mellan skurarna

Det finns inget dåligt väder... ja, ja... jag har regnkläder och gummistövlar, men jag gillar inte att gå ut i ovädret i onödan...

Satte en stund vid datorn och lekte med olika bilder. Testade roliga plugin, lekte med masker och konverteringar och lärde mig lite nytt.

Slutligen testade jag några konverteringar till svartvitt.

Det blev många nyanser av grått... grått och åter grått... som vädret idag.

udda stenar

Efter några dagar med elände efter fallna träd tog jag en hälsofotopromenad vid Nissaström. Det var molnigt och låga vattennivåer lovade några stenformationer att beskåda och fota. Nissaströms naturreservat bjuder alltid på något oavsett väder. En rolig terräng med mossklädda stenar, fin skog och själva Nissan som rinner lat och blir spegelblank eller forsar, beroende vart någonstans man befinner sig. Letade efter höstfärger...

Efter regnet fick mossan en häftig mättad färg och som jag förutspådde några steniga filurer reste sig från vatten. Önskade mig bara att solen stannade bakom molnslöjor lite längre, men man tager vad man haver sägs det, så jag skruvade på ett gråfilter och försökte så  bra jag kunde...

Synd bara att det var så mycket sly på vissa platser och jag kunde inte komma åt flodkanten, även vid så kallade utsiktsplatser har buskaget vuxit sig stort under det gångna året eller två... Fick klättra lite på några stenar och hittade det jag sökte efter...

Inte helt nöjd på grund av det starka ljuset, men efter lite laborering på datorn, tror jag att det blev helt ok ändå :-)

lågt tryck

I fredags mötte vi en sådan vy...

Två gamla sälgar som var hem till många insekter, burit en fågelholk och gav behaglig skugga under sommaren kunde inte stå emot de senaste vindarna... när vindarna tagit i ordentligt och i byarna mätte det över 26m/s var det för mycket för de två gamlingarna och de föll rakt över rododendronbuskar. Men de var ganska snälla. Rododendron miste bara några kvistar.

Så helgen passerade med mycket sågning och kompostkvarnen jobbade som en galning och även den la av vid sista kvisten. Den var också en veteran på tjugo år. Det kändes att det var dags även för den.

Idag börjar en ny vecka... och vi får se vad som väntar runt hörnet ;-)

Bilderna finns överallt…

Det beror på mig om jag vill se de eller ej.

Vill jag grubbla och surra, gömmer de sig och allt är svart i bruset utifrån. Tar jag ögonen och kameran med mig blir det alltid något.

Bilder finns överallt stora som små. Och det behöver inte blir mer komplicerat än så, det var någon som sa det och jag håller med…

social osocial...

För ett antal år sen betraktade jag mig som en vanlig, som alla andra, social varelse. Jag gillade människor, gillade träffa andra, prata med andra, byta åsikter, lära mig något och även dela med mig det jag kunde…

Med internet kom nya möjligheter och det kändes att vi kunde utveckla vår sociala förmåga till något större… mer spännande och givande!

Jag vet inte hur det blev för er, men jag blev vilse…

Det verkar som att sociala plattformar i alla möjliga skepnader gjorde mig rakt av osocial.

Är det så att det blev för mycket av det goda?

Eller det blev tydligare med åsikter, syften och förväntningar? Vem styr, bestämmer och vem ska bara följa…

Det bildas grupper och klungor, det vill säga olika sällskap och föreningar, som förr, men jag upplever mer mobbning, trakasserier, oenigheter, otrevligheter och rent av något slags våld ibland…

Det känns mer skrämmande nu för tiden att vara på sociala medier än det var på en mörk gata i gamla Warszawa på 80-90-talet… Där kunde jag stöta på någon förvirrad alkoholist eller tjuv på vägen från eller till jobbet på redaktionen.  På sociala medier kan jag inte förutspå vad som kan hända om jag vågar ha en åsikt eller publicerar någon bild…

Människor som brukade vara snälla vid kaffebordet i någon förening/klubb lokal förvandlas till rovdjur på nätet… bygger falanger, mobbar och är mycket mer otrevliga än de kunde vara i verkligheten det vill säga öga mot öga.

Ensam är inte stark men tillsammans får man kraxa bara som de andra…