när de hade fått den in0m synhåll. Var det inte mord i en del av dessa blickar var det åtminstone avund och tysta svordomar. 

Jag måste tillstå att det var verkligen skönt att sitta där en stund och bara njuta av dagen. 

Som sagt det passerade en hel del. En av de mer minnesvärda passagen gjordes av ett äldre par som var ute och vandrade i naturen med vad som verkade vara deras barnbarn. Det äldre paret gick ledigt och lätt i fältmässig klädsel bärandes kikare och lupp kring sina nackar. Pratade glatt och pekade på lite allt möjligt. Barnbarnet, en 15-års flicka var det verkade, svettades däremot gott, såg det ut som där hon tog sig fram bakom mor- eller farföräldrarna efter bästa förmåga med en synbarligen enorm och välfylld ryggsäck. Vad den kunde innehålla vet endast gudarna, men troligen större delen av de äldres bibliotek med naturguider och bestämningslitteratur över allt från sländor till fladdermöss.

#15

#16

Tiden gick och vi började känna oss rätt nöjda med vilopausen och återupptog vår lilla vandring.

#17

Det kan inte vara långt bort. Den måste vi försöka se enades vi om och begav iväg i de riktning skylten så informativt pekade ut. Var den glömde att informera om var det bar uppåt ett hundratal meter.

#18

Och här var den. Kullamannens grav. Då hade vi sett den också. Nu var det i alla fall nerför.

#19

Vi gjorde ett nytt försök att hitta en parkering till bilen uppe vid den stora parkeringen i anslutning till fyrområdet. Nu gick det bättre. Vi hittade genast en och stärkta av varsin glass tog vi oss runt denna utpost mot västerhavet.

#20

#21

Det syns inte alls här, men på den här stigen formligen kryllade det av unga som gamla som likt bergsgetter ömsom klev ner för stigen och ömsom uppför den.  En stor familj med tvenne dussin barn ledsagande en farmor nerför stigen för att fira hennes 150-årsdag i det gröna. Hur gumman ifråga tog sig upp sedan vet i tusan. Kanske bar de henne på sin axlar. Kanske byggde de henne ett litet stenhus och lovade att återvända med förplägnad och varma filtar innan höststormarna. 

#22

På vår egen återfärd uppför stigen kom jag att bli fascinerad av de klippor som löpte längs med stigen. 

#23

#24

#25

En lång, men mycket trevlig dag vid Kullen var till ända. Vi satte oss väl till freds i bilen och begav oss hemåt.

TheInvisibleJackal

2021-10-14 17:38   Nisse Larsson

Tack för en fin beskrivning av Kullahalvön. För länge sen hyrde vi fyrvaktarbostaden på Kullen en vecka. Oförglömligt. Sitta i mörkret på kvällen och se fyrljuset svepa runt horisonten. Hälsar NL

Svar från TheInvisibleJackal 2021-10-18 16:54

Tack så mycket Nils-Erik!
Det kan jag mycket väl tänka mig att det måste vara ett oförglömligt minne.

Hälsningar Jörgen

2021-10-14 19:28   pdahlen

Intressant berättelse, har varit på Kullen några gånger men med en mer avslappnad tur. Tycker jag känner igen bilden med fyren på slutet, den stigen har jag gått några gånger, tror den går ner mot mistluren. Finns ett typ av vindskydd där nere så man kan sitta lite i lä och fotografera havsfåglar. En fin bildserie till berättelsen

Svar från TheInvisibleJackal 2021-10-18 16:58

Tack så mycket Peter!
Det är troligen så som du säger att om man fortsätter stigen kommer man ner till mistluren (om det är en lite vit fyrliknande byggnad med ett räcke runt).
Det visste jag inte att det var ett ställe för havsfågelfotografering.

Hälsningar Jörgen

pdahlen 2021-10-18 17:05

Jo då, det är bästa platsen här i NV Skåne, från igår

https://www.artportalen.se/TodaysSightings/Observerad/Alla%20artgrupper/Alla%20arter/Hela%20landet/2074790/Ig%C3%A5r/Ingen/Status/1

2021-10-14 21:00   Erik Madsen

Hej Jörgen.
Härlig historia och många fina bilder.
Jag har varit på Kullen och ner i Mölle på hamnen en gång och lyckligtvis medan jag var ganska mobil och kunde komma helt upp til fyren.
Med mnagevänliga hälsningar från Erik.

Svar från TheInvisibleJackal 2021-10-18 17:00

Tack så mycket Erik!
Då har du varit längre upp än jag. Jag lider av fruktsvärd svindel, så att gå upp i fyren finns bara inte på kartan för min del.

Hälsningar Jörgen

2021-10-14 21:24   sears

Kul och intressant läsning om kullen. Verkar vara ett väldigt fint ställe att besöka. Ska lägga på minnet.
Fina bilder!

MvH
Johnny

Svar från TheInvisibleJackal 2021-10-18 17:02

Tack så mycket Johnny!
Kullen är väl värd ett besök. Det bästa är nog att försöka vara där så tidigt som möjligt vad det gäller både parkering som ljusförhållande.

Hälsningar Jörgen

2021-10-15 11:08   Vibybo

Det var ett reportage från bekanta områden dit man åkte i yngre starkare dagar, t.ex. för bröllopsresa, eller fotografering av havet när det drog in västliga stormvindar.

Svar från TheInvisibleJackal 2021-10-18 17:04

Kullen har dragit mången fotograf genom åren och kommer säkert locka fler i framtiden.

Hälsningar Jörgen