i mollskala...

Regnet faller i mollskala utanför och Chopin vals inne...

(https://www.youtube.com/watch?v=E7vmWCgB5uQ)

Droppar ute och musikdroppar inne. Oktober känns blue...

höstpromenad...

...vid havet

Havet bjuder på snabba skiftningar i ljus och färger och det blir alltid något spännande att se.

Om det inte blåser för mycket brukar jag "trampa" dagligen på stranden, för hälsan, för att vädra tankarna, för nöjes skull och även för foto.

Fast ibland följer inte kameran med...

De senaste åren blev det väldigt glest med fotopromenader. Kunde inte hitta mening i själva fotandet. Kände mig överrumplad av alla bilder runt om. De jag har tagit själv och andras på alla möjliga nätsajter och andra medier. Bilderna blev som en nytt språk att lära sig... och plötsligt svårare än något annat...

Det skulle bli si eller så...

Det trendigaste var just såhär eller sådär...

Man skulle klicka här och där...

Skriva, klicka, lajka, favorisera, kommentera och multiplicera ... och skryta... om och om som influenser gör...

Här och där en algoritm eller nätspöke som "hjälper till"

och vips

är man en stor och känd

???

Jag fattade ingenting. Tyckte inte om nättroll och multilajkar och den sortens kändisskap. Frågade mig själv vart skulle det leda. Hade inget svar och drog mig ifrån...

...för att hitta tillbaka till fotografering.

blandade känslor

En blandning av sensommarinsekter och oktoberdimmor.

Idag, i regnet och mörkret passade det bra att sortera några bilder tagna förra året.  Fyllde några minneskort under pandemin och sen hade jag ingen lust att framkalla bilderna eller bara sortera de och det blev en salig blandning av allt möjligt. Mest makro. Som jag skrev tidigare i mitt fall blir det alltid mycket makro.

Det visade sig att några flugor och andra insekter poserade fint bland de sista blommorna på sensommaren och på hösten. Oktober 2020 bjöd på mycket dimmor vid sjön i Småland och det blev många bilder.

Och nu är det höst igen... De två senaste åren försvann i corona dimman.

Jag har inte lidit särskilt mycket av begränsningar, tvärtom, ibland kändes det nästan skönt att skippa människor i närheten, men idag blev det påtagligt att allt är annorlunda och att även en liten spontan fotoutflykt måste planeras utifrån pandemin... Det är inte längre bara att ta bilen och dra... Inte för mig i alla fall...

grönskan avtar

Det gör ont när knoppar brister, men

det är tungt när grönskan försvinner…

Kravlar i min trädgård efter regnet för att fånga de sista gröna nyanserna innan höstens tunga täcke tar över…

Det blir lite upprymt och vemodigt på samma gång.

Bilderna finns överallt…

Det beror på mig om jag vill se de eller ej.

Vill jag grubbla och surra, gömmer de sig och allt är svart i bruset utifrån. Tar jag ögonen och kameran med mig blir det alltid något.

Bilder finns överallt stora som små. Och det behöver inte blir mer komplicerat än så, det var någon som sa det och jag håller med…