hälsosteg och strandfynd

Måndagen var grå, grå gråaste grå... Ett tjockt molntäcke parkerade över mina trakter. Jag tänkte ta min hälsopromenad efter lunchen, men varenda cell i min kropp skrek neeej! Det var ruggigt och mörkt och inte alls lockande. Ett tag gick jag lite som en förvirrad katt fram och tillbaka, kläderna på och kläderna av, men slutligen hamnade jackan på ryggen och kameraväskan på axeln och jag gick ut. Denna gången till Haverdals strand.

Vid denna tiden på året är stranden öde och trots det gråa vädret var den skön att vistas på. Bara kråkor rotandes i tången och jag... Mörkt redan vid två tiden så jag fick skruva upp ISO för att fota något överhuvudtaget...  

Grå massa från himmel till marken, men efter några steg gjorde jag ett strandfynd och dagen var räddad!

efter pausen

Det blev ofrivilligt paus i mitt novemberprojekt. Ibland händer det saker som kräver akutåtgärd och tar mycket tid. I gångna helgen och även i måndags blev det ingen promenad trots soliga stunder och för det mesta fint väder.

Idag verkar allt normalt igen och förkylning försvann, äntligen!

I trädgården är det fortfarande mycket grönt, och även några blommor.

Vädernissarna sade något om kylan för idag, men den uteblev i mina trakter. Morgonen var en aning kyligare, men ingen frost… Just nu verkar det som att regnet är på väg. Molnigt och lite deppigt…

Jag ska fortsätta att fånga ljus i november.

Sista blommor fångade med mitt gamla Zuiko.

Skam till den som ger sig…

Förkylningen vill inte släppa och jag kan erkänna att jag mår inget vidare, men skam till den som ger sig. Dessutom frisk luft och fysisk aktivitet är det bästa medicin för det mesta, så jag tog varma stövlar och mössan på huvudet och gick ut. Från havet blåste isiga vindar så det blev en skogspromenad…

Fotomässigt blir det bara en dokumentation att jag var ute och fortsätter kämpa med mitt novemberprojekt. Kreativiteten försvann bland nysningar…

Promenaden var trots allt skön, solen tittade lite då och då och de isiga vindarna nådde inte där. Några coronahekto svettades bort och det är glädjande.

Just nu tar jag en kopp varmt te och ska slötitta på teve eller försjunka mig i Anders  Hansen ”Depphjärnan”, som landat idag i brevlådan…

novemberprojekt

Den nästan mörkaste och tråkigaste månaden har börjat…

Men mycket beror på oss eller hur? Det är lite som att det finns inte dåligt väder osv… och utifrån detta ska jag se bara ljust genom hela november!

Först och viktigast är att ta dagliga promenader oavsett väder och minst en timme med kameran. Har kvar några koronakilo att bränna och på detta sätt kan jag få två flugor i en smäll…

Skrev ner 30 olika motiv som jag ska försöka jobba med varje dag och lägga här på bloggen.

Börjar med blommor. November är fortfarande blommigt.

Det hände förr att någon ros blommade längre och tusenskönor lyste ljuvlig på vissnande gräsmatta, men i år är det många blommor kvar. Några fick dessutom för sig att det är vår och började knoppa som min jättevallmo.

Alla bilder är tagna idag :-)

mot mörker

Inte roligt att bli förkyld. Det känns att man inte är sjuk på riktigt och ändå kan man knappt röra på sig… Försökte hålla modet uppe, men det var svårt med hosta, nysningar och allt det snörvlandet… Lukt och smak försvann inte så det var ingen fara, en vanlig åkomma som brukar visa sig på hösten. I alla fall brukar jag drabbas av något sådant när alla löv faller.

Det var något fototillfälle, men trötthet var starkare och vann till slut.

Idag är det slut på oktober och snörvlandet minskade betydlig så jag hoppas att november kan bjuda på några ljusa stunder.

Det blir svårt eftersom just denna månad är oerhört mörk.

Inspirerad av Lena tänkte jag att ha ett novemberprojekt och försöka fånga något ljust varje dag. Vi får se hur mycket disciplin det kommer att behövas. Brukar fota mest spontant och om jag ska göra något förbestämt brukar det bli pannkaka… I alla fall novemberljus ska lätta på mörkerångest…