Ödestrand

Försökte publicera en blogg med dikt som jag hittade i en samling på nätet, och en bild, men fick info att jag inte existerar...

märklig känsla...

bloggen försvann och dikten med

Dikten var fin om ödestrand på hösten.

Kanske en annan gång.

Då blir det bara en bild. En ICM från ödestrand...

Skam till den som ger sig…

Förkylningen vill inte släppa och jag kan erkänna att jag mår inget vidare, men skam till den som ger sig. Dessutom frisk luft och fysisk aktivitet är det bästa medicin för det mesta, så jag tog varma stövlar och mössan på huvudet och gick ut. Från havet blåste isiga vindar så det blev en skogspromenad…

Fotomässigt blir det bara en dokumentation att jag var ute och fortsätter kämpa med mitt novemberprojekt. Kreativiteten försvann bland nysningar…

Promenaden var trots allt skön, solen tittade lite då och då och de isiga vindarna nådde inte där. Några coronahekto svettades bort och det är glädjande.

Just nu tar jag en kopp varmt te och ska slötitta på teve eller försjunka mig i Anders  Hansen ”Depphjärnan”, som landat idag i brevlådan…

I november...

I det stora mörkrets tid tillåter jag mig vara lite lat…

rosa timmen

Solen lyste med sin frånvaro, när jag tog min promenad. Det kändes att bilderna till mitt novemberprojekt kommer bli i gråa toner… kanske skulle varit i skogen istället…

Men det var varmt och nästan vindstilla så jag passade på att vara vid havet så länge lugnet varade. Även om jag gillar stora vågor och stormigt hav…

Promenaden var lååång, för att den underbara Haverdalsstrand är lååång och härlig att vistas på. Nästan öde och det hördes bara lugna skvalpande små vågor och då och då en glad kråka som hittade något i rutten tång.

Hade med mig 12-40 så det var ingen idé att fånga kråkor… De kommer en annan gång… hoppas jag i alla fall ;-)

Några äldre par på promenader med hundar, en herre med stavar och enstaka joggare… nästan öde och skönt varmt.

Hittade lite roliga saker i sanden och tänkte till slut att det kanske inte blir så grått ändå.

När jag kom hem och var upptagen med middagen lyste himmelen rosa. Jag blev häpen och tog på mig stövlar och sprang genom kohagar till ”min” strand… Allt varade en kort stund, men det blev rosa kväll… Hann inte tänka på stativet så bilderna är ”lagom brusiga”…

rädsla...

Gårdagens promenad fick mig att fundera över vad har jag tagit på mig?!

Att uppdatera regelbundet, fota och se ljuset???!

Jag vet inte vart jag gett mig in i, men jag ska fortsätta så gott det går.

Att promenera det gör jag ändå, men prestera, det vill säga att regelbundet skapa några bilder… det är kanske inte så farligt heller ;-)

Solen kom efter gårdagens morgonregn och promenaden var ganska skön, fast när jag kom till stranden täcktes solen av gråa moln och himmelen och havet hade samma toner… det var inte lätt att se ljuset…

Gårdagens promenad gav dagens bilder.

Vi får se vad som kommer idag…