Ute bland klipporna

Vår sista stund var kommen. De människoätande fåren hade sett oss och gick till attack på bred front.

Det är vacker majkväll. Kall såsom maj hitintills har varit den här våren. Vi är ute för lufta våra kameror. Vi har ingen aning om vad vi ville fotografera. Jag kände ingen direkt uttalat längtan efter att fotografera något specifikt. Att köra till Stensjöstrand några mil norr om Halmstad passar bra vid sådana tillfällen. Miljön där brukar ofta locka fram kameran ur ryggsäcken. 

#2

Den här gången var det föreståndarna för skötseln av det öppna landskapet som gjorde att kameran åkte fram. Det är lustigt det där att bara kameran tas fram börjar också många gånger tankarna komma på olika motiv och kompositioner. Det är som den där bubblan idrottsmän går in i när det gäller att prestera och samtidigt inte. För istället för att stänga ute intryck jobbar jag på ta in intryck och bearbeta dem till något fotografiskt. 

Fast ibland hjälper inte det heller eftersom tycker man att antingen har allting redan fotograferats av andra eller en själv.

"Enhörningar och sjöjungfrur, - bah, det har jag redan tusentals bilder av."

Andra gånger fastnar man direkt i något enastående fantastiskt som bara måste fotograferas. Inte i bara i en vinkel utan i sjuttioelva andra. Man är helt hänförd.

En hänförelse som inte alltid är lätt att förmedla, särskilt inte om man lyriskt visar upp den 118:e bilden på samma sten för några inte lika fullt entusiastiska personer. Då är det inte långt borta att dessa börja sträcka sig efter telefonerna och slå numret till män i vita rockar. Män vars primära syfte är att hjälpa en att klä på sig en tröja med för långa ärmar.

#3

Den här gången valde vi istället att vandra den smala vägen även om den bitvis var beströdd med fårlort, men det kunde varit värre. Det kunde ha varit koskit. Under inflytande av rejäl koskräck vet jag att det inte blir några bilder alls mer än då kanske några ofrivilliga ICM-bilder. 

#4

Fortfarande vet jag inte riktigt vad jag vill fotografera. Jag rör mig i landskapet och tittar än på ena än på det andra utan riktigt kunna bestämma mig för en stenbemängd liten kulle 

#5

eller för en stenomgärdad liten hamn.

#6

Efter en stunds vandrande kommer vi allt närmare havet. Det som ser ut som det skulle kunna finnas något där att fotografera. Hur som helst, vi väljer att stanna här. Ta en liten matbit, prata lite och fundera.

#7

Efter lite klivande hit och dit bland klipphällarna  kommer jag fram till att jag nog vill ta några långa exponeringar på havet och klipporna. Stativet plockas fram när jag bestämt mig för var jag vill ställa det. Trådutlösare och filter tas fram ut ryggsäcken. Solen har letat sig fram och lyser upp den bit som har valt att fotografera. Precis som jag vill ha det.

#8

Samma motiv som ovan. Jag har ändrat kompositionen något. Fast nu är det en kvart senare och solen lyser inte längre upp klipporna.

#9

Den sjunkande solen är det sista jag fotograferar innan jag packar ihop. Det var längre att gå tillbaka till bilen än vad jag hade trott. När vi kom fram till bilen var det nästan så att pannlampan hade behövts den sista bilen.

TheInvisibleJackal

2021-05-30 23:01   pdahlen

Kul berättelse. Jag är på samma linje, tar stora omvägar om det är kossor i vägen. Var i veckan igen i Möllehässle och där var det 20-30 kor som vaktade orkidéerna, en kossa gick emot mig så jag vek av ganska snabbt, det blev att fotografera något annat. Vid det närliggande reservat söder om Lerhamn satt det en skylt om att besökande inte skulle störa korna, så jag tänkte att det måste vara dubbelriktat så att korna vet om att de inte ska störa besökande, hur som helst de tre kor som var där verkade något bättre uppfostrade. Även om man inte får de bilder man kanske har tänkt sig så brukar turen i sig ge en hel del. Du fick några fina bilder och långa slutartider vid havet brukar aldrig bli fel

Svar från TheInvisibleJackal 2021-05-31 10:25

Tack så mycket Peter!
Det har hänt både en och två gånger att jag givit upp det jag planerat att fotografera p g a någon bonde strött ut en massa kossor i landskapet. Jag fotograferar ofta tillsammans med min fru och hon är som tur var helt orädd för kor. Håller med helt om korna borde göras införstådda med att de inte ska störa fotografer i arbete.

Hälsningar Jörgen

2021-05-31 08:59   Halina Strandskatan

Wow! Vilken fin berättelse och vilka makalösa bilder!
Jag skrattar gott när jag läser ditt inlägg, jag känner igen mig i det hela, den euforin över en underbar sten, blomman eller något annat så obetydligt för min man så han när han är med, fråga bara hur många gånger ska du plåta en sten?! Och han måste vara med för att jag klarar inte vara själv på kohagen ;-)
Hälsningar Halina

Svar från TheInvisibleJackal 2021-05-31 10:28

Tack så mycket Halina!
Jag och min fru brukar fota tillsammans och hon när ingen som helst skräck för kor. Tack och lov.

Hälsningar Jörgen

2021-05-31 09:54   sears

Fina bilder! En underhållande och rolig text som man känner igen sig i.
Lång slutartid blev extra bra.

MvH
Johnny

Svar från TheInvisibleJackal 2021-05-31 10:29

Tack så mycket Johnny!

Hälsningar Jörgen

2021-05-31 19:17   Khalad

Trevlig läsning och bra bilder, bra kombination! Gillar också havet med lång exponering! Och känner igen mig med korna!

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-01 12:48

Tack så mycket Björn!
Kul att gillade inlägget. Det verkar som om det är fler som har bekymmer med kor i landskapet. Något som kanske borde tas upp mellan SFF och LRF.

Hälsningar Jörgen

2021-05-31 21:36   Lena Holm

Trevlig läsning och visst ska man ha respekt för kor :-) Man kan bli knockad även av ett får....för att inte tala om vilka blåmärken man kan få av en get. Fastnar för bilderna mot slutet på klipporna och havet. Det där har jag hittills inte fått till så jag blivit nöjd. Stativet är helt enkelt inte med när jag behöver det.
Hälsningar Lena

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-01 12:52

Tack så mycket Lena!
Jag har den största respekt för kor och är medveten om vilken roll de spelar för att hålla landskapet öppet, men måste de vara precis där jag tänker fotografera. En temporär flytt av korna till en annan dimension vore en smidig lösning på kodilemmat.

Hälsningar Jörgen

2021-06-02 10:24   Vibybo

Väl skrivet! Mycket att hålla med om. Trevliga bilder.
Som uppvuxen i ett landskap med småbruk har jag ingen koskräck, men en mycket hälsosam respekt för en flock betande köttdjur, har varit alltför nära mitt öde 2 ggr. Ko med kalv är också något att betrakta med stor misstänksamhet.

Svar från TheInvisibleJackal 2021-06-02 11:39

Tack så mycket Stefan!
Mitt eget obehag kring kor härrör från ett tillfälle från min barndom som var väldigt olustigt och skapade en stark oro. Trots att det är så längre sedan sitter det i. Det blev inte precis bättre när en man blev ihjältrampad av några kor ute i Påarp för några år sedan. Påarp är en plats som jag brukar besöka ofta, men under perioden då det går kor där besöker jag det inte alls. I varje fall inte ensam.

Hälsningar Jörgen