fotoberoende
rädsla...
Gårdagens promenad fick mig att fundera över vad har jag tagit på mig?!
Att uppdatera regelbundet, fota och se ljuset???!
Jag vet inte vart jag gett mig in i, men jag ska fortsätta så gott det går.
Att promenera det gör jag ändå, men prestera, det vill säga att regelbundet skapa några bilder… det är kanske inte så farligt heller ;-)
Solen kom efter gårdagens morgonregn och promenaden var ganska skön, fast när jag kom till stranden täcktes solen av gråa moln och himmelen och havet hade samma toner… det var inte lätt att se ljuset…
Gårdagens promenad gav dagens bilder.
Vi får se vad som kommer idag…
mot mörker
Inte roligt att bli förkyld. Det känns att man inte är sjuk på riktigt och ändå kan man knappt röra på sig… Försökte hålla modet uppe, men det var svårt med hosta, nysningar och allt det snörvlandet… Lukt och smak försvann inte så det var ingen fara, en vanlig åkomma som brukar visa sig på hösten. I alla fall brukar jag drabbas av något sådant när alla löv faller.
Det var något fototillfälle, men trötthet var starkare och vann till slut.
Idag är det slut på oktober och snörvlandet minskade betydlig så jag hoppas att november kan bjuda på några ljusa stunder.
Det blir svårt eftersom just denna månad är oerhört mörk.
Inspirerad av Lena tänkte jag att ha ett novemberprojekt och försöka fånga något ljust varje dag. Vi får se hur mycket disciplin det kommer att behövas. Brukar fota mest spontant och om jag ska göra något förbestämt brukar det bli pannkaka… I alla fall novemberljus ska lätta på mörkerångest…
höstpromenad...
...vid havet
Havet bjuder på snabba skiftningar i ljus och färger och det blir alltid något spännande att se.
Om det inte blåser för mycket brukar jag "trampa" dagligen på stranden, för hälsan, för att vädra tankarna, för nöjes skull och även för foto.
Fast ibland följer inte kameran med...
De senaste åren blev det väldigt glest med fotopromenader. Kunde inte hitta mening i själva fotandet. Kände mig överrumplad av alla bilder runt om. De jag har tagit själv och andras på alla möjliga nätsajter och andra medier. Bilderna blev som en nytt språk att lära sig... och plötsligt svårare än något annat...
Det skulle bli si eller så...
Det trendigaste var just såhär eller sådär...
Man skulle klicka här och där...
Skriva, klicka, lajka, favorisera, kommentera och multiplicera ... och skryta... om och om som influenser gör...
Här och där en algoritm eller nätspöke som "hjälper till"
och vips
är man en stor och känd
???
Jag fattade ingenting. Tyckte inte om nättroll och multilajkar och den sortens kändisskap. Frågade mig själv vart skulle det leda. Hade inget svar och drog mig ifrån...
...för att hitta tillbaka till fotografering.
blandade känslor
En blandning av sensommarinsekter och oktoberdimmor.
Idag, i regnet och mörkret passade det bra att sortera några bilder tagna förra året. Fyllde några minneskort under pandemin och sen hade jag ingen lust att framkalla bilderna eller bara sortera de och det blev en salig blandning av allt möjligt. Mest makro. Som jag skrev tidigare i mitt fall blir det alltid mycket makro.
Det visade sig att några flugor och andra insekter poserade fint bland de sista blommorna på sensommaren och på hösten. Oktober 2020 bjöd på mycket dimmor vid sjön i Småland och det blev många bilder.
Och nu är det höst igen... De två senaste åren försvann i corona dimman.
Jag har inte lidit särskilt mycket av begränsningar, tvärtom, ibland kändes det nästan skönt att skippa människor i närheten, men idag blev det påtagligt att allt är annorlunda och att även en liten spontan fotoutflykt måste planeras utifrån pandemin... Det är inte längre bara att ta bilen och dra... Inte för mig i alla fall...
grönskan avtar
Det gör ont när knoppar brister, men
det är tungt när grönskan försvinner…
Kravlar i min trädgård efter regnet för att fånga de sista gröna nyanserna innan höstens tunga täcke tar över…
Det blir lite upprymt och vemodigt på samma gång.