fotoberoende
Rosa drömmar i blått tillstånd
Mycket färger och ljus. Oavsett om jag fotograferar, målar eller skapar blomrabatter dras jag till många olika färger. Jag vill ha så många som möjligt i olika nyanser. Gillar när de blandas och skapar dimensioner. Många blommor har så häftiga glansiga ytor och lyster som är omöjliga att återge i foto eller i akvarell.
Ibland är det bra att fotografera när solen lyser och hjälper med kontraster och ibland blir färgerna finare i skuggan eller en regnig dag. Älskar färger och med måleri fick jag en extra glädje att leka med färger, blanda, skapa olika tavlor eller ”kladda” bara och se vad som händer… Det blir alltid lärorikt, även om det ibland blir ingen bild.
I början var måleri bara en sysselsättning att fylla dagarna, när jag inte kunde jobba eller var trött på fotande. Måleri tog nästan över allt annat de senaste veckorna denna kyliga vår. Ibland kändes det som att det var varmast i kylskåpet. Då var det skönt att leka med varma toner och måla blommor.
Idag kom lite blyg sol och temperaturen översteg den i kylskåpet så Olympus tog mig ut. Vi kröp lite med makro och försökte hitta mer värme i färger och ljus.
Mitt rosa Körsbärsträd är så ljuvligt i år, trots kylan eller tack vare den, så jag blev alldeles av sig, likaså Olympus…
Mer färger i kommande bloggar, om jag hinner framkalla… det händer så mycket nu ;-)
Delad glädje
Hoppas att det är så att delad glädje multipliceras. Först, häromdagen fick jag mail från Fotosidan, en ursäkt och förklaring om den olyckliga spärrningen. Det värmde gott i mitt sjuka hjärta :-)
Två: Min virtuella vän är inte sur på mig, tvärtom, vi har liknande syn på aktiviteter i sociala medier och jag blev förlåten för uteblivet svar på meddelandet.
Och för det tredje Sädesärlan landade på taket, Hurra!
Jag blir alltid lite orolig hur det går för den lilla fågeln med en sådan flytt, år efter år. Hon kom och det är full aktivitet mellan takpannorna. Det är den största glädjen på våren.
Våren är lite kylig i år, men det är vår ändå och dagarna är längre, ljusare och jag kan vara ute bland blommor och bin.
Fredagens morgon bjöd på lite sol och på Celsius skalan kunde jag se lite trevligare siffror. Det var länge sen jag njöt så mycket av att ”rulla mig” på marken med Olympus. Skruvade på ett makro och glömde tid och rum… tills det var dags att laga mat.
På bilderna en makroblandning från min trädgård.
på väg
Det känns som att mycket är på väg just nu...
På väg mot ljusare tider. Första vårtecken signalerar att våren närmar sig med stora steg.
Ovädret meddelar att vintern inte är över än och snö kan vara på väg.
Jag är på väg...
Vägen är inte lättillgänglig, känns som uppförsbacke hela tiden. Med hinder här och hinder där.
Var vid havet en stund, med det var inte en bra stund. Kyliga vindar och rå obehaglig fukt.
Under buskarna hemma lyser vintergäck. Glädjande färgklick. Som solstråle och hopp.
Jag väntar och hoppas... jag är på väg...
covid eller?
Alla som är förkylda kan betrakta sig som sjuka i covid… en läkares uttalande läser jag i en tidning på nätet.
Jag har mått fruktansvärt dåligt under mer än två veckor nu.
Skulle göra test, väntetid på svaret gör det meningslös…
Hostar och kan inte sova, kan inte äta, har andningsbesvär och lite annat och orkar nästan ingenting. Är trött och ser ut som en zombie.
Till slut bestämde jag mig för att kontakta vården. Träffade en läkare, lämnade prover, blev noga undersökt och skulle få svaret dagen efter,
Då drabbades kliniken av driftstörningar i telefoni, och även kontakt via internet var omöjligt.
Svar på proverna kom sent. Jag hoppades att doktor fick tid att titta på de och jag slutligen får hjälp…
Smittspridning är så stort så även om jag tänker att det är omöjligt, att jag har covid, blir jag osäker… Jag följde alla rekommendationer och lite till. Även mat beställer vi fortfarande via nätet och väldigt sällan behöver vistas i butiken och då under sådana tider att det är knappt någon där… träffat ingen på två år nu… Skulle ta min tredje dos då hostan kom…
Det plingar i telefonen. Doktorn har skickat remiss.
Jag ska till akuten.
Det blev många undersökningar där, tester och samtal.
Jag har ingen covid, lättnad.
Jag ska fortsätta med fler undersökningar, det bokades tider och kallelse kommer snart hem.
Hjärtsvikt…
Jag blev skräckslagen, covid på det och jag är död…
Jag ska fortsätta hålla mig undan så ”inskränkta” antivaxare kan leva som de vill. Undrar bara hur de tänker om andra särskilt i vården som de utsätter för fara, kränker, överbelastar, riskerar andras liv… Sjuksköterskan som tog prover på mig sa att de flesta på IVA är ovaccinerade och dör… Inte särskilt gamla.
Vi har en fantastisk vård i Sverige! Jag är så tacksam!
Det kommer bli bra för att jag hamnade i goda vårdhänder…
Mitt fotande och andra aktiviteter på Fotosidan blev lite rubbade just på grund av sjukdomen. Jag återkommer snart. Just nu behöver jag vila lite. Det var omtumlande veckor…
hoppfullt?...
Hälsosam promenad till skogen blev allt annat än hälsobringande. Det var ruggigt och kallt och det blåste från havet, men man kan inte bara sitta och gnälla på vädret eller fördriva tiden framför burken.
Jag tog en sväng ut, förfrusit mig ganska rejält och det verkar som att istället för att må bättre blev jag krasslig. Känner mig som ett durkslak. Nyser, snörvlar och förlorar mycket vätska… uff!
Försökte vara kreativ ändå. Med kameran gick det lite sådär, men i värmen från kaminen kunde jag leka med ljus på annat sätt. Det blev några olika akvareller. Och även självporträtt!
Har svårt att fota målningar. Det blir inte rätt och färgerna känns döda och matta. Måste klura ut hur jag kan anpassa inställningar i kameran så foto kan ge rätt återgivning av målningar. Svårt! Om jag fotograferar målningar ute, blir de bättre, men just nu i regnet det går bara inte!
Det blir lite läsning istället… om foto, måleri och kanske någon roman om forntida Sverige. Älskar historiska romaner.
och självporträtt ;-)