Åter till Gårdshult
I mitt förra inlägg skrev jag om hur liljekonvaljerna hade börjat slå ut i Gårdshult. Nu har det gått ungefär en vecka sedan dess (i varje fall mellan de två tillfällena som bilderna i dessa två inlägg togs) och vi är således återigen i Gårdshult min makrofotograferande hustru och jag.
Går man grusvägen som leder in i reservatet kommer man snart till en gammal fägata mellan två åkrar. Fägatan kantas av stengärdsgårdar. Längs med fägatan växer det också här och var liljekonvaljer, men också en del annat.
#2
En av de blommor som jag brukar uppmärksamma när jag är ute i markerna är den lilla fina skogsstjärnan. Det är en blomma som påminner mig om min morfar. Han hade ett mycket stort naturintresse. Ett intresse han förde över till mig. En av hans favoritblommor var just skogsstjärnan.
#3
Gökärten är också en blomma som jag finner stort nöje i att se. Det är graciös växt med ett spännande utseende.
#4
#5
#6
Gräs är faktiskt rätt fascinerande. Jag tog den här bilden för att jag tyckte att det här grässtrået kunde bli en fin bild. När jag sitter med bilden framför mig på skärmen i datorn märker jag att jag upplever en tidigare oanad skönhet i ett grässtrå. Då det finns flera olika sorters gräs, öppnas en värld med nya möjliga motiv. Jag fotar inte makro utan snarare närbild och det är med den utgångspunkten jag närmar mig olika örter och växter.
#7
Det växer en myckenhet liljekonvaljer i Gårdshult. När jag går förbi vissa platser känner jag dess doft väl. Doften av liljekonvalj får mig alltid att tänka på min barndoms skolavslutningar under 70-talets första hälft. Hur hela klassrummet luktade liljekonvalj. Den ymniga blommängden gav ifrån sig en stark doft. Så här efteråt kan jag inte låta bli att tänka på att det måste ha funnits allergiker redan då som fick problem med starka dofter. Hur klarade de sig? Var de inte med? Tvingades de att hålla sig hemma den dagen? Kanske de som satt med till synes rödgråtna ögon inte alls kände stor sorg och saknad över att skolåret var till ända, kanske var det istället allergi? Jag minns inte om alla i klassen var med eller inte. Jag kan inte ens räkna upp alla namnen även om jag anstränger mig. Det är alltid några namn som slinker undan i minnets korridorer.
#8
#9
#10
#11
Det var allt ifrån Gårdshult för den här gången.
TheInvisibleJackal
Känner igen det där med varför ska du åka iväg för att...
Det är inte alltid lätt att förmedla alla gånger.
Hälsningar Jörgen
Det är det onekligen.
Hälsningar Jörgen
Hälsningar, Bjarne
Det lustiga är att oftast är vi helt själva i reservatet. Ovanligt dessa tider då köpcentrumens folk trängs i skogarna. En riktigt lyx. Inga skällande hundar, inga barnskrik. Tyst och stilla. Endast humlorna hörs surra. Väldigt trevligt.
Hälsningar Jörgen
MvH
Johnny
Syner och dofter lockar fram minnen som man trodde att man hade glömt bort. Min morfar betydde mycket för mig.
Hälsningar Jörgen