kontrast...

Våren bär sorg i år…

Tårar fyller mina ögon, jag lipar när jag hör nyheter… Sitter i Hjärt och lugnmottagningens väntrum på sjukhuset och försöker tänka på något hoppfullt. Det går inte så bra. På sjukhusets teve fladdrar fasansfulla bilder från Ukraina. Tusentals människor flyr kriget. Igår hade de hem, jobb och framtidsdrömmar. Idag bär många av dem bara en liten väska. Livet i en väska… Jag känner att jag måste skärpa mig. Nu är det min tur. Jag kan inte träffa doktor lipandes…

Mitt hjärta klappar inte som det ska. Mitt hjärta är trött och sjukt. Doktorn lyssnade på mitt hjärta och gav mig slutligen lite hopp, även om det ljusa verkar avlägset…

Men jag är trygg. Jag har ett hem…

Mina tankar gick igen till Ukraina, där finns säkert en kvinna likt mig som precis lämnade sjukhuset och skulle berätta något roligt för sin man… då föll bomberna… sjukhus blev skadat, hennes hem blev till stenhög och hennes man ringde precis att han ska till fronten…

Det finns inte ens en väska…

Jag känner att allt är väldigt tungt, mörkret sveper det mesta.

I trädgården finns lite färg, första vårfärger och några ljusglimtar. Det blev en stund med Olympus och jag lät mig glömma omvärlden och andra bekymmer. För en stund i alla fall...

på väg

Det känns som att mycket är på väg just nu...

På väg mot ljusare tider. Första vårtecken signalerar att våren närmar sig med stora steg.

Ovädret meddelar att vintern inte är över än och snö kan vara på väg.

Jag är på väg...

Vägen är inte lättillgänglig, känns som uppförsbacke hela tiden. Med hinder här och hinder där.

Var vid havet en stund, med det var inte en bra stund. Kyliga vindar och rå obehaglig fukt.

Under buskarna hemma lyser vintergäck. Glädjande färgklick. Som solstråle och hopp.

Jag väntar och hoppas... jag är på väg...

quo vadis?

Sitter framför burken och scrollar lite slött här och där, svarar på kommentarer och försöker kommentera, samtidigt som jag tänker på mitt sjuka hjärta… hur kommer det gå?

Är det något allvarligt och kommer jag behöva opereras?

Ska jag knapra piller livet ut?

Är det slut?

Mår inte så bra idag, disig och trött.

I bakgrunden rullar ett morgon program från en kommersiell kanal. Det pratas om hälsan, fysisk aktivitet och hur viktig det är. Jag börjar lyssna mer noga.

Ja… det handlar om vilka kläder vi ska ha på oss när vi behöver röra på oss… Det ska vara på detta sätt hit och på annat sätt dit, sportbehå som man kan använda på dejt, special designat material, färgglada ultralätta sneakers, speciella tajts och mycket mer. Till och med en inköpslista för alla de ”nödvändigheter” lades till (några tusen lappar). Jag känner att min puls blir högre och högre… för en stund sen i samma veva var det viktigt att tänka hållbart, handla smart, undvika överkonsumtion osv…

I min värld hyckleri på högsta nivå!

Missförstå mig inte jag har ingenting emot fina kläder för olika tillfälle, har man råd go ahead!, men…. är det verkligen det viktigaste i livet att ha designade sneakers på fötterna när man ska på en vanlig promenad, på ett träningspass, på aktiviteter för sin hälsa? Blir man friskare då av alla de löjligt dyra och färgglada plagg?

Det tror jag knappast och förstår inte…

Jag vill bara skrika quo vadis människa?!

covid eller?

Alla som är förkylda kan betrakta sig som sjuka i covid… en läkares uttalande läser jag i en tidning på nätet.

Jag har mått fruktansvärt dåligt under mer än två veckor nu.

Skulle göra test, väntetid på svaret gör det meningslös…

Hostar och kan inte sova, kan inte äta, har andningsbesvär och lite annat och orkar nästan ingenting. Är trött och ser ut som en zombie.

Till slut bestämde jag mig för att kontakta vården. Träffade en läkare, lämnade prover, blev noga undersökt och skulle få svaret dagen efter,

Då drabbades kliniken av driftstörningar i telefoni, och även kontakt via internet var omöjligt.

Svar på proverna kom sent. Jag hoppades att doktor fick tid att titta på de och jag slutligen får hjälp…

Smittspridning är så stort så även om jag tänker att det är omöjligt, att jag har covid, blir jag osäker… Jag följde alla rekommendationer och lite till. Även mat beställer vi fortfarande via nätet och väldigt sällan behöver vistas i butiken och då under sådana tider att det är knappt någon där… träffat ingen på två år nu… Skulle ta min tredje dos då hostan kom…

Det plingar i telefonen. Doktorn har skickat remiss.

Jag ska till akuten.

Det blev många undersökningar där, tester och samtal.

Jag har ingen covid, lättnad.

Jag ska fortsätta med fler undersökningar, det bokades tider och kallelse kommer snart hem.

Hjärtsvikt…

Jag blev skräckslagen, covid på det och jag är död…

Jag ska fortsätta hålla mig undan så ”inskränkta” antivaxare kan leva som de vill. Undrar bara hur de tänker om andra särskilt i vården som de utsätter för fara, kränker, överbelastar, riskerar andras liv… Sjuksköterskan som tog prover på mig sa att de flesta på IVA är ovaccinerade och dör… Inte särskilt gamla.

Vi har en fantastisk vård i Sverige! Jag är så tacksam!

Det kommer bli bra för att jag hamnade i goda vårdhänder…

Mitt fotande och andra aktiviteter på Fotosidan blev lite rubbade just på grund av sjukdomen. Jag återkommer snart. Just nu behöver jag vila lite. Det var omtumlande veckor…

januari

Utanför fönstret råder dimmor och högt fuktighet. Inne sänder media partiledardebatt…

Det går rätt bra att städa bland högar med bilder utspridda på dator, som jag var osäker på vad ska jag ha till, medan politikerna spottar på varandra istället för att presentera framtidens lösningar på dagens betydande problem….

Ibland undrar jag i vilken syfte människor väljer att jobba inom politiken…

Oroa er inte det blir inte mer ord om politik, även om jag är enormt intresserad just nu om allt som pågår på denna fronten :-)

Som jag skrev går det bra att rensa diskar samtidigt med debatten och jag plockade fram några bilder som var tagna under 2020.

Mycket dimmor. Som idag och även i det politiska landskapet…