Bildresultat i 6x6
Lite redovisning i bild av den gångna sommarens äventyr med den praktiska lilla bälgkameran i mellanformat 6x6.
Det tidiga 1950-talets bälgkamera i formatet 6x6 var en riktig kioskvältare, som jag har varit inne på i en tidigare blogg. Poängen var att man fick väldigt mycket kamera för väldigt lite pengar - men om man bara var aningen mer stadd vid kassa, så så kunde man välja ett något dyrare fyralinsigt objektiv av Tessar-typ, istället för den trelinsiga Cooke-Tripletten som var standard.
Köpte man en Ikonta från Zeiss, så var det just ett Tessarobjektiv man fick. Valde man Voigtländers Perkeo, så heter objektivet Color-Skopar - och i det här fallet, med en Agfa Isolette, heter objektivet Solinar. Man avstår från ljusstyrkan, men annars kan ett Agfa Solinar 4,5/85 mm mycket väl tävla med de dyra mellanformatsobjektiven till exempelvis Hasselblad eller Rolleiflex.
Agfa Isolette III med Solinar är en kamera med anspråkslöst utseende - men med höga prestanda. En sådan Agfakamera hade jag med i utrustningsväskan under sommaren på Åland - här några smakprov:
Utgångspunkten för alla trevliga äventyr med kameran i hand - min sommarvilla Hasselvik.
Cumulusmolnen tätnar och mörknar på undersidan - annat väder är på gång!
Bomarsunds fästning (Notvikstornet). En gång det ryska kejsardömets yttersta utpost mot väst.
I fästningens yttre krans ligger det höga Djävulsberget. Här var det tänkt att det skulle byggas ett stort fästningstorn, men bara själva toppen av berget hann bli utplanad inför bygget innan den engelsk/franska flottan erövrade och förstörde fästningen år 1854 under Krimkriget.
Det är numera en utmärkt plats för vackra vyer och picknick.
Uppe på Djävulsbergets topp har man den hiskeliga Djävulsklippan rakt i blickfånget. Den stupar från hög höjd tvärbrant ner i vattnet. Hemskast ser den ut i skymning och disigt väder. Då är den blodröd.
Saken är den, att att när inlandsisen pressade sig över en bergshöjd så genererades en oerhörd tyngd, gradvis ökande - det handlar om kilometrar av kärnis. Efter passagen av toppen, inträder många gånger tryckmaximum. I det läget blir pressen ofta för stor - och berget brister. Jag har sett fenomenet på många mindre klippor, men den här är den största jag känner till. Hela den jättestora bergssidan har spruckit av och rasat ner i det som nu är en vik.
Vad mer att notera? Jo - man märker att man inte är i Sverige. Det finns inget skyddsräcke! Om man är så dum att man går fram till kanten av Djävulsklippan, och sedan drullar ner - ja, då är det just så saken förhåller sig...
Eget ansvar.
Peter hemma på verandan - tittar vänligt på Agfa Isolette III.
Sommarkväll på Hasselvik. Motorsågen på verandan, lien mot hörnet, och läslampan skymtar i fönstret.
________________________________________
Min urustningsväska: Innehåller kamerahus Olympus OM-1N med fyra objektiv mellan 28mm och 85mm. Dessutom möjlighet till mellanformat - då den smidiga Agfa Isolette III hopfälld går ner i en liten ytterficka. Mycket utrustning i liten väska.
Den tidigare bloggen i det här ämnet:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/billigt-bra.htm
Då har vi det ju bra på somrarna. Jag brukar sitta på Hasselvik Juni - September.