Artificiell eller reell intelligens?
Det finns gott om olyckskorpar och kraxande kråkor här i världen. Ja, det finns förstås en hyfsad mängd seriösa debattörer också - dessbättre.
AI är på tapeten regelbundet numera, kanske inte så mycket här på FS, men i största allmänhet. Kanske inte så konstigt - och tonläget är många gånger något uppskruvat. En lite småelak beskrivning av hur ämnet kan blir torgfört kan låta så här:
" En stor och ödesdiger fara hotar - men det har ni inte förstått, ni bonnläppar i förskingringen! Men jag - upplysta människa har dragit undan slöjorna, och skall nu orientera er..."
Tröttande, eller hur?
*
Vad är den mänskliga hjärnan? Under de senaste århundradena har den ofta beskrivits i termer av aktuella teknologiska framsteg. Under 1700-talet var den ett urverk, och under 1800-talet en maskinell process liksom driven av en ångmaskin. Under slutet av 1900-talet blev vår hjärna, föga förvånande, en dator - men det är mycket osannolikt att vår hjärnas arbetssätt är att likna vid sådana maskinella processer.
Faktum är att vetenskapen inte har en aning om hur hjärnan fungerar på djupet. Den får sin input via våra fem sinnen - men utfallet är inte en sammanvägning, någon slags medeltal eller kontenta av den saken - det är något annat, det är själva livsupplevelsen. Vad är livsupplevelsen? Hur är det att vara människa? Hur kommer egentligen saker och ting till? Det har vetenskapen inte något svar på. Det tror jag att man måste hålla noga i minnet om man använder sig av maskinella resonemang.
Därför kan AI aldrig riktigt få korn på hurdana vi är, vad som är vår rätta natur. AI arbetar efter det material som har blivit inprogrammerat, och kan sedan dra egna slutsatser och göra vidareutvecklingar av detta - men AI kan inte få kläm på, eller utveckla, grundvärden som ingen har talat om. Vi å vår sida kan inte tala om för AI hur vi funkar, vad vi egentligen är - eftersom vi själva inte vet, på avgörande punkter.
*
Sedan då till; "dra ur sladden-diskussionen" - alltså, om AI dummar sig, är det bara att dra ur sladden. Nja, säger många - fram till dess har AI efter sedvanliga resonemang kommit fram till hur man kommer runt den saken, och där står vi med långa näsan...
Ingen fara gott folk!
Säkert skulle AI i ett sådant läge försöka - men AI har alltså ingen aning om hur vi på djupet tänker, vad vi egentligen är. I funktionell mening är vi mobila och snabbrörliga. Vi fungerar utmärkt i varierande omgivningar - allt från öknens hetta till polarkyla. Vi är listigt planerande och uthålligt envisa - och vi besitter en skrupulös och enorm våldspotential.
AI skulle inte ha en chans - en sittande anka.
/per-erik
Vad är till exempel en evergreen, inom populärmusik, eller inom den klassiska musiken? Inom den klassiska musiken lyckliggör sådana musikstycken generation efter generation, århundrade efter århundrade.
Datorers och nu AI:s försök, är i sammanhanget i det närmaste pinsamma.
/Stephan
men om man tar det alvarligt, måste man då först forska fram hur den mänskliga hjärnan på djupet fungerar - och man är inte ens i närheten...
Jag läste för övrigt nyss att i England använder var femte läkare Ai i någon form när de ska ge diagnos. Att sätta en diagnos liknar ju mycket felsökning på till exempel en bil, det handlar ofta (men inte alltid) om att utesluta tänkbara felorsaker stegvis. En erfaren läkare och dito mekaniker kan ju ofta genom sin erfarenhet gå ganska direkt på orsaken till problemen. Men alla är inte erfarna och där kommer Ai in som stöd.
Något slags Ai finns ju i både i moderna kameror och t.ex mobiltelefoner och särskilt i de senare har jag sett att de kan få till förvånadvärt bra bilder i knepiga situationer i själva exponeringsögonblicket.
Naturligtvis har medaljen två (många) sidor. Det jag närmast var ute efter, är den nästan paniska rädslan för att AI skall ta över. Jag ville peka på ett antal orsaker till att AI inte kommer att gå iland med det.