Till största delen är det landskapet som fångar mitt intresse. Både i stort och smått. Blommor och träd. Emellanåt blir det även bilder på landskapets invånare. Allt ifrån älgar till blåvingar.

Solnedgångar

Busör

För många år sedan när jag gick med i Instagram för första gången var det bilder på solnedgångar som lockade mycket. Då ägde jag bara en enkel kompaktkamera och tänkte som så, att när jag får råd men en "riktigt" kamera ska jag fotografera solnedgångar jag också. Eftersom jag bor vid kusten är det ingen brist på dem precis. Det skulle bara vara att ge sig ut.

Efter hand som året har gått och jag har införskaffat kamerahus och de objektiv jag vill ha och har råd med, har också intresset för solnedgångar dalat markant. Det blev inga bilder alls på solnedgångar när jag väl började fotografera mer på allvar för fem år sedan. Det har varit andra saker i landskapet som har lockat mer istället. Det är kanske lite som med kärlek och förälskelse. Det är oerhört lätt att bli förälskad i en solnedgång, men förälskelsen varar inte, den blir bara ersatt med en annan solnedgång och minnena av den första bleknar bort.  

Till träd däremot känner jag en kärlek som bara växer med åren. 

Nåväl, nog om dessa tankar. I år kom vi att prata om solnedgångsfotografering några fotovänner och jag. Orsaken till att ingen av oss fotograferade solnedgångar i någon större utsträckning var att det låg lite kitchvarning över själva motivvalet.  Vilket givetvis är ett rätt begränsande tankesätt, men ett som är svårt att komma runt och ifrån. Förmodligen har det med att det har gått inflation i solnedgångar. Speciellt i sociala medier. Inte så konstigt egentligen. Det är väldigt trevligt att vara vid havet när solen går ner på sommaren. En känsla som många också vill dela med sig av genom att lägga ut en solnedgångsbild. 

Den här sommaren bestämde jag mig för att ge solnedgångsfotograferingen en ny chans. Det var väl trevligt och så, men ändå inget som jag känner ett större behov av jaga efter med någon större iver i fortsättningen heller. Himlen efteråt däremot var mer spännande och lockande. Den kommer jag att återvända till som motiv.

Alla bilderna är tagna utmed västkusten där jag bor. Oftast bara någon eller några mil hemifrån.

#2

Morup

#3

Höganäs

#4

Stenssjöstrand

#5

Fågelviken

TheInvisibleJackal

Inlagt 2020-10-01 11:17 | Läst 907 ggr. | Permalink
Jag faller ju oftast för softat vattnet, dvs den sista. Det är ganska lurigt att fotografera solnedgångar innan solen gått ner och man för glorior mm vid solen som är jobbiga att redigera, men här ser det fint ut
Svar från TheInvisibleJackal 2020-10-01 12:01
Tack så mycket Peter.
Vid den sista bilden var jag faktiskt inte ute efter en solnedgång utan det var mer vågorna och långa slutartider som var det primära. Om jag minns rätt var slutartiden 30 sekunder under den sista bilden.

Hälsningar Jörgen
Är man intresserad av naturfotografering är väl solnedgångar en naturlig del i det. Intressant detta med kitchvarning, det upplever jag också finns Tror det hänger ihop med att "för många" inte bilderfarna gillar det. Du har ju välavvägda solnedgångar här där solen är dämpad, själv tar jag helst efter att solen krupit under horisonten, i båda fallen kommer färgerna på himlen fram tydligare. Snyggt! Faler extra för första bilden pga ljuset på himlen, hälsningar/ Björn
Svar från TheInvisibleJackal 2020-10-01 16:07
Tack så mycket för kommentaren Björn.
Skulle tro att det ligger något i vad du säger om naturfotografering. Har också börjat uppskatta färgspelen som kan uppstå efter att solen gått under horisonten. De är betydligt intressantare.

Hälsningar Jörgen
Nästsista, med inslag av grönt också, var fin!
Svar från TheInvisibleJackal 2020-10-01 16:04
Tack så mycket för det Ragnar.

Hälsningar Jörgen
Vackert! Här tycker jag stenarna och klipporna blev mycket fint mot solnedgången.

MvH
Johnny
Svar från TheInvisibleJackal 2020-10-06 17:04
Tack så mycket Johnny.

Hälsningar Jörgen