Sommaren är kort

Lata sommardagar är det som vi längtar till…, men nu är det över och det känns skönt…

Att slippa solens stickiga strålar

Fästingar

Myggor

Flugor

Torkan

Sommaren är kort…

Och längtan tar vid… och det känns vemodigt när tranor passerar förbi…

nästan höst

Ljuset börjar bli mjukare och hösten är nästan här...

Första löven har fallit på marken och solen färgar himmelen guld.  Jag gillar hösten, gillar färgglada löv och svampar, skogens dofter och morgondimmor som gör sig bra på bild. Gillar att ta en sväng till skogen vid den här tiden på året.

För några år sen hittade jag en plats jag gärna återkommer till. Trots att jag har massor av bilder därifrån, det blir alltid något nytt att upptäcka. Vid första blicken är allt detsamma. Samma ö på sjön och samma skogslinje runt om, men ändå...

Bildligt talat

För mycket av det goda? Kan det vara så? Idag när alla fotograferar allt och alla på alla möjliga sätt och mycket förmedlas bildligt, blir det svårare och svårare att skapa något nytt, något unikt… Jag blir stressad. Det blir för mycket av det goda, för många bilder och för många möjligheter. Det låser sig för mig och jag kan inte ta en enda bild, trots att jag vill…

Jag lärde mig att det bästa är att bara låta bli… ta en paus och inte tänka så mycket, lämna prestations ångest och andra stressiga tankar i fred …

Foto är min hobby…

Hobby är min glädje, jag mår bra av det…

Jag tar med mig mobilen bara och tar minst en mil lång promenad.

Vid havet.

Vid sjö inte lång borta från hemmet.

I skogen.

Kameran ligger hemma och jag ser bilder och känner frustration, men bara vid de första stegen…. Sen känner kroppen en ljuv trötthet, hjärnan gör sig av med stress och ångest…

Jag vandrar vidare och tänker att foto ger mig mycket glädje… tar mobilen och klickar snabbt för minnes skull för att återkomma vid annat tillfälle med olympus…

Kunde det inte varit bättre att ha kameran med sig? I fall ifall?

Nej…

Ibland behöver jag bara distans och lite tid…

Bilderna i bloggen är sådana minnesbilder från senaste promenaden…

Obetydligt...

En bild eller två och ibland ingen alls… det beror på stunden...

Jag har fotograferat nu ett tag och märker att jag dras alltid till små ting, små blommor, fröställningar och natur detaljer. Sådana obetydliga fotomotiv…

Augustimoln och lite gräs...

... som gjorde mig lycklig!

Ibland behövs det inte mycket, ett grässtrå, en fjäril svävande förbi och spegelblankt sjö och det är hela receptet för lycka! Skojar lite naturligtvis.

Men det blev lite så att med augustis fina ljus ändrades allt och det är njutbar att ta en sväng till vildmarken.

Jag bortser myggor som i år verkar vara ovanligt många, men hellre några myggbett än den klibbiga värme som varade alldeles för länge och förpestade ganska många sommardagar.